Tillbaka

BLOGG: Ett försvarbart jätteljug?

2017-12-06
Foto: Julia Gillberg

I Storbritannien har Waterstones vållat stor upprördhet genom att i hemlighet förklä några av kedjans butiker till personliga, oberoende, bokhandlar.

SvB:s Julia Gillberg förklarar det kontroversiella konceptet – och varför det delat branschen i två läger.

Som SvB redan har rapporterat så kommer Waterstones att öppna fem nya butiker innan jul – två ”vanliga” Waterstones-butiker, och tre under annat namn.

Waterstones har genomfört många kontroversiella förändringar sedan James Daunt tog över som vd (sparkandet av typ alla chefer, samarbetet med Amazon, för att nämna några) – men dessa ”hemliga” Waterstones-butiker tar kanske ändå priset.

Jag vet inte om ni har följt debatten som satte igång när Southwold Books öppnade i juli 2014, men som exploderade först i februari i år – så till den grad att Daunt var tvungen att göra ett framträdande på BBC:s Today programme. Folk i branschen var minst sagt förbannade. Men varför?

Det började alltså med Southwold Books, och följdes sedan av The Rye Bookshop och Harpenden Books – tre Waterstones-lådor ”maskerade” som oberoende bokhandlar, med endast en handskriven notis i fönstret som tillkännagav butikernas egentliga ägare. Är det lur, eller en försvarbar affärsstrategi? Ja, om det tvistar de lärde.

Vad tycker vi egentligen? Får en stor kedja öppna små, egensinniga boklådor döpta efter orten där de ligger för att bättre smälta in på gågatan, och i större utsträckning attrahera dess (potentiellt) konservativa/välbärgade/kultur-snobbiga/bokhandelspolitiskt medvetna kunder? Tänk om Amazon började göra det?  Eller Google? Inte ens mina kollegor kan komma överens i frågan.

Det finns dock några saker man ska ha klart för sig innan man ger sig i kast med fördömandet. Det första är att dessa lådor har öppnat i kommuner där det inte funnits någon bokhandel tidigare. De har alltså inte etablerats i syfte att konkurrera med existerande (oberoende) lådor. Snarare är det tvärt om – Waterstones, som till skillnad från många aspirerande bokhandlare, har kapital, har sett ett möjligt behov och fyllt det. Och det fungerar – butikerna tjänar pengar. Sannolikt mer än om de inte hade anpassat sig till rådande ”high street”-normer, och istället verkat som vanliga Waterstones.

Det andra är att det är tveksamt om kritiken att de döljer sin ”sanna” identitet verkligen stämmer. En av motståndarna sa till the Bookseller att ”the most important thing about being independent is operating like one”. Men enligt James Daunt är det ju precis därför de nämnda butikerna ser ut som de gör. ”Part of the reason that we do it is to convince our own booksellers that they have the autonomy that they do have,” meddelade han till BBC. ”I think I have always acted and worked as an independent bookseller and I would love for everyone who works for me does so likewise.”

Vad skulle ni säga om Akademibokhandeln började öppna butiker som ”Sundbybergs bokhandel” och ”Hallsbergs böcker”? Och som (till skillnad från deras egna butiker) var både personligt inredda och till bredden fyllda av ett välkurerat sortiment? Själv hade jag antagligen hoppat högt av glädje.