Tillbaka

GÄSTBLOGG: The category of books II

2017-01-20
Foto: Natur & Kultur

I förra inlägget skrev jag om att tänka kategori, snarare än att lägga all vår kraft på enskilda titlar. Jag ska slutföra den tankegången här. Rent konkret, vad kan det handla om?

På lång sikt: läsfrämjande kampanjer, att arbeta med skolor, verksamheter som Berättarministeriet … att ta ansvar för att odla nästa generation av skrivande och läsande människor.

På kort sikt? Då handlar det nog snarare om gemensamma branschinitiativ.

Jag ställde frågan till Anthony Forbes Watson, som är chef på PanMacmillan i UK, när han var i Stockholm. Han var minst sagt skeptisk till branschöverskridande kampanjer som handlar om att lyfta läsandet och boken. Varför? För att de stora aktörerna på marknaden (Penguin Random House i hans fall) alltid har en egen agenda, för att de mindre aktörerna äts upp och trollas bort i samarbetet.

Det finns bara en sak som får människor att läsa fler böcker, sa han. Och det är att ge ut bra böcker. Böcker som människor vill köpa, läsa, prata om.

Så är vi tillbaka där vi började. Med en Tom Malmquist, en Elena Ferrante … eller varför inte en Fifty Shades, som skapar ett inflöde av kunder till bokhandeln. Allting börjar och slutar med författarna: att hitta, förädla och ge ut de bästa böckerna. Så är det. Och våra pr-ansvariga fortsätter att göra 6-8 personers jobb med att få dem att synas i media och sälja böckerna.

Så har reklamaren som pratade om ”the category of books” fel, är han ute och cyklar?

Audible/Storytel-exemplet är välfunnet, men det är också en one-off, tror jag. Den digitala försäljningen är en viktig del av ekonomin för alla i dag, men den är just det, en del. Vi kommer inte att kunna uppfinna nya sätt att ”läsa” gång på gång. Det jag tar med mig från hans inspel är snarare det här:

Hur mycket funderar vi, ”Books Are My Bag”-människorna, på vad läsning kan erbjuda människor i dag, kopplat till deras behov och beteenden, snarare än våra idealistiska tankar om hur bra det är att läsa? Jag tänker både på de som ”har långt till boken” (formulering ur Natur & Kulturs stadgar) och de som städat undan alla böcker hemma för att de är en så stökig inredningsdetalj. Och alla däremellan.

Här kommer några förslag:

*Den tryckta boken som en nödvändig nedkopplad verksamhet i en överhettad digital tid.

*Läsning som närvaro i nuet. Jag säger inte ordet mindfulness. Men jag tänker det.

*Den långa och färdigtänkta tanken som en motvikt i en tid av tyckande, gillande, tweets, statusar.

*Ett oöverträffat sätt att förstå och analysera en komplex omvärld. 

Vi vet att det handlar om demokrati. Att idéernas och konstens frihet och spridning bygger starka samhällen. Det är därför vi håller på. Men hur kommunicerar vi det? Kommentera gärna. 

Läs första delen av blogginlägget här.