Blogg för Anna Sunnerholm

Jag ringde Piratförlaget för att få lite inspirerande bakgrundsinformation till topplistetexten om Jo Nesbøs Huvudjägarna.  Men de pratade mest om Alex Schulman, och om hur underligt det var att hans nya bok med den fyra rader långa titeln inte låg på topplistan. Den hade, hävdade de, sålt massor – inte minst signerade exemplar  –  via framförallt Adlibris.

Runt hela landet arrangeras bokdagar med ett varierande antal turnerande författare och en andäktig publik som är villig att både köa och betala för att få ett glas vin, en mingeltallrik och ett par timmar i sällskap med favoritförfattaren. Bokdagarna säljer inte sällan slut på ett par timmar enligt arrangörer som Dillbergs i Kalmar.

Men frågan är hur publiken hittar dit? Och författarna?

Torsdag kväll på Bokmässan är det Parkbaren som gäller. Det har vi skrivit i Svensk Bokhandel, i en intervju med bartendern Miri. Folk verkade ha hörsammat: det var fullt som en tunnelbana (eller föralldel spårvagn) i rusningstrafik.

Tio våningar upp, på balkongen till en av sviterna i hotellet, var det lika knôkfullt; Bokhoror, författare, programledare för kultur-tv-program om vartannat.

Runt midnatt beslöt vi oss för att dra hemåt, för att kunna möta fredagens mässtumult utvilade. Någorlunda i alla fall.

Är bloggar, eller krönikor som de ibland kallas, det som översvämmar många svenska landsortstidningar och tränger ut reportage och recensioner i själva verket en oredigerad ”snabbjournalistik”?  Eller är det bara ett tids- och kraftsbesparande sätt att bevaka allt från lokalrevyer, bokutgivning, melodifestival till prinsessbröllop?

Att det skulle vara något som läsarna bett om verkar osannolikt i ljuset av vår egen bloggläsarstatistik, men då har vi ju (fortfarande?) alternativ i form av riktiga reportage och nyheter.

Waterstones nye vd har tänkt sig decentralisera inköpsstrukturerna och ge kedjans butiker mer lokalförankring. Det skriver vi om nya numret av Svensk Bokhandel som utkommer idag.
En mindre revolution för alla bokhandelsbiträden inom stora kedjor i Sverige såväl som England som fått packa upp lådvis med fullständigt osäljbara centralinköpta böcker eller rätta sig efter direktiv fattade av ett både geografiskt och mentalt avlägset huvudkontor.

”Man skulle inte kunna få nya topplistor lite oftare, varannan vecka kanske?”

Frågan kom från en av de större kvällstidningarna häromveckan och belyser ett vanligt missförstånd: att våra topplistor är lika lättåtkomliga och snabbframställda som de som baseras på t ex Pocketgrossistens egen försäljning, eller på sin tid Seeligs – i båda fallen en fråga om grossistförsäljning: topptitlarna kunde mycket väl tänkas ligga kvar osålda på pall i butikerna.