Tillbaka

BLOGG: Just sell me the book, mate!

2018-02-07
Foto: Julia Gillberg

Oberoende boklådor med charm och spännande sortiment. Oftast underbara – men vissa är faktiskt inte alltid så lätta att tycka om.

Julia Gillberg uppmärksammar ett feltänk som borde vara en självklarhet bland alla bokhandlare.

När jag flyttade tillbaka till London bodde jag hos en gammal kollega de första veckorna. På frågan om vad jag kunde göra för att bidra till hushållet visste hon direkt vad hon skulle svara. Du måste berätta om allt som händer i bokhandeln! sa hon. Vad som säljer bra, vad som är nytt, vad folk pratar om, vad ni har i skyltfönstret. Självklart, blev mitt svar, men du har ju din lokala bokhandel på hörnet. Går du aldrig in och pratar med dem?

Den lokala butiken i fråga är en liten, oberoende bokhandel som jag besökt några gånger, och vars smarta och välvalda sortiment jag imponerats av. Jag blev därför förvånad när min vän rynkade på näsan och skakade på huvudet. Jag har försökt flera gånger, muttrade hon, men de är helt ointresserade av att prata böcker. Vad spelar det för roll om de har rätt titlar när de skiter fullständigt i att försöka sälja dem!

Och jag förstår henne verkligen. När man själv jobbar med att sälja böcker, ett yrke som liksom alla andra kräver speciella kompetenser och vars skrå jag är stolt över att tillhöra, blir jag närmast personligt förolämpad när kollegor inte tar jobbet på allvar. Jag minns till exempel en välfylld och charmig liten bokhandel i Stockholm som jag aktivt ville stödja. Problemet var bara att de gjorde allt för att motarbeta mina solidariska försök. De lyckades inte beställa in boken jag ville ha, de krånglade med ett återköp, och var helt enkelt inte särskilt trevliga. Hade jag inte varit bokhandelsaktivist hade jag gått till Adlibris direkt.

En upplevelse i London för några år sedan tar dock priset. En hajpad ny bokhandel hade öppnat öster om stan, och jag var såklart där på tre röda. Även om inredningen var i fokus snarare än böckerna, och det var lite glest på hyllorna, kunde jag ändå uppskatta det annorlunda konceptet. Tills jag började prata med killen bakom kassan. Har ni blablabla inne, frågade jag. Hm, nja, mm, jag vet inte, svarade han. Jag väntade i förvirrad tystnad:

– Oh, do you want me to check?

­– That would be great, thank you.

(10 minuter senare)

– Yeah so I found a copy. It’s in hardback though so I totally understand if you don’t want to buy it.

– ????

– I see you’ve been to xxx (jag bar en väska med loggan till bokhandelskedjan där jag jobbar).  One of my colleagues used to work there. Says it’s awful. Says you have to be able to recommend like five books on any given topic.

– You mean like an extremely competent bookseller?

– Yeah. It’s not like that here. It’s not all about selling.

– You know I think I’m going to leave it, actually.

­– I totally understand. I wouldn’t buy it either.

– Right.

– Catchyalater.

Or not, mate.