Tillbaka
2017-08-25

Det stormiga året

FOKUS: Kritiken har haglat och de ansvariga har vacklat. Argument om yttrandefrihet har mötts av hot om bojkott. Avhoppen har avlöst varandra. Sedan man släppte in Nya Tider har det blåst hårt kring Bokmässan.

Moa Kärnstrand

Det är juni 2017 och runt hörnfönstren på vd Maria Källssons kontor i ett av tornen vid Korsvägen tjuter vinden. Himlen är göteborgskt grå.
   – Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle bli så här.
   Nej, den storm som satte i gång tio månader tidigare hade Bokmässan inte räknat med. Inte heller hade Maria Källsson och hennes kollegor förutsett att det som började som ett rutinbeslut skulle orsaka ett år av infekterad debatt, ge upphov till hundratals artiklar och sprida sig långt utanför landets gränser i form av internationella författaravhopp.
   Hon suckar.
   – I den värsta fasen var det otroligt jobbigt. 
   Många misstag finns att ångra, när man rannsakar sig själv, konstaterar Maria Källsson. Brist på utredning, de snabba kovändningarna. 
   Inför årets politikervecka i Almedalen tackade hon nej till att delta i debatter. Hon tycker inte att Bokmässan har anledning att driva på den diskussion som detta nu blivit. En pajkastning, menar hon. För frågan är större än dispyten över en specifik utställare på Bokmässan.
   Snett under oss breder hallarna ut sig i väntan på årets mässa, där den högerextrema veckotidningen Nya Tider återigen kommer att bygga upp sin monter.

17 augusti 2016. SvB avslöjar att Nya Tider, fram till nu nästan okänd, kommer att ställa ut på Bokmässan i Göteborg. Reaktionerna låter inte vänta på sig. Serietecknaren Lina Neidestam är först med att meddela att hon bojkottar mässan. Efter henne följer tidningen Djungeltrumman. »Hur garanterar Bokmässan sina besökares och utställares säkerhet och trygghet med nazister bland montrarna?«, twittrar tidskriften Bang.
   – Jag blev inte förvånad, säger kulturskribenten Kristina Lindquist, som skriver om högerextremism i bland annat DN Kultur och tidigt var kritisk till Bokmässans beslut.
   Hon tolkade det som ett tecken i tiden, en del av en normaliseringsprocess av de antidemokratiska rösterna.
   – Det är inte alls ovanligt i dag att det omgivande samhället är valhänt i sin hantering av högerextrema rörelser. 
   Bokmässan hänvisar till yttrandefrihet och att alla åsikter ska få plats, medan mediestormen tilltar i styrka. Två dagar senare kommer mässans första kovändning: Nya Tider delar inte mässans värdegrund, heter det, och får inte längre ställa ut. 
   »Det är tragiskt att man böjer sig för några få högljudda personer som känner konkurrensen från alternativ fri media«, säger Nya Tiders chefredaktör Vávra Suk i den egna tidningen. Anhängarna startar en protestkampanj.
   Också själva kursändringen kritiseras. Bokmässan »schabblade bort sin linje«, tycker Expressens kulturchef Karin Olsson. 
   Under sensommarveckorna som följer formeras två läger: de som hävdar att Nya Tider inte hör hemma på en bokmässa. Och de som i voltairsk anda menar att yttrandefriheten gäller alla – även dem med förkastliga åsikter.

Den sista augusti, två veckor efter SvB:s avslöjande, kommer besked nummer tre: Nya Tider får behålla sin monter. Det är inte juridiskt möjligt att riva det avtal som redan skrivits. 
   Bokmässan hade visserligen noterat att den nya sökanden, Alternamedia som ger ut Nya Tider, inte var vilken verksamhet som helst. Men när den skulle godkännas, i början av 2016, var mässans rutiner kring hur en ny utställare ska kontrolleras inte speciellt formaliserade. Mässan hade heller inte sina gränsdragningsprinciper klart formulerade. Man hade historiskt varit tillåtande, utan att mötas av skarp kritik. 
   – När jag första gången fick frågan om Nya Tider tittade jag i våra anteckningar. Där stod att de får presstöd. Det stod högerextrem, säger Maria Källsson. 
   Det var inte svårt att försvara beslutet i början. Företrädarna hade inte begått lagbrott. Men snart kände Maria Källsson sig tvungen att ta hjälp. Protesterna hade blivit för kraftiga. Dagarna efter att nyheten briserat tog hon kontakt med Expo, som kartlägger och granskar den högerextrema miljön i Sverige, för att be dem göra en sammanställning kring Nya Tider. Hon fick besked att det skulle ta tre månader. Den tiden fanns inte. 
   Det var då mässans ledning beslutade att riva monterkontraktet, utan att först konsultera en jurist. 
   – Då kan vi göra en genomlysning och ta ett ordentligt beslut inför 2017. Så resonerade vi, säger Maria Källsson.
   Kritiken som följde var befogad, säger hon. Det var ett förhastat beslut.
   – Vi hamnade i en situation som vi aldrig varit i tidigare, där vi försökte lösa upp ett avtal med en avtalspart som till varje pris vill vara på plats. 
   En avgrund inombords, så beskriver Maria Källsson känslan när hon insåg att det inte skulle fungera.
   – Jag hade misslyckats och kunde inte våra avtal. De var otroligt pålästa och hävdade sin rätt att få ställa ut genom ett interimistiskt domstolsbeslut. Våra juristers bedömning var att de kommer att få rätt. I värsta fall hade de kunnat få med Kronofogden och låst upp här nere, säger hon och nickar i riktning mot mässhallarna. 

