...Kitty Crowther såklart. Hello Kitty!

ALMA-priset 2010. Prisutdelning i Konserthuset, Stockholm. Paljettbeströdda klänningar och gnistrande aftonväskor. Jag är glad att jag inte tog jeans i alla fall och lämnar aningens förläget in cykelhjälmen i garderoben. Trots att vi blivit uppmanade i samband med biljettutskick, att vid förhinder till och med samma dag meddela återbud för att det är många som inte fått plats, gapar en del stolar tomma. Den inledande harpmusiken slutar strax före sex och sedan är det några minuters tyst väntan. Några spridda mobilsignaler i salen får många att frenetiskt rota i väskorna. Prick sex får vi ställa oss upp och visa vår vördnad för hennes majestät drottningen. Och för Kitty Crowther såklart. Hello Kitty!