Jag trodde aldrig att jag skulle skriva en roman. Någon gång för längesen, kanske i puberteten, var det som om en tung port stängdes framför fantasins skattkammare och jag slutade skriva mina barnsliga berättelser och äventyr. Drömmen om den stora romanen glömdes bort. Sedan tog studier och därefter arkeologin över. Det var fortfarande väldigt roligt att skriva, men det skulle vara sakligt, korrekt och absolut inga fantasier. Bara sådant som gick att bevisa med forskning och vetenskap. Mycket blev skrivet, om arkeologiska undersökningar, byggnadsminnen och annat fornt, det mesta som kan anas i historiens töcken fångar mitt intresse.
