Ett liv att ta ställning till

Att det ska vara så förtvivlat svårt att vara originell. Trots påbrå, från Astrid Lindgren och Vilhelm Moberg på mors sida, och Selma, Gustaf och Göran på min fars, tar det här verkligen emot. Ett författarporträtt om mig, av mig. Vad ska det egentligen handla om?Det ska naturligtvis helst vara originellt och fängslande. Något klokt och på samma gång fyndigt och speciellt som ingen annan uttryckt tidigare. Något som för läsaren att dra på munnen eller stanna upp och tänka: ja, visst ja, så är det ju naturligtvis.För inte kan det väl bara handla om någonting så banalt som mina egocentriska motiv för att börja skriva. Det där om att pröva på att göra någonting annat parallellt med min övriga yrkesutövning som managementkonsult. Nej, det känns för vanligt och trivialt. Att beskriva den inre uppgörelsen med mina gamla svensklärares nedlåtande attityder och underkännanden av mina uppsatser i gymnasiet verkar inte heller rätt. Ett så småaktigt och hämndlystet förhållningssätt vill jag inte gärna avslöja, åtminstone inte så här första gången.Men det där med utmaningen i sig och ensamheten framför datorn fyra dagar i veckan då? Kanske det kan vara något? Eller det indirekta motståndet och tvivlet hos föräldrar, barn och vänner när jag berättade att jag hade börjat skriva. Kanske det…? Nej, antagligen inte det heller. Det är också säkert sådant som alla känner till och hört många gånger om. Det är säkert inte ens värt att nämna något så unikt och fint som en uppmuntrande och entusiastisk hustru. Det känns lite för mycket som ett av oändliga antal tacktal från Oscarsgalor och andra filmfestivaler, hur sant det än må vara.Så i mitt sökande efter uppslag gick jag naturligtvis efter en stund ut på nätet i hopp om att få hjälp. Hur hade andra löst denna kniviga uppgift? Jag fann massor av spännande och fyndiga beskrivningar. Porträtt i form av spirituella kontaktannonser, välformulerade tankar om natten, döden och eufemismer och intressanta, nu kända, huvudpersoners tillkomst.Imponerad, utan att ha blivit hjälpt, återvände jag till mina egna funderingar. Jag skulle nog säga något om min egen debutroman i alla fall, det hade ju dom andra gjort, om sina egna alltså.