Tillbaka
2018-06-01

För barn av barn

När barn får använda sin fantasi helt fritt
väcker det både skriv- och läslust. Det
säger Liza Maker som för tre år sedan
startade förlaget Smartypants, som ger
ut böcker författade av barn.

Carina Jönsson

Hur kom du på idén?
    – Det var egentligen en slump. Min äldsta son, som var sex år då, hade ingenting att göra så jag bad honom att hitta på en historia. Jag skrev ner den och när jag sen läste berättelsen, som handlade om Raptomten, för honom och hans lillebror skrattade de lika mycket varje gång. Till slut tänkte jag: Vad gör den här boken så mycket bättre än andra böcker? Det är ju att ett barn har kommit på den – det finns ingen vuxen som skulle komma på en sån saga.

Varför startade du ett eget förlag?
    – Först tänkte jag skicka in den till ett förlag, men sen kände jag att det ju måste finnas historier som barn kommit på i byrålådan hemma hos många föräldrar. Så jag tänkte: Jag startar ett förlag och gör det själv i stället. Så från att egentligen inte kunna någonting om förlag så startade jag ett och gav ut Raptomten.

Hur funkade det?
    – Jag har kommit på under tidens gång att allt tar väldigt lång tid och kostar mycket pengar. Nu har jag gett ut en bok om året, men för att det ska bli något mer av det – jag vill ju att det ska komma ut många böcker – försöker jag hitta en samarbetspartner. Jag håller på att jobba fram ett erbjudande till alla Sveriges kommuner och hoppas att de ska nappa på det.

Hur får du in berättelser från barnen?
    – Dels kan man skicka in till förlaget, men jag åker också ut till skolor och hjälper barnen att komma igång med skrivande. Jag har valt att fokusera på årskurs ett för jag tycker att det är mest relevant där.

Hur väljer du ut vilka berättelser som kommer med i böckerna?
    – Så länge det finns en sammanhängande historia så har jag tagit med den till första gallringen. Sedan brukar jag testa historierna på 100 barn. Så det är alltså andra barn som väljer ut vilken historia de gillar bäst. För mig som jobbar med marknadsföring och konsumentundersökningar var det från början självklart att den måste testas av den slutgiltiga målgruppen som vilken produkt som helst.

Föräldrar köper ju oftast böckerna. Gillar de samma saker som barn?
    – Tyvärr inte! Barnen kan ju älska en bok, till exempel Raptomten. Jag har aldrig träffat något barn som inte har skrattat så att de nästan kissar på sig när man läser den för dem. Medan vuxna öppnar den och tycker att det är för mycket kiss och bajs. De kanske vill ha något mer pedagogiskt och det här är helt opretentiöst på det sättet. Jag tar aldrig hänsyn till att det ska vara på ett speciellt sätt, utan bara till om andra barn gillar det eller inte.

Vad är svårast med att jobba med barn?
    – Det finns inget svårt med det. Det är mycket lättare än att jobba med vuxna, eftersom barns fantasi är så bra att den alltid överträffar allt man själv försöker komma på.

Varför är det inte vanligare att förlag ger ut böcker skrivna av barn?
    – Det är verkligen en bra fråga, för hela tiden hör jag »vilken fantastisk idé, att ingen annan tänkt på den«. Det kan bero på att man inte kommersiellt tror att det ska bli lika bra, men en annan viktig del är nog att man som redaktör och förlag verkligen behöver vara delaktig i den kreativa processen och skapandet. Materialet kommer ju inte helt färdigt. Och vanligtvis tänker jag att det inte är ett förlags uppdrag – från vuxna författare kommer ju materialet så gott som klart.

Du sa tidigare att du inte tar hänsyn till om böckerna är pedagogiska eller inte. Tror du att det kan spela in?
    – Jo kanske, och det finns ju så många bra böcker som hanterar viktiga ämnen, men ibland vill man bara ha en fantasifull rolig bok. Jag jobbar mycket för att väcka läslusten och fantasin och då måste det vara roligt. Det ska vara glädjefyllt att skriva. Barn måste hitta det roliga i böcker när de är små, för sen när de är större och kommer upp i mellanstadiet, då kan det tyvärr börja bli för sent. Och då kanske det inte alltid måste vara så pedagogiskt. Det kanske bara kan få vara roligt ibland!


