SvB.se

En falsk recension – so what?

Blogg listad på Bloggtoppen.se Blogglista.se
Lars Schmidt | 2010-06-01 | 16
Dela artikeln:
| Mer

Webbtidningarna Dast Magazine och Kulturen publicerade nyligen en recension av Tomas Linnalas bok Mördare och poeter (Kalla Kulor förlag).

Det skriver vi om i en notis i vårt kommande nummer 11. Men notisen har bara plats för 630 tecken och det är synd, för det finns mer att berätta.

Recensionen i Dast och Kulturen (som för övrigt nu tagit bort den) är undertecknad av författaren, skribenten och textmarodören Stefan Hammarén.

Han är känd för många tilltag, bland annat har han ett förhållande till språket som är... annorlunda. Han skriver inte som andra, stavar inte som andra, använder inte samma ord och syntax som andra (och det beror inte på att han är finlandssvensk).

Hammarén kan vara elak som få. Det fick bland andra Pia Ingström känna på när han recenserade hennes bok Inte utan min mamma. På Norstedts blev de så upprörda att de ville att Kulturen skulle ta bort recensionen.

Hammaréns stil är alltså originell. Därför borde Kjell E. Genberg, som har hand om recensionerna på Dast, kanske reagerat när han fick en text som är rak, okomplicerad och språkligt oantastlig – om än en smula färglös.

Avsändare var Stefan Hammarén och texten var alltså en recension av Mördare och poeter.

Nu var det ingen recension, visade det sig, utan en kopia av bokens baksidestext. Texten redogör kort för innehållet och slår fast att boken ”liknar ingenting jag tidigare läst”. Tomas Linnalas tidigare böcker berörs också.

Exakt samma text – så när som på ett ”vi” som är utbytt mot ett ”jag”, finns bland annat på nätbokhandeln Adlibris.

Men det visste inte Kjell E. Genberg som lade in texten. Det visste inte heller Stefan Hammarén. Han fick bara höra av en god vän att han tydligen hade recenserat Mördare och poeter åt Dast.

Hammarén reagerade inte som de flesta andra som blir bestulna på sin byline, utan han tyckte det var roligt att hans namn var så känt att någon ville utnyttja det för att skämta.

Han misstänkte att det var någon författare, vars bok han recenserat, som ville hämnas.

Han kollade lite på texten, körde den genom ett rättstavningsprogram men fann inga fel, och kom på att skicka den vidare till några andra tidningar han brukar skriva för. Eventuellt skrev han en rad om att det inte var han som skrivit den, utan någon annan. Men att han gärna stod för den.

Det var en förlängning av skämtet som han gillade. Själv brukar han bland annat stoppa in citat från sina egna böcker i recensioner – och påstå att utdragen kommer från den recenserade boken.

Recensioner är inget heligt, säger Hammarén, det måste finnas ”terrorism också bland recensioner”.

Kulturen tog alltså också in recensionen, som var en baksidestext och inte var skriven av Stefan Hammarén.

Snart fick förläggaren Hans-Olov Öberg på Kalla Kulor, som gett ut Mördare och poeter, reda på att Dast hade en recension som inte var en recension. Han blev arg. Och ringde Kjell E Genberg.

Men Genberg tyckte inte att det var så farligt. Tanken med baksidestexten var väl att den skulle spridas? Om Hammarén varit hygglig nog att vidarebefordra den borde väl Hans-Olov Öberg snarare vara tacksam, tyckte Genberg och lät texten ligga kvar.

Så nu finns recensionen som inte är en recension, skriven av någon som kallar sig Stefan Hammarén men inte är Stefan Hammarén, att läsa på Dast.

Och läsarna? Ja, de är grundlurade. Men det vet de inte om.

