Bilden av Natur & Kultur är skadad

När Eva Swartz tog över Natur & Kultur (N&K) för ett par år sedan reagerade de flesta, både internt och utifrån, först avvaktande sedan med entusiasm.

Uppdraget var och är monumentalt. Att synliggöra och modernisera N&K, att få ordning på läromedels- och kursboksutgivningen, att göra allmänutgivningen lönsam och förlösa den interna organisationen från det trauma den befann sig i.

På kort tid lyckades Eva Swartz

ingjuta livsglädje och mod i organisationen. Metoderna var delvis rätt drastiska. Snabbt bytte hon ut ledningen i förlaget. Sedan vände hon sig till personalen och tog reda på vad den tyckte. Sakta men säkert byggde hon tillit och tog tag i fråga efter fråga.

Nu, några år senare, kan man fundera på om smekmånaden är över.

Kritiska röster sipprar ut från förlagshuset. I branschen, där man tidigare mest hört respektfulla röster och till och med en viss beundran, hör man nu mest rykten och funderingar om vart N&K är på väg. Om de överhuvudtaget är på väg någonstans.

Den här sortens rykten

brukar sällan ge en korrekt bild av ett skeende. Men det faktum att de finns och att de växer borde få N&K:s ledning att fundera.

Många, inklusive undertecknad, är fundersamma över vad N&K vill med sin allmänutgivning. Satsning eller inte?

Redan före sommaren 2007 stod det klart att de skulle tappa sin dåvarande chef för allmänlitteraturen, Nina Wadensjö. Hon är fortfarande inte ersatt. Frågar man ledningen i N&K så får man höra att det inte är några problem internt. Ledningen tittar på frågan. Då har förlaget på kort tid förlorat flera viktiga medarbetare och ett antal författare av betydelse.

Och det är ett problem. Det ger omvärlden en bild av att förlaget är i utförsbacken, att något är fel internt.

Omvärlden, branschfolk och insatta mediamänniskor, uppfattar läckaget och ser att ingen reagerar utåt.

När inget görs eller

sägs så är det lätt att tro att ledningen inte ser problemen. Och vips är snacket igång.

Det är vad som hänt och det skadar bilden av N&K. Ingen kan med bästa vilja i världen påstå att man kommunicerar ut självförtroende och bilden av ett fokuserat förlag som satsar.

Sant är att N&K ersatt en del av personalen och har fått en del nya författare samtidigt som man har kvar en del profilerade namn. Och förlaget ger också ifrån sig en del roliga och profilerade kampanjer.

Men det räcker inte. Det är läge att se över omvärldsanalysen.

Ur Svensk Bokhandel nr 4, 22/2-08