»De där med de avlånga bladen är liljekonvaljer« säger mormor och pekar ut växten för mig. Solen strilar ner genom asparnas bladverk och luften är full av koltrastsång. Jag tultar omkring i snåren och vill titta på allt. Borta vid stenen skymtar något som liknar ett blåbär, men bladen stämmer inte alls.