Rätt skall va rätt
Jag blev inte alls arg! Jag blev däremot mycket road och kanske litet oroad över tilltaget. Och då mailade jag Kjell. I bästa välmening. Kalla Kulor, eller mer korrekt i detta fall, Cosy Crime, har ingen konflikt med Dast.
Hans-Olov Överg2010-06-01
...hammaréns "tilltag" är,
...hammaréns "tilltag" är, tror jag, bara en ironisk förlängning av något som inte alls varken varit eller förmodligen fortfarande är ovanligt, nämligen att recensioner ej alltför sällan inte är något annat än baksidestexten i något ny kostym...
bo i. cavefors2010-06-01
Puerila putslustigheter eller litterär terrorism?
Hammaréns tilltag vore en oskyldig lustifikation eller kanske rentav en ironisk gest värd en stunds eftertanke - om det inte genomförts mot en så allvarlig bakgrund. Det senaste året har nämligen ett antal desinformationskapanjer och infama rykten orsakat åtskillig förvirring i det litterära Sverige, ibland med tragiska konsekvenser för de inblandade. Tag till exempel Retrogardisternas lumpna angrepp på Kristian Lundberg och det fria ordet förra månaden, eller varför inte de rykten som sprids av diverse "troll" på internet och som går ut på att jag själv och min förlagsverksamhet skulle vara något slags skämt. Sådana här puerila putslustigheter kan få konsekvenser som de skyldiga borde ägna en stunds begrundan. Jag är dock rädd att de bara alltför väl vet exakt vad de håller på med. Man tar sig för pannan.
Kurt Wered2010-06-01
Lyxpoeten och exemplariska Textrådet Stephano Hammarén
Stephano Hammarén är en rättskaffens hedersmänniska tillika Lyxpoet. Han är naturligtvis utsatt för en godsint komplott precis som vi alla. Jag önskar honom all lycka.
Boel Schenlaer2010-06-01
Terrorism
Nog är St. Hammaréns tilltag något av en lustifikation, precis som K. Wered säger ovan, men jag valde att som ansvarig utgivare på Tidningen Kulturen att plocka bort "recensionen" - av den enkla anledningen att min åsikt är att både Hammarén och Tidningen Kulturen är bättre än detta. Jag är en förespråkare av en "terrorism" inom kritiken, som Hammarén uttrycker det, men att i stort sett bara reproducera en baksidestext är i min mening ingen terrorism, utan något som städse förekommer inom dagstidningskritiken, och det är ingenting som iaf jag förespråkar. Jag ser tvärtemot fram emot den hammarénska kritikterrorismen när den istället är som bäst.
Johan Hammarström2010-06-02
Instämmande
Instämmer med Boel Schenlaer. Vivat St. Hammarén!!
KAL de Gautaborg2010-06-02
Den intressanta frågan ingen
Den intressanta frågan ingen ställt är var författaren till boken finns. Och vad han egentligen heter... Undrar om inte alla är grundlurade. Journalisten som har lånat ut sitt namn till boken undantagen
Geir Olav2010-06-03
Jag besvarar gärna frågan so
Jag besvarar gärna frågan so what... Jag har jobbat jävligt hårt med Mördare och poeter. På nätter, helger och semestrar. Jag har försökt skriva underhållande fiktion med bredd och djup samt med ett angeläget budskap, det svenska samhällets oförmåga att bekräfta invandrare. Det är fullt möjligt att jag är en usel författare och att det jag skrivit inte är värt att läsa. Men i så fall är det litteraturrecensentens sak att säga det. Därför blir jag matt, ja rentav förbannad, när min roman används av en pajas, som utger sig för att vara recensent, för att skapa uppmärksamhet kring sig själv. Jag blir inte mindre matt av att denne "recensent" sedan recenseras av andra recensenter för sitt tilltag utan att någon överhuvudtaget läser romanen som allt kretsar kring. Är det bara jag som tycker att det hela blir ganska löjligt till slut?
