Barnböcker kan man inte ha för många av brukar jag käckt påstå. Jag lever som jag lär och resultatet är att det finns sjukt mycket barnböcker hemma hos oss. Häromdagen städade jag i barnbokshyllorna i vardagsrummet, plockade ner allihop och dammade. När jag blåst av stora gråa tussar från böcker som inte blivit lästa sedan förra gången jag dammade kändes det inte så kul att bara ställa upp alltihop igen. Så jag sorterade bort 16 stycken, tro det eller ej. Och sedan ställde jag alla faktaböcker på en hylla, ordentligt sorterade på ämne.

Efter diskussionen här på svb.se och i bloggossfären om Elib:s vattenmärkning på e-böcker så tog det knappt en vecka innan Elib, och förlagen, beslutade sig för att minska ner antalet vattenmärken per bok.

I ett uttalande från Elib i dag skriver Py Söderström bland annat: ” Med anledning av diskussionen kring att det synliga vattenmärket i e-boken visades för ofta, vilket störde läsningen, har vi nu justerat så att det synliga vattenmärket visas en eller max två gånger per bok beroende på filens struktur. ”

Stort A för den hanteringen. Mycket professionellt.

Jag läser just nu Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann på en läsplatta. Köpte boken via en nätbokhandel. Det är en rolig skröna men jag blir med jämna mellanrum extremt irriterad vilket går ut över läsningen.

Något ljushuvud, förlåt, har bestämt att följande text:

”Order: 1646052 2010-02-05 Butik:1. All kopiering, utöver för ditt privata bruk, och otillbörlig vidarespridning är förbjuden.”

ska ligga på en egen sida mellan varje kapitel. Och Hundraåringen innehåller många kapitel! Så jag ser den där texten till förbannelse.

Jag brukar inte handla på bokrean. Det blir så lätt en massa ”borde läsa”-böcker som sedan inte blir lästa. Jag har fortfarande inte läst ut Sagan om ringen-trilogin som jag köpte på rean ungefär 1986.

För ungefär ett år sedan skrev jag en ledare, Svenska deckare fortsätter växa internationellt. Där skrev jag bland annat: ”Inom två år kommer vi att få se mellan fem och tio svenska författare lanseras stort i USA och Storbritannien. Filmer kommer att göras på deras böcker och det svenska sättet att skriva deckare blir norm och höjs till skyarna.

Jag läser i lördagens DN en intervju med Björn Wiman, ny kulturchef. Intervjun avslutas med frågan om vad han läste senast och han nämner att han också läser en del dinosaurieböcker, som Varning för köttgänget. ”Dags för ett reportage om dinosaurierna... i kulturen?” klämmer intervjuaren ur sig och Wiman svarar ”(skratt) Det är ingen dum idé”.

Sure, babe. Det tror jag när jag ser det.

”Nu ska vi se”, tänkte jag lite elakt när jag gick in genom dörrarna på Akdemibokhandelns butik på Mäster Samuelsgatan i Stockholm, paradbutiken framför alla andra.

Nej, nu ljuger jag. Den elaka tanken uppkom lite senare, när jag satt i kaféet.

Jag hade stämt träff i Ackis-butiken och som alltid drogs jag som av en osynlig kraft mot de två podierna med nya utländska deckare. Jag brukar för det mesta få med mig åtminstone ett par böcker därifrån varje gång jag är där. Jag tror faktiskt att jag varit en av deras önskekunder genom åren. Men icke mer verkar det som.

Jag handlar på Bokus ibland. Det ska jag sluta med.

Och det har inte att göra med att jag är rätt gammal och nog också gammaldags och hyser en viss respekt för ord som anständighet och moral.

I morse kom ett pressmeddelande: Bokus först med streckkodsläsare för böcker till Iphone.

Med den applikationen kan ”bokintresserade hitta böcker snabbare genom att skanna in streckkoden och få tillgång till pris och information”.

Fattar ni?

– Jag stal en liten Ekelöf! Det är den enda bok jag någonsin stulit. Jag vet inte varför!

Marianne von Baumgarten-Lindbergs bekännelse om ungdomssynderna på Svenska kyrkans bibliotek i Paris framkallade skratt och fniss bland åhörarna på Svenska Barnboksinstitutet i veckan. Igenkännande skratt? Åtminstone från mig.

Någonstans uppe på vinden ligger det, mitt dåliga samvete, och gnager.

Nu när både Adlibris och Bokus börjat sälja läsplattor och Apples Ipad snart når Sverige hoppas alla att e-boksmarknaden ska ta fart.

Min gissning är att både läsplatteförsäljningen och e-boksläsandet kommer öka. Men inte e-boksmarknaden. Den kan ta en helt annan väg.

Varför?

Därför att alltfler kommer att upptäcka biblioteken, förlagens blivande skräck.