Tillbaka

GÄSTBLOGG: ”Hold kæft det er et godt program!”

2017-08-22

Lovisa Sandberg på Polaris skriver om varför det är både svårt, jobbigt och befriande att jobba med danskar. 

Hjälp! Trillade nästan av kontorsstolen när jag klickade upp Outlook och möttes av en käftsmäll till mejlrubrik. När pulsen gått ner något insåg jag att det var högsta beröm från PR-kollegan på andra sidan sundet. Jag hade alltså gjort något bra. Riktigt bra till och med.

Ett jobb på Polaris innebär dagliga kontakter med våra danska kollegor på Politiken. Polaris är ett självständigt svenskt förlag och vi fattar egna utgivningsbeslut utifrån våra förutsättningar på den svenska marknaden. Vi delar dock centrala funktioner med Politiken. Till exempel har vi Tomas och Peter, en fantastisk produktionsduo som ser till att våra böcker blir tryckta i tid och ser ut som de ska. Här har vi hittat ett sätt att kommunicera som väl enklast kan beskrivas som pseudo-skandinavisk. Det vill säga, jag tror att jag skriver ”på dansk” och de skriver – i versaler – ”HEJHEJ!” och ”JÄTTEKUL” för att briljera på svenska. Vi undviker konsekvent engelska utom när det kommer till mått och prisuppgifter. Att inte vika ner sig språkligt är en hederssak. Precis som att vi inte pratar mer om det där tåget över Bält …

Men hur är det då att jobba med danskar? Varenda svensk jag mött sedan jag skrev under anställningsavtalet har pratat om hårda bud, tuffa förhandlingar och total brist på arbetsgivaransvar. Hittills har jag bara sett motsatsen. Ljuvliga kollegor på Rådhuspladsen som stod på rad för att titta på de nya svenskarna och som, på skyhöga Malene Birger-klackar, sprang upp och ner i spiraltrapporna för att hämta böcker och ”et lille glas hvidvin” till oss.

Visst, jag befinner mig i den ljuvliga smekmånadsfasen när allt synes dejligt, men utöver språkliga skillnader kan jag dementera skräckhistorierna. Självklart märks det att ledningen vill se action, framåtanda och resultat – men konstigt vore det väl annars? Vilken företagsledning vill inte se sina satsningar leda framåt?

Mina första starka intryck har varit att de danska kollegorna är så befriande icke-ängsliga. De smackar på med hjärtan och stjärnor på böckerna, hittar på mer eller mindre galna tävlingar och säljer en jäkla massa böcker. Och, för att citera den oförglömlige cigarettrökande profilen från EM 1984, Preben Elkjær som tyckte synd om oss svenskar och uppmanade oss att blicka söderut: ”Vi danskar går lite lättare på jorden!”