Tomas Linnala 2010-06-14
men herr Tomas Linnala
Nu är det dock så herr Tomas Linnala, att den som lämnade in den falska recensionen som är bokens baksida, inte gjort det för att få oppmärksamhet kring sig själv (åtminstone vad vi kan säga i dagsläge om inte personen senare träder fram) eftersom denna person aldrig framträtt med sitt namn, troligen aldrig gör det heller. Den är inskickad i mitt namn utan min förskyllan, mig helt ovetet, låt vara att jag därför skickade vidare recensionen till Tidningen Kulturen, inte för att få egen oppmärksamhet (som man eg. aldrig får med recensioner, och av de c. 650 recensioner jag skrivit under över tio år har högst en handfull gett obetydlig oppmärkskamhet kring mig själv), så motivet var blott att skoja tillbaka med den som skojade med mig när jag i andra hand skickade recensionen. Mitt motiv är rent. Så du kan vara sur bäst du vill och helt i onödan, helt 100 % löjligt. Sedan håller jag med dig, om att din bok troligen är rätt slö och framför allt dåligt skriven. Jag har ändå vissa misstankar om vem som ev. står bakom tilltaget, såtillvida det inte är du själv (den enda som verkligen vinner på det hela), men bryr mig inte om att kasta fram namn i det blå. Du har dock fått en massa extra reklam tackvare det här så marra inte som en barnunge, stå på dig som en karl istället, och detta pajastrix behöver inte alls vara bort från någon mera seriös kritik på sidan av, tvärt om, så fungerar det ofta på tidningar om du nu vet något som journalist, eller vem du nu är i grunden. Om du inte fått seriös kritik, beror det på annat. Jag har inte brytt mig om att kolla
Stefan Hammarén Såg2010-06-14
men II
Om du nu var den äkta Tomas Linnala här, och om jag var den äkta Hammarén.
Stefan Hammarén Såg2010-06-15
Be förläggaren skicka rec.ex.
Be förläggaren skicka rec.ex. så skall jag skriva en egen rec, förbannat vilket lästvång här. Han har min e-adress, så kan han fråga postadressen.
Stefan Hammarén Såg2010-06-22
Den falska recensionen återuppstånden
I dagens Kristianstadbladet är åter baksidestexten ute på vift. Publicerad som en recension av Mördare och poeter och åter med Stefan Hammarén som angiven upphovsman. Vid en snabb genomläsning verkar det vara en identisk kopia av ursprungstexten, och fortfarande med ordet ”vi” utbytt mot ett ”jag”. Det finns ytterligare en skillnad. I PR-texten på Adlibris står det numera ”Tomas Linnala är en av Sveriges mest rutinerade och trevliga ekonomijournalister”. Omdömet "och trevliga" saknas i texten på Kristianstadbladet. Vem är den verklige författaren denna gång?
Lars Schmidt2010-06-23
Åh himmel.
Åh gud makabra värld, jag trodde den var överstånden, åh nu igen. Vad himmel har jag gjort för att drabbas av detta, galghumorskratt, inget ände tydligen, öhhaaa. När väl snöbollen rullar, rullar den tydligen. Men alla publicitet är bra, som ämnerikanerna myntade, så Tomas Linnala får väl vara nöjd. Tror jag vet hur det gått till, med Kristianstadsbladet, men orkar inte förklara.
Stefan Hammarén Såg2010-06-23
Ännu en hyllning!
tar ännu ett tillfälle i akt att hylla kollegan och Ärkeförfattaren Stefanovitjinen Hammarénius. Läs också hans Skarabeérbokarna som komma ut snarast. Missa inte!
Boel Schenlaer2010-06-23
Texten ligger inte kvar i
Texten ligger inte kvar i dast.nu Sedan jag kollat med Hammarén och fått klarhet i att han inte var upphovsman raderades "recensionen".
Kjell E. Genberg2010-08-06
Dast 2 dust
Såvitt jag vet finns inte Dast längre...
Rikard King2010-11-17

Kommentera