Tillbaka

BLOGG: Skäms-listan

2017-10-31
Philip Pullmans nya roman är en del av Julia Gillbergs skäms-lista.
Foto: Julia Gillberg

Ingen bokhandlare hinner läsa alla böcker som kommer ut. Inte heller Julia Gillberg.

Därför måste man våga prata om skäms-listan.

Philip Pullmans prequel till His Dark Materials utkom för några veckor sedan och jag tänker på skäms-listan. Visst känner ni väl till den? Alla har ju en. Skäms-listan är den som består av de böcker man pinsamt nog inte har läst, men som man oftast vet så mycket om att man kan sälja ändå – vilket innebär att man tekniskt sett inte behöver läsa dem. Eller som det kanske till och med känns som att man har läst just för att man har talat sig varm om dem inför så många kunder genom åren.

Nog känns det igen? Det kan väl inte bara vara jag? Som bokhandlare går det inte att läsa allt, så är det bara. Hur hanterar man då denna inneboende paradox i yrket – det vill säga att man förväntas ha en uppfattning om varenda bok i butiken fastän det är en omöjlighet? Strategierna skiljer sig såklart åt något men jag tror att jag talar för de flesta när jag säger att, ja. Man hittar på, helt enkelt.

Jag vill inte avslöja några branschhemligheter här. Men det är alltså så att bokhandlaryrket – trots att stor förvirring uppstår så fort detta påtalas för folk utanför bokhandelsvärlden – handlar om att sälja. Behöva man fylla i det där lilla extra för att kunden ska gå hem med boken i shoppingkassen – ja, då gör man det.

(Jag menar inte att utmåla oss som okunniga lögnare som lurar på kunder vad som helst. Tvärtom behövs rejäl kompetens för att kunna sälja rätt bok till rätt person – oavsett om man har läst den eller inte. Att sätta ihop snygga och fungerande säljpitchar av den info man plockar upp från kollegor, kunder och media kräver både litterär fingertoppskänsla och erfarenhet.)

Tillbaka till Philip Pullman. Jag har som ni kanske misstänker inte läst hans trilogi. När jag ändå är i gång kan jag passa på att inflika att jag inte heller har läst Harry Potter, eller Enid Blyton eller Michael Bond. De här exemplen är extra pinsamma för mig efter som att jag 1) började min karriär som barnbokhandlare och 2) jobbar i England. Det känns ungefär som att aldrig ha läst Tove Jansson eller Astrid Lindgren, eller, eh, Max boll.

Skäms-listan fortsätter. Jag har inte läst en enda Booker-vinnare sedan Julian Barnes The Sense of An Ending (2011, gillade inte). Jag har inte läst en enda Pulitzer-vinnare sedan Jennifer Egans A Visit From the Goon Squad (också 2011, älskade – och nej, jag läste aldrig klart Donna Tartts The Goldfinch). Jag har inte läst varken Thinking Fast and Slow eller Sapiens – de två största non-fiction bästsäljarna sedan jag började jobba i brittisk bokhandel. Klassiker ska vi inte ens tala om.

Nu är det er tur tycker jag. Vad har ni på skäms-listan där hemma?