Jag och min stora käft
I det senaste numret av tidskriften Filter finns en historia om förlaget Nicotext. I korthet går den ut på att visa hur Nicotext, som slöt avtal med illustratören Henrik Lange om att ge ut hans succésamling 80 romaner för dig som har bråttom internationellt, lurade Henrik Lange.
Boken 80 romaner…, för den som inte vet det, bygger på idén att Henrik Lange tar en känd roman och tecknar dess innehåll i fyra serierutor. En idé han lanserade i tidningen Svensk Bokhandel på bokmässan i Göteborg för ett par år sedan.
Greppet var lyckat och boken, som i Sverige gavs ut av Kartago, sålde enormt bra. Så Henrik Lange blev kontaktad av Nicotext och en agent som ville ge ut honom utomlands. Han frågade mig till råds, och eftersom han är medarbetare i tidningen så svarade jag honom.
Hur var Nicotext frågade han? Ett par idérika, kreativa grabbar som lyckas kränga böcker i stora delar av världen, bland annat i USA, svarade jag.
Jag och min stora käft.
Henrik valde att samarbeta med Nicotext. Något han senare ångrade bittert.
I texten i Filter berättar Henrik hur svårt han haft att få tydlig redovisning och pengar för försålda exemplar. Men också hur han kände sig lurad och hur hans idé bara togs över av Nicotext.
Henrik Lange diskuterade med Nicotext om att utveckla konceptet med romanerna till att också gälla filmer och TV-serier.
Men när först filmversionen skulle göras skulle Henrik Lange inte själv få skriva texterna längre, bara teckna. En amerikan, som enligt Fredrik Colting hette Tomas Wengelewski skulle skriva texterna.
Henrik Lange accepterade motvilligt idén eftersom alternativet enligt förlaget var att man skulle ta in en annan tecknare om Lange vägrade. Samma historia upprepades när boken med Tv-serier skulle göras. Henrik Lange försökte påverka innehållet i texterna genom att försöka få kontakt med Wengelewski men det gick inte. Svaret från förlaget blev att det skulle han få göra när han reste till New York.
Tomas Wengelewski verkade inte existera.
Henrik Lange tyckte att Wengelewskis texter var alltför fördomsfulla och rasistiska och när uppföljaren med TV-serier skulle göras ville Henrik Lange inte teckna till den. Då valde Nicotext att, bakom ryggen på Henrik Lange, ta kontakt med andra tecknare och fråga om de kunde tänka sig att teckna i ”Henrik Langes anda”.
Resultatet blev att Henrik Lange sa upp kontraktet med förlaget. Och Nicotext hittade, vad de kallar, en amerikansk tecknare som tecknade boken om TV-serier som de gav ut i våras.
När Filters journalist och redaktion skrev sin artikel om Nicotexts arbetsmetoder så fick inte heller de tag på Tomas Wengelewski. Han finns inte i några register. Fredrik Colting begärde att Filters reporter skulle tro på hans ord när han sa att Wengelewski existerade. Filter begärde då att få prata med Wengelewski och få en kopia på hans körkort via telefax. Efter flera påstötningar mejlade Fredrik Colting ett anonymt digitalfoto som kunde föreställa vem som helst. När Filter inte accepterade det föreslog Fredrik Colting att reportern skulle flyga till New York för att träffa Wengelewski. Räkningen kunde tidningen skicka till Nicotext. Det förslaget tog tidningen som en bekräftelse på att Wengelewski inte existerade.
Där kunde historien ha slutat.
Men så slog det mig. Tänk om Tomas Wengelewski är en pseudonym för Fredrik Colting? Det är inte en särskilt långsökt tanke.
Det är inte så länge sedan som Fredrik Colting gjorde något liknande när han försökte sig på en litterär karriär. Då kallade han sig J D California. Det var när han skrev en egen fortsättning på J D Salingers klassiker ”Räddaren i nöden”. Han kallade den 60 Years Later: Coming Through the Rye och gav ut den i USA för något år sedan.
Jag pratade med Fredrik Colting vid den tiden. Han räknade, sa han innan boken kommit ut, kallt med att bli stämd. Det skulle vara bra för bokens försäljning.
Vad han inte räknade med var aggressiviteten från Salingers advokater och de stora skadeståndssummorna det handlade om. Han räknade heller inte med att behöva avslöja vem J D California var. En amerikan, sa han. Inte heller där fanns det en adress eller identitet som gick att spåra.
Men Fredrik Colting tvingades avslöja identiteten på J D California för J D Salingers advokater.
Så han fick rätt snabbt gå ut och berätta att J D California inte existerade. Det var en pseudonym för honom själv, Fredrik Colting.
Där står han nu med ett skadeståndskrav i en amerikansk domstol som kan ruinera honom och förlaget.
Men, berättade han för mig i början av processen, han hade bra advokater på sin sida som arbetade gratis. De var principiella försvarare av yttrandefriheten, berättade han.
Det lät, tyckte jag, intressant. Åtminstone i början. Men sedan började jag höra detaljer om hur Nicotext behandlade Henrik Lange och då blev det hela mer komplicerat.
Jag började fundera på Fredrik Colting och hur han ser på yttrandefrihet och författares ideella rättigheter.
När han har intervjuats i svenska och amerikanska media har han högt och brett pratat om yttrandefrihet. När han arbetar med Henrik Lange pratar han om att Lange inte har någon ensamrätt till sin idé eller en utveckling av den.
Det sista har han rätt i. Men hur ska man se på Nicotext hantering av Henrik Lange? De ”snor” idén och försöker uttalat lägga ut den på någon som tecknar likt Henrik Lange. Varför?
Jo, de vet att Henrik Lange har gjort succé och de vill profitera på det. I annat fall kunde de ha spelat med öppna kort och satsat på en annan tecknare helt öppet.
Nu väljer de att köra över författaren/tecknaren i skydd av att Henrik Lange inte kan ha monopol på sin idé.
Jag tror att det kan bli en dyr historia för Nicotext och Fredrik Colting.
Säg att Författarförbundet tar sig an Henrik Langes sak, översätter Filters text och lite annat material och skickar till Coltings försvarsadvokater, JD Salingers advokater och amerikanska media. Vad händer då?
Och om de sedan går ut till sina medlemmar och berättar om ett förlag som skriver kontrakt med författare/tecknare och sedan tar över dennes idéer och stöper om dem i sin egen form och sparkar ut författaren/tecknaren. Vad händer då?
Jo, Nicotexts upparbetade rykte och varumärke tar stor skada. Jag tror det är precis det som kan hända. Själv ska jag aldrig mer rekommendera Nicotext till någon.



Ja, du och din stora käft, Lasse. Vad är det för journalist du egentligen är? Kan du komma med något intressant.
Caligula | 10-10-04 | Anmäl kommentar