Det första utkastet till Flickan kom till i ett rus. Jag hörde en röst i huvudet som jag följde, orden pressade sig fram genom fingrarna, bilderna skapades. Jag andades fort, det kändes som om jag var tvungen att skriva detta exakt just nu, annars skulle allt försvinna. När jag efteråt läste vad jag hade skrivit blev jag förundrad. Var kom detta ifrån? Varför är det så mörkt? Det kändes som om en kanal till mitt undermedvetna hade öppnats under den intensiva skrivakten och nu stod jag där, yr och förvirrad, förstod inte riktigt vad som hade hänt. Men jag kände att det fanns något i texten, något som brände till, och som jag ville utforska mer.
