Tillbaka

Högläsningstips från verkligheten

2012-04-27
Den 23 april publicerades en debattartikel i DN av bl a Läsrörelsens Elisabet Reslegård om nyttan av högläsning, och om att allt färre föräldrar i Sverige läser högt för sina barn. Jag tog mig...

Den 23 april publicerades en debattartikel i DN av bl a Läsrörelsens Elisabet Reslegård om nyttan av högläsning, och om att allt färre föräldrar i Sverige läser högt för sina barn. Jag tog mig an artikeln med ett käckt ”nu ska jag få veta hur bra jag är” men när jag läst färdigt kände jag mig närmast förnärmad.

Varför då? Det är nog egentligen inte artikelförfattarnas fel, deras poäng var att föräldrar läser högt allt mer sällan, att staten inte längre mäter detta på en regelbunden basis, och att det är viktigt att vi gör något åt det. Men på eget bevåg eller med artikelförfattarnas välsignelse, vad vet jag, hade DN lagt till en liten faktaruta med högläsningstips. Där kunde jag bland annat läsa att den ultimata högläsningen innefattar tre böcker/berättelser per barn per kväll - en favorit, en välbekant och en ny. Dessutom ska man helst läsa samma tid, på samma plats, dramatisera rösterna och prata med barnet om svåra ord och komplicerade händelseförlopp. Råden kommer från Mem Fox bok Läsa högt. Det som låg kvar hos mig när jag läst artikeln var just detta, ”Läs tre berättelser per kväll”.

Jag ingår i de där alltför få procenten som dagligen läser för mina barn. Men tre böcker? Det kommer aldrig att ske! Då får jag antingen skaffa hemhjälp, sluta med alla engagemang vid sidan av jobbet eller så får barnen sluta med sina aktiviteter. Varför ger man ens ett sådant råd? Det gör mig, som ändå tycker att jag håller en rätt hyfsad högläsningsnivå, bara förbannad. Den där Mem Fox kan slänga sig i väggen. Hur många barn har hon? När kommer hon hem från jobbet? Har inte hennes barn fotboll, scouter, orkester, friidrott, Gud vet vad som gör att man dunsar in med hela familjen klockan tio över åtta på måndagskvällen med bara pommes frites i magen och måste varva ner med en halvtimmes varm choklad i köket innan man orkar masa sig upp för trappan? Och när alla är kissade, pyjamasade, tandborstade och ansiktstvättade är klockan kvart över nio och då är det bara tack och godnatt. Möjligtvis en sida Harry Potter för den äldsta som är den enda som fortfarande fungerar på morgonen om han somnar efter halv tio.

Jag tror att sådana råd till föräldrar i Sverige leder till platt fall. Därför ska jag ge lite egna råd om högläsning, från en förälder i verkligheten.

Läs högt för barnen, ja! Men fastna inte vid att högläsningen måste ske vid sänggåendet. Ta vara på andra stunder då det kan funka att läsa en bok. Läs högt för flera barn samtidigt, barn av olika åldrar. Släpp in andras barn i högläsningen. Läs högt för lillebror och grannbarnets lillsyrra när ni sitter på läktaren i idrottssalen där storasyskonen tränar. Sätt dig i soffan med en bok mitt under släktfesten och läs, jag lovar att du får sällskap. Läs högt i sängen på helgmorgonen, innan frukost. Läs högt på pendeltåget.

Det är min favorit, att läsa högt på pendeltåget. Som tur är bor vi en bit utanför stan och det blir en stunds resa nästan vart vi än ska. Ha alltid en bok i väskan. Ibland vill man hellre köra sten, sax, påse eller prata om det man ser utanför fönstret men mot små sparkande ben och otålighet finns det inget som att läsa högt när man reser. Ta upp den där spännande boken, som kanske egentligen är lite för svår för den yngsta i sällskapet och lite för enkel för den äldsta men det spelar ingen roll, och hör hur alla konversationer runt omkring liksom mattas av. Man vet att folk lyssnar. Man vet att de inte kan låta bli. Det är högläsningens magi, jag skulle nästan vilja säga makt.

Läser högt just nu: Ett hus utan speglar av Mårten Sandén. Funkar utmärkt på 5-10 åringar. Och andra resenärer.