Åldersnoja

När du går in i en barnboksavdelning möts du av hyllor märkta med treåriga åldersspann:

Från 0 till 3 år, 3 till 6, 6 till 9 och så vidare.

Indelningen är ett sätt att göra det enklare för kunderna att hitta bland barnböckerna, ungefär som klädbutiker märker sina hyllor efter barnets längd och ålder.

Men är litteratur verkligen något som låter sig kategoriseras som byxor eller t-shirts?

Den frågan finns det flera svar på.       

Bokhandeln har ett. Bokhandlareföreningens ordförande, Mats Ahlström, var i slutet av 1990-talet vd för bokhandelskedjan Exlibris. Med en ”klockarkärlek” för barnböcker införde han flera förändringar för att öka försäljningen. Den mest genomgripande var en ständig rabatt på barnböcker på 20 procent. I början av 2000-talet började han också skylta upp sina butiker på ett nytt sätt.

– Jag upptäckte att kunderna hade svårt att hitta bland barnböckerna och tog in marknadschefen på Bonnier Carlsen, Ann Adelsson, i ett projekt där vi sorterade barnböckerna efter den åldersindelning som redan användes på förlagen. Alltså ett överlappande system 0 till 3 år, 3 till 6 år och så vidare. Vi byggde om våra fyra butiker utifrån det, säger Mats Ahlström.

I hans egna ögon var systemet pedagogiskt och bra. Bokhandeln fick lättare att jobba med barnböcker och systemet spreds snabbt till andra kedjor och boklådor.

Men det fanns också kritiska röster, minns Mats Ahlström.

– Författarna tyckte: ”Mina böcker fungerar för alla barn”.

15 år senare har den kritiken växt sig starkare.

Författare, men också förläggare och barnläkare. Alltfler tycks i dag ense om att åldersindelningen av barnböcker är ett problem.

Författarförbundets ungdomssektion, Bult, försöker skapa opinion i branschen för att få bort den. Möten med förlagsmänniskor och bokhandlare har följts av seminarier på Bokmässan i Göteborg där ”åldersnojan” i barnboksvärlden diskuterats. 

En anledning till förbundets kritik är att allt fler böcker i dag faller utanför åldersramarna.

Viveka Sjögren, författare och styrelseledamot i Bult, nämner Shaun Tans och Anna Höglunds bilderböcker som exempel. De riktar sig till en betydligt bredare åldersgrupp än 3–6-åringar, som är standarden för bilderböcker.

– Bilderböcker sorteras i dag för småbarn fast de ibland har jättemycket text och svåra teman som skulle passa mycket bättre för ett lågstadiebarn än ett förskolebarn, säger Viveka Sjögren. För det äldre barnet blir det direkt: ”Det här är en bilderbok, alltså inte för mig”. Det ställer till det jättemycket.

Grethe Rottböll, som skrivit bilderböcker och faktaböcker för barn i 25 år och är ordförande i Bults styrelse, går så långt som att säga att åldersindelningen styr författarna.

– Om jag skriver en bok för kategorin 6–9 år ska jag i dag tänka på vissa saker. Det ska till exempel ofta vara saker som barnen känner igen sig i. Det kan jag störa mig på. Som barn läste man ju litteratur som man inte alls kände igen sig i. Det blir endimensionellt och man väljer bort komplicerade ord och uttryck, säger hon.

När Grethe Rottböll skrev faktaböcker för barn i slutet på 1980-talet riktade de sig till ett bredare åldersspann, till exempel 6–12 år. De böckerna var mer komplexa än de faktaböcker hon skriver i dag.

– I och med att man i dag skräddarsyr allt för en viss åldersgrupp försvinner det ena och det andra. Det är faran. Min poäng är att man måste utmana, att man måste säga: ”Det här lite svårt, men du klarar av det”, säger hon.

Även om förlagen sällan ställer krav på hur författare ska skriva, så påverkas författarna omedvetet av ålderstänkandet, menar Grethe Rottböll. Som författare är man medveten om att en tydlig åldersmålgrupp gör det lättare att marknadsföra en bok.

