Juletider är mingeltider. Och på mingel ska det hälsas på många människor, svininfluensahot eller inte.
Då aktualiseras frågan, evigt aktuell sedan mellanstadiet: handtag, famntag, klapp eller kyss?

Det verkar inte finnas några konsekventa regler. Tvärtom finns det en mängd faktorer som spelar in: ålder, kön, alkoholintag, hur många gånger man träffats tidigare, hur högt upp i hierarkierna de hälsande är. Personliga synpunkter på kroppskontakt. Sinnesstämning. Och så kynne, såklart.
Och för SvB:s redaktions del påverkar ibland ytterligare en faktor: vad senaste artikeln om personen/företaget i fråga handlade om. Var det skumraskaffärer eller granskning av ekonomin är risken stor att det varken blir klapp eller kyss, utan på sin höjd en frostig nick.

Men: min personliga erfarenhet, högst ovetenskaplig och aningens generaliserande, ser ut som följer:

Kvinnor i ungefär min ålder (30-nånting): famntag. Eller möjligtvis ”klapp”; att på ett hjärtligt vis ta tag i om axeln. Men handtag verkar överlag ofta vara för formellt för yngre damer.

Män i ungefär min ålder: oftast handtag. Men famntag kommer som god tvåa. I sällsynta fall dyker även kindpussen upp (obs: i singular!).

För kindpussar i plural verkar det snarare vara kvinnor, som är något äldre – och ofta högre upp i hierarkierna – än mig, som kvalar in. Men överlag är kindpussarna (det vill säga luften-bredvid-kinden-pussarna – något kvinnor är mer noga än männen med) rätt så sällsynta. Oftast är det handtag som gäller även för dessa damer. Dock sällan famntag.

Även för män, som är något äldre är än jag själv, är handtagen vanligast. Famntagen, så populära bland 30-nånting-människorna, är inte alls lika populära en generation uppåt.
I sällsynta fall kan i denna grupp även en chevaleresk kyss på hand dyka upp ( här verkar dock, åtminstone av min empiriska erfarenhet hittills, ett visst alkoholintag spela in.)

I denna kön- och åldersgrupp återfinns också den vanligaste varianten av klapp. Den hjärtliga klapp på axeln som dyker upp lite då och då verkar främst vara förbehållen männen. På senaste minglet noterade jag dessutom med stort intresse en i förlagsvärlden populär kombo av handtag och klapp, just män emellan. I kombon tar man ett stadigt handtag, samtidigt som man med sin vänsterhand tar ett fast grepp om den hälsande partnerns högeraxel, som för att ge lite eftertryck åt handslaget. Ett innerligt handslag, alltså, som säger: ”vi är så goda vänner att vi skulle kunna ta ett famntag, men det har vi inte riktigt lust med”.