Energin gör mig förbannad

Kön är lång, men när jag kommer fram till Richard Ford förmanar han mig att vara försiktig; Staden är farlig och jag bör inte gå runt i den ensam.

Snällt, men lite tossigt tänker jag för mig själv. Vad vet han om New Orleans?

Allt, visar det sig. Född i staden 1946 och fortfarande bosatt i den, även om han också har en bostad i Maine som han pendlar till.

Före mig i den långa signeringskön stod Mats Ahlström från Djursholms Bokhandel för att få en autograf och en hälsning i ett läsexemplar av den kommande boken Canada. Av någon anledning som jag inte förstod började de prata Nobelpris. Kanske sa Mats något om möjligheten att han, Richard Ford, skulle kunna få det. Nobelpriset.

Vi är ju trots allt svenskar och det är vår enda hårdvaluta i litterära sammanhang. Vi har inte så mycket mer att komma med.

”Nobelpriskommittén gillar inte amerikaner”, sa Richard Ford i alla fall. ”Men kanske han den nye, Engloond, är bättre?” ”Hälsa till min vän Mats Gellerfelt”.

Så kan det låta på den amerikanska bokhandlareföreningen, ABA:s, årliga utbildningskonferens i New Orleans, den sjunde i ordningen.

En interiör från ABA:s författarkväll. Det är för övrigt från ABA vi snott idén till signeringskvällen på vår egen bokhandelskonferens.

Här i New Orleans är det en mastodonttillställning. 62 författare bakom var sitt bord fyllt med böcker som de signerar för hugade bokhandlare. Upp till en tredjedel av dem kommer att hamna på IndieBounds, den oberoende bokhandelns, egna topplistor. Och åtminstone ett par av dem hamnar på New York Times bästsäljarlista.

Flera av författarna har svenska minnen att berätta när man pratar med dem. För att inte tala om bokhandlarna. Ordföranden i ABA har kusiner i Göteborg, vice ordförande pratar delvis flytande danska och hälsar oss välkomna på bruten svenska när konferensen öppnar. De flesta i lokalen trodde att han harklade sig. En annan bokhandlare har en svensk mamma, en har jobbat som förlagsrepresentant för brittiska läromedelsförlag i de nordiska länderna på 1980-talet.

Och har de inte en svensk eller nordisk anknytning så älskar de Stieg Larsson, vår andra hårdvaluta i världen.

Här finns också bokhandlare från Storbritannien, Irland, Belgien och Australien.

Alla reagerar vi på energin, på öppenheten, viljan att samarbeta och dela med sig av sina bästa erfarenheter.

Första dagen delas vi alla upp i grupper om 20. Vi får i uppdrag att styra upp Anytowns bokhandel som ligger illa till.

Därefter går föreläsningarna de två första dagarna ut på att ge oss insyn i vad som krävs för att driva en bokhandel.

En föreläsning fokuserar på amerikanska motsvarigheten till SCB, Census Bureau (www.census.gov). Som svensk blir man sur när man ser vad en bokhandlare kan plocka ut: invånarantal, hushållsfördelning, ålder, kön, utbildning, nationalitetsursprung, etnicitet, ekonomi plus en massa annat.

Så 45 procent av befolkningen runt bokhandeln betecknar sig som latino? De har, visar det sig, fler barn än genomsnittet och är ofta unga föräldrar. Och barnen är i hög grad tvåspråkiga.

Påverkar det profilen i bokhandeln? You bet!

Som en av föreläsarna säger: ”Starbucks öppnar inte ett nytt café utan att ha kollat den här statistiken.”

En annan föreläsning handlar om ABA:s Abacus, deras insamlade statistik om medlemmarnas ekonomi. Med hjälp av den informationen kan alla bokhandlare jämföra sig med varandra och se om de ligger fel i förhållande till sina kolleger. Utgör hyran för stor del av omsättningen? Visa banken eller husägaren hur det ser ut i branschen. Ofta leder det till sänkt hyra.

Har du för höga kostnader för varuinköp jämfört med dina kolleger? Ta kontakt med ABA för rådgivning och tips.

Ytterligare en föreläsning handlar om den senaste försäljningsstatistiken. Hur stor del av försäljningen är e-böcker? Hur mycket minskar försäljningen av inbundet? Av pocket?

Påverkar det inköpen? Självklart.

Med dessa och andra föreläsningar i ryggen ska vi, den sista dagen, se till att få ordning på vår bokhandel, och våra egna affärer.

Det här är ett upplägg som alla svenska bokhandlare skulle behöva uppleva. Det skulle få den svenska bokhandeln att dels få ett bättre överlevnadsskydd och dels få till följd att många personliga tragedier och sorger skulle kunna undvikas. För att inte tala om vilken energi det skulle ge.

Låter jag frälst?

Det kan låta så. Men mest av allt är jag nog lite förbannad.