Viveka Sjögren berättar att hon flera gånger refuserats för att hennes böcker haft en för otydlig åldersmålgrupp.

– Är det en allåldersbok blir det svårsålt, säger hon.

Måns Gahrton, som är både barnboksförfattare och förlagschef på Bokförlaget Semic, känner igen sig.

– Det blir konstnärligt problematiskt när en författare skrivit en bok som i tonläge och språklig nivå passar utmärkt för en viss ålder, men där den åldern inte synkar med ålderskategorierna. Boken kanske är för tjock eller lite för svår för att vara en klockren 6–9-bok. Eller omvänt att den inte är en typisk 9–12-bok. Som förläggare försöker man då styra in författaren på att tydliggöra den åldersmässigt i den ena eller andra kategorin. Det är marknadsmässigt bra, men konstnärligt tveksamt.

De kritiska författarna får stöd av barnläkaren och åttabarnsfadern Lars H. Gustafsson, som skrivit flera böcker om barns rätt och barnuppfostran. Han menar att åldersindelningen vilar på en gammalmodig uppfattning om barns utveckling.

– Jag tycker så illa om det här att vi tillåter oss att dela in barndomen i olika stadier. Vi tror oss veta vad som passar för 8-åringar, men om du säger att något är väldigt bra för 43-åringar eller 57-åringar så blir det väldigt konstigt. Varför tänker vi så stereotypt när det handlar om barn och ungdomar? Barn är lika olika som vi, säger han.

Inom barnpsykologin talar man i dag om att erövra olika ”erfarenhetsdomäner”, något som inte enbart har med ålder att göra.

– Det är så väldigt individuellt och olika hur det här sker. En 4–5-åring kan mycket väl få en bok för en 9–10-åring läst för sig. Jag vet 4–5-åringar som lyssnat till Mio min Mio. Det fungerar jättebra för vissa, medan det finns 9–10-åringar som inte alls gillar den, säger Lars H. Gustafsson.

Även på förlagen ställer åldersindelningen till problem, bland annat när böcker är svårplacerade åldersmässigt. Böcker i den växande unga vuxnagenren faller ofta mellan stolarna.

När Bokförlaget Semic ville ge ut Kristin Cashores fantasytitel De utvalda visste förlaget inte om de skulle klassa den som en ungdomsbok eller vuxenbok. Det blev en nödlösning: Två olika utgåvor, en ungdomsupplaga och en vuxenupplaga.

– Vuxenupplagan hade ett annat omslag, bättre papper och vi tog mer betalt för den. Tack vare att vi satsade på att marknadsföra boken sålde den i stora upplagor, absolut bäst i ungdomskategorin, men den mindre vuxenupplagan sålde också slut, säger Måns Gahrton.

Uppföljarna gjorde förlaget som ungdomsböcker, men då var serien redan etablerad för en vuxen läsarkrets, som hittade till böckerna.

Ytterligare ett huvudbry är serier där huvudpersonen växer ifrån sina läsare. I Moni Nilssons serie om Tsatsiki går huvudkaraktären till en början i lågstadiet och böckerna är till en början klassade som 6–9 år. I de två senare böckerna har Tsatsiki växt och börjat i mellanstadiet och de är därför klassade som 9–12 år. Det innebär att böckerna hamnar i olika hyllor i bokhandeln – och blir svårare att hitta för kunderna.

Rick Riordons fantasyserie om Percy Jackson är ett annat exempel. I det fallet klassades de första böckerna som 9–12 år, men uppföljarna som 12–15 år. I de senare böckerna är Percy Jackson 16 år med en tonårings problem, men läsarna är fortfarande i 10–12-årsåldern.

– Man kan fråga sig om vi borde klassat om böckerna till 9–12 år, men vi tyckte inte att det behövdes, eftersom bokhandlarna själva kan välja hur de vill placera böckerna, säger Susanne Trydal, försäljningschef på Bonnier Carlsen. En del placerar böckerna i 9–12-årskategorin.

Även på förlagen hörs röster om att åldersindelningen är kreativt hämmande.

