Tillbaka

GÄSTBLOGG: See you on the other side

2016-04-29

Sedan jag lämnade Berlin har dagarna gått i ett. Pocketpartyn, Platinaböcker, utskick och budgivningar, livet flyger förbi. Ändå vill jag stanna upp och fundera över alla intryck från Berlin och vad de gav.

Sedan jag lämnade Berlin har dagarna gått i ett. Pocketpartyn, Platinaböcker, utskick och budgivningar, livet flyger förbi. Ändå vill jag stanna upp och fundera över alla intryck från Berlin och vad de gav. Det var ju inte bara workshops och panelsamtal utan otroligt många fina möten med läsare, förlag och författare också.

Under mässans först dag, lördagen, skulle hälften av alla deltagande författare sitta i ett rum och signera böcker. Inget ovanligt med det, tänker ni, MEN, signeringen var schemalagd mellan 20.00 och 22.00. Helt sjukt att lägga det mitt i middagstider, tyckte jag som aldrig riktigt har fattat det där med signerade exemplar (vill gärna se mig själv som cool, luttrad agent). Med hjärtat i halsgropen tar så jag och Simona Ahrnstedt oss tillbaka till mässan för att hon ska kunna signera sina böcker. Väl där möts vi av ett HAV av människor. Trots iskyla och regn har läsarna köat i uppåt två timmar för att vara först in till salen och få sina favoriters signatur. Vi hade tyvärr bara 50 böcker med oss och de tog slut på mindre än 40 minuter. Sedan fick Simona signera väskor, vykort och böcker som läsarna själva släpat med sig hemifrån. Det var verkligen helt otroligt kul. Dessutom var det många som, när de avslutat sin första runda (fick bara träffa 3 författare åt gången), snällt gick tillbaka och ställde sig sist i kö för att få träffa ytterligare 3. Fler läsare hade med sig hemmagjorda presenter, påsar med choklad, te och annat trevligt som de gav bort till sina favoriter. Det var en veritabel kärleksbomb och jag tror till och med att Simona fick tårar i ögonen när en av läsarna, som fått sitt tyska ex av En enda natt signerad, gick därifrån med nämnda bok hårt tryckt mot bröstet och ett saligt leende på läpparna.

Visst är det lite tokigt ibland att det går omkring vitklädda män med änglavingar och hockeyfrilla på mässan, eller att jag vet att halvnakna män ska sätta tillfälliga tatueringar på läsare när det är dags för RWA (organisationen Romance Writers of Americas årliga konferens) i sommar. Förstår att det kan spela i händerna på de som tror att romance är en ytlig genre. Men, numera vet jag också vad UST betyder (unresolved sexual tension) och att det är den som skiljer en bra romance från en dålig. Har också lärt mig att den brittiska militärhögskolan Sandhurst länge använde sig av romanen An Infamous Army av Georgette Heyer, när de undervisade sina elever i slaget vid Waterloo (http://www.npr.org/2015/06/18/415288514/dont-know-much-about-history-read-a-romance). Som ni märker finns det inte några gränser för vad som ryms innanför pärmarna av en romance, så länge den slutar lyckligt förstås.

För slutet gott, allting gott kära läsare och med det vill jag tacka för den här tiden som gästbloggar. See you on the other side.