Tillbaka

BLOGG: Vad är en bokhandel till för?

2018-03-05
Foto: Wikipedia Commons

Toalett, sovrum… Butik javisst – men många kunder använder bokhandeln även för andra ändamål.

Men när Julia Gillberg i veckan krockade med en halvnaken man mellan hyllorna tog det ändå priset.

Jag kommer ihåg när jag jobbade i receptionen på Uppsala Stadsbibliotek och någon hade lagt sig att sova inne på handikapptoaletten. Vilken märklig sak att göra, tänkte jag då. Det här var innan mitt första bokhandelsjobb. Jag hade ingen aning om vad som komma skulle. 

Ibland undrar jag vad somliga tror att bokhandeln egentligen är till för. Även om jag tillhör dem som tycker att en bokhandel bör vara mer än bara en affär som råkar sälja böcker – en kulturinrättning, en föreläsningslokal, en mötesplats, och så vidare – har jag nämligen stött på ett antal användningsområden som fått mig att minst sagt höja på ögonbrynen genom åren. Bland dessa kan skötrum, sovrum och toalett nämnas (japp, en liten pojke kissade på golvet på barnavdelningen och hans nanny sa INGENTING). En incident härom dagen tar dock ändå priset. Låt mig förklara…

För några veckor sedan svängde jag glatt runt kassadisken för att gå ner och göra te, bara för att mötas av en man iklädd endast undertröja och kalsonger. (Vår non-fiction-avdelning är visserligen ganska undanskymd, men ändå.) Vad hade du själv gjort om du var i mannens kläder (eller ja, utan)? Bett om ursäkt, sett generad ut, eller kanske erbjudit någon sorts förklaring? Inte den här killen, inte. Stop looking, skrek han irriterat, I’ll be done soon!

I chocken kunde jag inte komma på något bättre att göra än att följa mannens råd. Stumt fortsatte jag ner för trappan till personalrummet, och några minuter senare kom jag upp igen med teet. Mannen var nu till hälften påklädd och i färd med att trycka ner de kläder han tagit av sig i en av våra plastpåsar. Jag gav kopparna till min kollega och tog ett djupt andetag. Någon använder hörnet mellan history och current affairs till att byta om, sa jag. Oh dear, sa han, ska jag gå och kolla läget? Nä, svarade jag, jag fixar.

Lite bättre förberedd den här gången gick jag fram till mannen och sa vänligt men bestämt att bokhandeln tyvärr inte var något omklädningsrum. Om han ändå desperat behövde byta om och samtidigt köpa en bok gick det utmärkt att be att få låna personaltoaletten. Var det uppfattat? Ja, jo, mumlade mannen, lugnare och tillbörligt skamsen nu. Men man vill ju inte störa, liksom.

Inte störa?! Jo, jag tackar jag.