Eller ”konserverande”, som Johanna Ringertz, förläggare på Natur & Kultur, säger.

Det finns en fast bild av hur böcker i de olika åldersgrupperna ska se ut. En bilderbok är färgrik och har stort format och ett visst antal sidor. När man kommer upp i 6–9-års-kategorin har färgerna försvunnit i inlagan, texten blivit längre och sidorna fler. Och det påverkar läsarna.

– En svensk 12-åring tycker att en färgrik bok i storformat ser barnslig ut. Jag har testat på målgruppen och reaktionen var: ”Det skulle jag aldrig läsa”, säger Johanna Ringertz.

Det gör det svårt för förlagen att testa nya grepp.

– Så fort man gör något gränsöverskridande vet varken bokhandeln eller biblioteken var de ska placera en bok.

Motviljan mot åldersindelningen handlar också om att den representerar ett uppifrånperspektiv på barnlitteratur. Man landar i resonemang om vad som är ”lämpligt” och ”olämpligt” för en viss ålder.

– Det blir diskussioner om man ritar ett barn som klättrar i träd till exempel. Det ska man inte riktigt göra, för tänk om barnet tar efter och trillar ner. Förlagen är oroliga efter att ha fått kritik från föräldrar som klagat, säger Grethe Rottböll.

Att författarna reagerar mot detta just nu beror kanske på att föräldrar i dag har mer makt att påverka till exempel skolor. Under hösten uppmärksammades exempel där föräldrar påverkat skolbibliotek till att ta bort utmanande böcker och även stoppat teaterföreställningar i skolor.

Författaren Moni Nilsson har själv varit med om att skolbibliotek plockat bort hennes böcker.

– Föräldrar vill på något vis skydda sina barn från en verklighet som de inte vill att de ska vara med om, eller så har de en drömbild av sina barn, säger hon.

Diskussionen om åldersindelningen är uppenbart en konflikt mellan litteraturskaparna och de som förmedlar böckerna till kunderna, mellan upphovsmän och ”marknaden”.

Susanne Trydal hör till dem som försvarar systemet. Innan hon började på Bonnier Carlsen var hon butikschef på Akademibokhandeln i många år. Där mötte hon dagligen kunder som ängsligt undrade om en bok verkligen passade för det 9-åriga barnbarnet trots att den stod i 6–9-årshyllan.

Mot den bakgrunden har hon svårt att förstå kritiken.

– De flesta är inte så bevandrade i bokvärlden. Många går in i en bokhandel två, tre gånger om året. För att sprida litteratur till så många som möjligt, och framför allt till dem som inte redan är frälsta, så behövs indelningen. De starka läsarna hittar sina böcker ändå, säger hon.

Även om vissa böcker är svårplacerade åldersmässigt, går de flesta att passa in i kategorierna, menar Susanne Trydal. Hon ser också mest fördelar med att författarna anpassar sitt skrivande till en viss nivå.

– Varför sikta över huvudet på sina läsare? Barn har ju ändå en utvecklingskurva, ett begränsat ordförråd, och författarna har ju såklart möjlighet att använda svåra ord så att barnen lär sig något nytt.

Susanne Trydal tror heller inte att ”kreddiga bilderböcker” som Shaun Tans titlar skulle få fler läsare om ålderssegmenten försvann.

Hon får medhåll av Lotta Olsson, recensent och barnboksredaktör på Dagens Nyheter. Hon suckar uppgivet när ålderskategoriseringen kommer på tal. Samtidigt som kategoriseringen är ”hopplös”, tycker Lotta Olsson ändå att den behövs.

– Vi skriver sällan ut vilket åldersspann som böckerna riktar sig till när vi recenserar, men jag börjar mer och mer ta med det. Annars blir det jättesvårt för dem som köper böckerna att navigera. Om barnet själv köpte böckerna skulle det inte vara något problem. Men så länge det är vuxna som är bokförmedlare, och skrämmande många är ointresserade av barnböcker, behövs ett grovt raster att dela in barnböcker med.

