Jag älskar giganternas kamp. I förra veckan kunde jag på nära håll, i San José, följa kampen mellan Apple, Google och Amazon. Och äntligen hände det jag väntat på ett tag. Amazon åkte på ett par snytingar som jag tror kommer att förändra deras affärsmodell i grunden, åtminstone när det gäller e-böcker och e-bokläsare.

Så – köp ingen e-bokläsare förrän Ipaden är lanserad. Vänta helst till hösten och läs på din telefon och dator så länge.

En av de få bokhandlare som säljer läsplattor i sin butik sa häromdagen någonting som jag inte hört förut i allt brus om läsplattor, paddor, e-böcker och pappersbokens förmodade nära förestående död.

En majoritet av de som köpt läsplattor i hans boklåda är äldre kunder. Eller yngre – som köper läsplattan till en förälder. Ofta är de som ska använda läsplattan personer som har lite problem med synen, berättade bokhandlaren.

Det sägs att kris leder till något gott. Om denna utsaga är sann så hoppas jag innerligt att så är fallet med den förfärliga neuros bokbranschen nu tycks befinna sig i.

Det branschen behöver för att komma ur det här förlamande tillståndet är gammal hederlig terapi. Och de mekanismer som fått förläggarna att lamslaget lägga sig på rygg medan författarna tycks ha fastnat i frossa är just tecken på ett klassiskt ångestsyndrom snarare än reell katastrof.

Jag är relativt missmodig när det gäller kvaliteten på vardagsjournalistiken. Ofta får jag känslan av att tidningarnas ägare och professionella ledningar abdikerar från allt vad innehåll och kvalitet heter. Som den här debatten om att Stieg Larsson inte har skrivit Millennium-triologin som DN startade för en knapp vecka sedan.

I morse var jag inbjuden till frukostseminarium på TS (Tidningsstatistik) på deras kontor i centrala Stockholm. Vi skulle få ”några intensiva timmars” utbildning i deras webbtjänst. Jag hade ingen aning om vad det var jag skulle på. TS för mig är något jobbigt en gång om året, vid årsskiftet när man har som mest att göra. Då ska jag plötsligt plocka fram en massa obegripliga siffror och fylla i dem i små rutor på ett otal blanketter. Sedan kommer en kille och sitter här en halv dag och ser att allt är rätt. Ibland frågar han om fler siffror.

Läsplattan har redan börjat slå ut vanliga boken. De digitala läsplattorna har redan blivit världens mest sålda elektroniska produkt någonsin.

Kände du till det?
Inte vi på Svensk Bokhandel heller, förrän vi läste ovanstående citat i en stort uppslagen artikel i Expressen i veckan.

2009 var året då jag gjorde det. Jag skrev upp alla böcker jag läste. Det finns en på SvB:s redaktion som kan stoltsera med att ha gjort det år ut och år in, och jag har försökt många gånger förut men inte lyckats. Det är svårt att veta hur man ska räkna. Alla böcker som i varenda en? Eller bara de jag väljer själv? Jag bestämde mig för att bara räkna sådana som jag läste själv, tyst, för min egen skull. Och bara sådana jag läste färdigt.

Julen är över för den här gången och vi har vardagsrumsgolvet fullt av påbörjade legobyggen, sidodörren blockerad av kassar till pappersinsamlingen och arton julklappsböcker att pussla in i hyllorna. Rensa, jag måste rensa tänker jag varje gång jag är ledig mer än två dagar i sträck, men det är sällan jag kommer dit, därför tycker jag att den bästa bokjulklappen var den som kom via vårt lokala bibliotek.

Juletider är mingeltider. Och på mingel ska det hälsas på många människor, svininfluensahot eller inte.
Då aktualiseras frågan, evigt aktuell sedan mellanstadiet: handtag, famntag, klapp eller kyss?

Vårens böcker har landat på redaktionen den här veckan och i många brevlådor runt om i Sverige i dag. Alltihop sammanställt och förpackat: förlagens annonser om alla kommande böcker, reportagen som vi stött och blött här på redaktionen och alla debutanters porträtt som jag ju redan läst utan och innan och om och om igen. Katalogen må vara färdig och utskickad men alla ni debutanter därute ska veta att många av era porträtt fortsätter snurra i mitt huvud.