Smartypants

Grundades: 2015 av Liza Maker, som även jobbar med marknadsföring.
Vad: Förlag som publicerar böcker skrivna av barn. Vänder sig främst till de minsta barnen men senaste boken Spökhistorier är skriven för åldern 6–9 år av sju 9-åringar. Samtliga böcker är illustrerade av italienske Emanuele Romano, som Liza Maker kommit i kontakt med på en crowdsourcing-sajt.
Finansieras: »Första boken finansierade jag själv och pengarna jag fick in av den finansierade nästa. Men för att speeda upp det här lite har jag också sålt de två sista genom Kickstarter, så att trycket har finansierats innan. Det funkar bra, det är bara väldigt mycket jobb.«

2018-12-14

Sågar digitala läromedel

NÖRDEN: Svenska förlag håller inte måttet när det gäller digitala läromedel. Det menar Björn Sjödén, kognitionsvetare, som doktorerat på vad som gör digitala lärverktyg effektiva. Problemet? Fel personer gör fel saker.

Emma Olsson

Hur står sig den svenska läromedelsbranschen när det kommer till digitala läromedel?
– Inte särskilt bra, är jag rädd. Nu får jag en massa sura mejl – det har hänt förr, hehe. De flesta som producerar läromedlen lever kvar i boken som prototyp. Och det är en väldigt dålig utgångspunkt. Det räcker inte att göra saker på ett annat sätt, man vill att de ska göra något på ett bättre sätt. Spara tid, underlätta administrationen, och det som jag är mest intresserad av: att ge andra typer av mått och stöttning för lärande.

Vad får det för konsekvenser?
– Det korta svaret: Vi vet inte. Fler forskare än jag har påpekat att dagens skolbarn är utsatta för ett omfattande, oplanerat experiment. Men jag vill inte vara alltför pessimistisk. Det finns studier som visar på goda effekter.

Varför ser det ut som det gör?
– Branschen har inte hunnit med i utvecklingen, helt klart. Det är inte konstigt med tanke på hur snabbt det har gått. Det är fortfarande så att man lever kvar med mallen att man har en boksida med övningar som ska fyllas i och så gör man i princip samma sak på dataskärmen. Det blir bara en formatskillnad, inte en funktionalitetsskillnad.

Vad funkar och vad funkar inte?
– Det mest aktuella (i forskningsväg, reds anm.) går tvärt emot vad branschen gör nu. Forskningen visar att det inte fungerar med helhetslösningar, att satsa på ett ämne eller en kurs och trycka in så mycket som möjligt. Du kan gå till vilken läromedelsproducent som helst. De menar att de har material som kopplar till varje mål i läroplanen som ska täcka in alla aspekter. Men digitala lösningar verkar ha störst effekt när man fokuserar på tröskelbegrepp, en uppsättning övningar som fokuserar på djupet.

Kan du förklara vad som är bra med digitala läromedel?
– Det finns inga standardiserade normer på det här området. Jag har sett bra läromedel i programmering och naturvetenskap. Det är programmerare som gör dem och de ägnar sig åt något de kan. Vi har ett problem med att it-folk och programmerare gör läromedel i svenska utifrån fullständigt naiva föreställningar om hur man lär sig läsa.

Så textboksförfattare gör dåliga digitala lösningar, och digitala experter skapar dålig pedagogik? Hur löser man det?
– Jag samarbetar med en forskargrupp (Educational Technology Group). Titta på bakgrunden som folk har där – ingenjörer, psykologer, datavetare, språkvetare … Kunskapsområdet som växer fram allt mer är tvärvetenskapligt och jag tror att man kommer att betrakta tvärvetenskaplig kompetens som en kompetens i sin egen rätt. Men du kan ringa mig om tio år och se hur det blivit.

Många elever har tillgång till surfplatta eller dator. Men trots att digitalisering är en del av läroplanen är många lärare osäkra på hur verktygen ska användas. Varför?
– Sverige är ett hårdvaruland. Vi är ett av de mest it-täta länderna vad gäller tillgång till teknik per capita. Konsekvensen är att digitala verktyg kom ut väldigt snabbt i skolorna. Satsningen gjordes utan en pedagogisk plan – man satte verktyg i händerna på lärare. Så lärare hör av sig till mig och vill veta: Hur ska vi använda det här, vad finns det för effekter? Ganska ofta vill någon att jag ska ge tips på bra appar, och det brukar jag inte vilja svara på. Om du frågar så kommer jag nog inte att svara.

Och jag som behöver tips till artikeln …
– Det finns 200 000 sådana här utbildningsappar bara i App store och sen finns det massor av andra tillverkare. Det finns ingen, inte heller jag, som kan gå igenom alla och testa.

Du har sagt att 90 procent av alla digitala program på läromedelsmarknaden är undermåliga. Stämmer det?
– Det var en underdrift. Det går inte att skjutsa ut 200 000 nya produkter och tro att alla är jättebra. Men även om 99 procent är undermåliga så betyder det att det ändå finns tusentals som är bra – och det är en jätte­mängd.