Det håller Anna Austin, produktchef för barn- och ungdomsböcker på Akademibokhandeln, med om. En stor del av försäljningen på Akademibokhandeln är ”mekanisk” – det vill säga att kunderna själva letar upp sina böcker.

– Då behöver man ett system för att vägleda i butiken. Men det finns absolut klurigheter med åldersindelningen. Finns det någon som kan knäcka den nöten vore det fantastiskt! Men då får hela branschen göra ett gemensamt omtag, säger hon.

Hur en lösning skulle kunna se ut är dock oklart. Visionerna och idéerna är många.

De författare som SvB talat med förespråkar någon form av undre gräns, till exempel från 6 år och bredare åldersspann.

– Bland utländska förlag är standarden att man anger en ålder och uppåt, till exempel 7 plus, och bara det funkar ju egentligen mycket bättre. Fler böcker hamnar rätt då, säger Måns Gahrton.

Anna Austin tycker att en undre åldersgräns ”låter vettigt i teorin” men är svår att genomföra i praktiken.

En indelning efter teman som humor, fakta, spänning, nämns också som förslag. Lars H. Gustafsson förespråkar ett utrymme i bokhandeln för allåldersböcker.

Men att lägga upp åldersblandade barnböcker på ett tema- eller nyhetsbord funkar dåligt försäljningsmässigt, minns Susanne Trydal från åren som bokhandlare.

– Ibland testade vi att göra ett fantasybord för alla åldrar, men det tar inte riktigt fart. Barnböcker säljer bättre i hyllan. Ligger böckerna blandade på ett bord blir föräldrar och mormor och morfar osäkra: ”Är det här 3–6 eller 0–3? Har mitt barn växt ifrån det här? Eller är det för svårt?”

Akademibokhandeln har ändå luckrat upp ett av ålderssegmenten. Tonårskategorin, 12–15 år, har tagits bort från de flesta butiker. Numera placeras böcker från 12 år och uppåt som Unga vuxna.

– Det är en crossover-kategori som också många vuxna vill läsa. Så nu finns Unga vuxna-hyllan i anslutning till vuxen skönlitteratur, och på barnavdelningen har vi bara böcker i kategorin upp till 12 år, säger Anna Austin.

Det tror Åsa Warnqvist, litteraturforskare på Svenska barnboksinstitutet, Sbi, är ett steg i rätt riktning. Hon är nämligen övertygad om att den gränsöverskridande litteraturen kommer att växa.

De senaste åren har hon sett att bilderboksskapare och författare börjat bryta sig loss från ålderstänkandet.

– 2014 noterade vi till exempel att det kom ut väldigt många böcker som vänder sig till barn på gränsen till ungdomen, så kallade tweenies. Det är ett sådant gränsland som man utforskar.

Åsa Warnqvist nämner också bilderboksskaparen Anna Höglund, som gett ut två bilderböcker för ungdomar de senaste åren.

– När författare och bilderbokskonstnärer bestämmer sig för att det är spännande att utforska de här gränserna blir det genast svårare med gränsdragningarna. Jag tror att vi kommer att se mycket mer sådant i framtiden.

Även på förlag pågår försök att rucka på åldersramarna.

Rabén & Sjögren gör det i en ny satsning på högläsningsböcker. I höstas kom Världen på vinden av Lotta Olsson och Benjamin Chaud, och Göran och draken av Ulf Stark och Anna Höglund. Det är böcker som vänder sig till läsare från 4 upp till 9 år. En ”lite udda åldersgrupp”.

– Vi måste ändå märka dem med de existerande ålderskategorierna, så i materialet kring böckerna försöker vi berätta för bokhandeln att de är tänkta som högläsning för en syskonskara, säger Suzanne Öhman, förläggare på Rabén & Sjögren.

Natur & Kultur tänjer också på gränserna. Förlaget gav nyligen ut en bilderbok för mellanstadieåldern, Mitt år av längtan av Dasha Tolstikova, och fler är på gång.

– Vi får helt enkelt strunta i de premisser som finns för att påskynda en förändring, säger Johanna Ringertz.