Vad är då Nya Tider för publikation? För att förstå det behöver man känna till vem dess chefredaktör, Vávra Suk, är. Suk startade Nya Tider 2012 och enligt Expo är det han och vice chefredaktör Sanna Hill som utgör Nya Tiders kärna. Vávra Suk var tidigare partisekreterare för Nationaldemokraterna, ett parti som ingick i den svenska vit makt-miljön. ND startades som en utbrytargren ur Sverigedemokraterna, då utbrytarna ansåg att moderpartiet tagit en för liberal gir. ND:s tidning, Nationell i dag, drevs av Vávra Suk fram till 2012. Sanna Hill arbetade också med Nationell i dag, men följde sedan med Suk till Nya Tider och de är båda nu delägare i Alternamedia. 
   2013 blev Nya Tider tillräckligt stor för att få presstöd. Tidningen publicerar positiva artiklar om alltifrån SD till nazistiska grupper, förklarar Expos chefredaktör Daniel Poohl. Enligt honom går det inte att tolka Nya Tiders samlade retorik på något annat sätt än som förintelseförnekande, även om tidningen håller sig ifrån att uttryckligen uttrycka åsikten. 
   – I den miljön är det en naturlig position att ha. Man menar att liberaler använder förintelsen för att upprätthålla en maktordning i samhället, säger han. 

I en granskning som SVT:s Kulturnyheterna gjorde i våras lästes samtliga artiklar publicerade i Nya Tider under sista kvartalet 2016. Journalisterna kunde visa att det »vita folket« skildras som överlägset men under hot och att »mångkulturen« uppges som skäl till ett Sverige präglat av kriminalitet. Debattörer som ifrågasätter alla människors lika värde förekommer. »Det finns ett avståndstagande från de grundläggande värderingar som en modern demokrati vilar på«, kommenterade Lena Berggren, docent i historia vid Umeå universitet.
   Själv beskriver sig Nya Tider som en nyhetstidning som granskar makteliten och rapporterar för läsare som »genomskådat hyckleriet i den etablerade pressen«. Med en upplageökning från 3 300 till 4 200 var tidningen en av landets snabbast växande förra året, något som Alternamedia i sin årsredovisning tillskriver den uppmärksamhet tidningen fick kring Bokmässan.
   Veckorna runt mässan 2016 får Maria Källsson och hennes kollegor ta emot kritik från många håll: från Förläggareföreningen, förlag och Författarförbundet. Författaren Lisa Bjurwald startar ett upprop där hon kräver att Nya Tider portas från mässan 2017. Många författare skriver på och några veckor senare har uppropet över 2 000 underskrifter. På kultursidorna går debattens vågor höga. Simon Wiesenthal-centret vädjar i DN till statsministern att stoppa Nya Tider. Expo avslöjar att Nya Tider bjudit en förintelseförnekare till sin monter. 
   Samtidigt är stödet för Nya Tiders rätt att få närvara starkt.
   Under senhösten träffar Bokmässan företrädare för mässor utomlands för att diskutera var man ska dra gränsen. Expo anlitas för att göra den sammanställning som inte hanns med inför mässan. Man vill ta kritiken på allvar, säger Maria Källsson.

