Minns hur jag kröp ner i sängen med min första lagbok i famnen, köpt för några kronor på ett antikvariat. Jag hade spanat på den länge i skyltfönstret. Den var så sliten att den nästan tappat all sin blåa färg, att den var från 1968 var bara ett bevis på att den var på riktigt tänkte jag. Jag försökte dra upp täcket med ena handen och samtidigt balansera den tunga lagboken med den andra. Jag var så spänd och stolt, äntligen skulle jag lära mig lagen och när jag själv hade koll skulle jag ge kunskapen vidare till folket i mitt område. Makten skulle även vara vår. Men mitt 12-åriga jag somnade med lagboken bredvid mig där i betonghöghuset där vi bodde. Den var inte så rolig som jag hade trott. Men då liksom nu visste jag att den var viktig, komplex så att man kanske somnar, men viktig.
