Mina nystan

Det är svårt att vara ung och veta vilka av alla de nystan man har framför sig man ska börja med att nysta upp. Om man ska börja med egna eller dem som någon annan lagt för en. Ett virrvar av trådändar, ett fullständigt kaos.Precis så vill jag minnas att det var när man var sexton år och skulle ut i livet. Frågan var om man ens visste vilka som var ens egna nystan. Det tog många år bara att ta reda på det.Som tjugofyraåring hade jag debuterat som sångare och gjort min första skiva med egna visor. Det skulle bli trettio till så smångom.Jag hade medverkat i den katolska månadsskriften Credo med en dikt om ett kloster i Normandie där jag vistats en tid.Jag var mycket intresserad av att också börja skriva prosa och hade många goda vänner som så gott som dagligen samlades på restaurang Pilen i gamla Klara.Där fanns Ralf Parland som på sitt bisarra sätt berättade om hur han simmat in i en rutten val och brutit loss en tand som nu fanns att beskåda utanför Helsingfors.Där fanns poeten Arne Nyman, som ett år sålt samma dikt till många tidningars midsommarnummer och Sven O Bergkvist, som berättade om hälsingar som utvandrat till Bishop Hill i Nordamerika.Harald Forss talade mycket och rökte cigarr och önskade en romantisk återkomst för den svenska litteraturen. Men talade lika gärna om Konsum eller preventivmedelstillverkaren Adamsson. Två ständigt återkommande teman.Flera av dessa författare levererade material i en ständig ström till fackförbundstidningar som Lantarbetaren, Kommunalarbetaren, Byggnadsarbetaren och många andra.Jag hade skrivit en liten historia om en frimicklare. Den hette