I en debattartikel i DN i december presenterar Maria Källsson och chefen för Bokmässan i Frankfurt den värdegrund och de gränsdragningsprinciper man nu antagit. Förutom lagens råmärken har man beslutat att dra gränsen vid vad man kallar koppling till »hat, hot och våld«. »Ibland avskyvärda åsikter, av olika ideologiskt ursprung, kommer även i framtiden att vara representerade«, skriver de.
   – Vår ambition är att hålla fast vid yttrandefriheten, det vill säga att det som är lagligt också ska kunna finnas på en bokmässa, säger Maria Källsson.
   Frågan om yttrandefrihet och hur man ska behandla denna långtgående medborgerliga rättighet har hela tiden varit i centrum för debatten kring Nya Tider och Bokmässan.
   Ulla Carlsson, världens första Unesco-professor i yttrandefrihet och global mediepolitik, har följt den svenska debatten. Tidigare i år fick hon ett samtal från en norsk journalist. Vad är det som pågår i Sverige?
   – Han kunde inte förstå att medlemmar av Svenska Akademien kunde gå ut i DN och kräva att Nya Tider inte ska få medverka på Bokmässan. Vad är då förståelsen för yttrandefrihet som en av demokratins hörnpelare, frågade han sig, säger Ulla Carlsson.
   Hon visar in i ett konferensrum på institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet, där hon arbetar. Runt oss lägger studenterna på journalistprogrammet sista handen vid terminens arbete.
   – Vi har en lång tradition av yttrandefrihet i Sverige. Vår yttrandefrihetslag var den första i världen och är kanske också den starkaste. Det bör ju vara nedärvt i oss på något vis. 
   Men frågan är långt ifrån enkel.
   Enligt Ulla Carlsson är det hur man definierar vad en bokmässa är, som ligger till grund för att de olika lägren gör så skiftande analys av hur Nya Tider bör behandlas. 
   – Som privat sammanslutning kan man bestämma själv hur man vill agera. Men när jag tittar på Bokmässans värderingar och principer så definierar de sig själva mer som ett offentligt rum än som en privat sammanslutning.
   Detta är själva kärnan i hennes resonemang. 

Ulla Carlsson skjuter några utskrifter över bordet.
   – De skriver att de står för öppenhet, yttrandefrihet, mångfald och respekt. Och grund för bedömning av utställare är relevans och bred, fri åsiktsbildning. Då går det tillbaka till vår grundlag i någon mening, så måste man tolka det, säger hon. 
   Genom sin definition åtar sig Bokmässan således att följa de lagar och regler som gäller för yttrandefrihet i offentligheten, menar Ulla Carlsson. I detta fall i första hand regeringsformen. Enligt den ska »särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter.« Men lagen anger också vid vilka tillfällen rättigheten får begränsas: av hänsyn till rikets säkerhet, allmän ordning och säkerhet, enskildas anseende, privatlivets helgd samt förebyggande och beivrande av brott. Bestämmelser om själva yttrandefrihetsbrotten, till exempel hets mot folkgrupp, förtal och olaga hot, regleras sedan i brottsbalken.
   – Enligt de här principerna synes det inte finnas några hinder för att låta Nya Tider ställa ut, säger hon, samtidigt som hon konstaterar att publikationen är mycket skicklig på att balansera just på gränsen. 
   – Och om man inte låter dem ställa ut – vad blir nästa steg? Vi riskerar en åsiktscensur.

I mars 2017 är Expos sammanställning klar och Bokmässan bedömer att det inte finns några hinder för att låta Nya Tider hyra en monter även i år. För första gången hoppar ett förlag, Ersatz, av mässan.
   Ett par veckor senare avslöjar Expo ett youtube-klipp där personer gör hembesök hos journalister som skrivit om och ifrågasatt den högerextrema miljön. Tittarna uppmanas att själva söka upp journalister i deras hem. 
   – Tänk om tio, tjugo personer besöker dem dagligen, sju dagar i veckan. Jag lovar jag, de kommer att tänka om, när de ska hänga ut folk, säger personen i klippet, från en organisation som kallar sig Megafonerna. 
   Expo kan visa på Nya Tiders kopplingar till videon bland annat genom dess vice chefredaktör Sanna Hill, som själv bekräftar i sociala medier att hon deltog.
   Filmen river på nytt upp den massmediala stormen.
   – Vi fick enormt mycket frågor, säger Bokmässans vd Maria Källsson.
   Så de lät en jurist titta, som inte kunde hitta några lagbrott. De konsulterade också Utgivarna samt undersökte om de journalister som utsätts i klippet planerade att polisanmäla saken, vilket de inte gjorde.
   – Vi kom till slutsatsen att hur obehaglig filmen än är så är det inte fog nog för att bli utkastad från Bokmässan. Och det blir svårt när vi ger oss in i en bedömning där man inte kan använda juridik, säger Maria Källsson.

Just detta hänvisande till lagstiftningen var en av de punkter som Per Almgren, vd för Natur & Kultur, kritiserande i det brev som han i maj skickade till Maria Källsson. Varför ens formulera en värdegrund om man inte tänker använda den?
   – Värderingar och principer är ju till för att skapa sig en identitet bortom lagstiftningen. Bokmässan hade formulerat principer så bra 2016, men sedan går de inte från ord till handling och det är vi kritiska till, säger Per Almgren.
   För honom och Natur & Kultur var kopplingen mellan filmklippet och Nya Tider avgörande för hur de ser på tidningens medverkan på mässan.
   – Att ta avstånd från filmen ligger helt i linje med mässans utställarprinciper, hävdar vi. Det här var ett synnerligen bra läge för Bokmässan att sätta press på Nya Tider att ta avstånd från filmen för att få komma in på mässan. Men mässan valde att inte göra det. 
   Natur & Kultur kommer ändå, efter en »intensiv intern debatt«, att delta vid årets mässa. Per Almgren säger att förlagens röster i år behövs mer än någonsin, men att Natur & Kultur också stöttar de författare som väljer att avstå från mässan och i stället medverkar i alternativa aktiviteter i Göteborg. Den stora majoriteten övriga förlag kommer också att åka, även om många öppet visat sin skepsis.
   – Men jag hoppas fortfarande att Bokmässan tänker om. Vi kan inte ha den här situationen varje år där hela mässan kapas av Nya Tider, sa Daniel Sandström, litterär chef på Albert Bonniers förlag, till Sydsvenskan i maj.
   Han tror att insisterandet på att låta Nya Tider ställa ut mycket väl kan bli slutet för Bokmässan. 
   Det finns en förbluffande okunskap om den samtida högerextremismen. Det är delvis därför så många kan hävda att Nya Tider ska få närvara på Bokmässan, menar kulturskribenten Kristina Lindquist.
   – Men det är nödvändigt att titta på vilka Nya Tider är. Tidningen har till exempel en chefredaktör som i en intervju med SVT vägrar medge att förintelsen ägt rum, trots upprepade frågor.

Hennes argument är talande för den sida som hävdar att Bokmässan bör porta Nya Tider: En publikation som inte ställer upp på alla människors lika värde har diskvalificerat sig, samt att Bokmässan, som privat aktör, har rätt att neka vem de vill. 
   – Det handlar inte om att Nya Tider inte får stå ute i samhället och sprida sin världsbild – det får de ju enligt grundlagen. Men Bokmässan är inte en offentlig arena, inte Götaplatsen eller Korsvägen, säger hon.
    – Det är ju inte så att jag kan stövla in där utan biljett eller betald monterplats, och kräva utrymme. 
   Uppfattningen att yttrandefrihetslagstiftningen skulle reglera hur en privat mässa får agera kallar hon för begreppsförvirring. I stället bör mässan ta sitt ansvar och neka aktörer som Nya Tider, annars riskerar man att bidra till ett samhälle där det är accepterat att anse att människor har olika värde.
   En lång rad tunga författare förespråkar bojkott av mässan. En av dem är Jesper Strömbäck, även professor i journalistik. Han kommer dock att delta, men skriver i ett mejl till SvB: »Jag tycker fortfarande att Bokmässan borde bojkotta Nya Tider«. Och till stöd för de bojkottande författarna har till exempel Nobelpriskandidaten Ngugi wa Thiong’o hoppat av.
   Inte heller Expo kommer att delta. I ett polariserat samhällsklimat får man visserligen acceptera att Nya Tider står i ett hörn, säger chefredaktör Daniel Poohl.
   – Men Bokmässan har inte på något sätt tagit spjärn mot det faktum att Nya Tiders vice chefredaktör har deltagit i en kampanj som går bortom att ge ut en tidning, som handlar om att aktivt uppmana människor att söka upp journalister i deras hem för att tysta kritiker, säger han och håller samma linje som Natur & Kulturs Per Almgren.
   Poohl tycker att den aspekten helt ignoreras i en debatt som allt mer börjat anta formen av »djupt filosofiska resonemang om yttrandefrihet«.
   – Man låtsas att Nya Tider bara är en tidning, säger han. 

Kristina Lindquist är inte säker på att bojkott är rätt lösning. Däremot kommer hon själv inte att åka i år – efterspelet till förra årets debatter blev helt enkelt för obehagligt för henne personligen.
   – Om man utgår från hur debatten rasat så hade jag förväntat mig ännu mer, något ännu värre. Frågan hade varit mycket enklare om Nya Tider gjort något som tydligt bröt mot vad vi tillåter – brutit mot lagen, eller haft ett dokumenterat våldskapital, säger Maria Källsson.
   Den tunga kritiken mot Bokmässans agerande har tärt på organisationen. Under den mest intensiva perioden kunde Maria Källsson få hundratals hotmejl och telefonsamtal dagligen. Daniel Levin, ansvarig för mässans program, sjukskrevs strax innan programmet skulle färdigställas i juni i år. När Bokmässan tog hjälp av pr-byrån Assefa Kommunikation för att presentera seminarieprogrammet resulterade det i skriverier. Maria Källsson nekar till att pr-byrån togs in för att krishantera. 
   – Men egentligen skulle jag vilja ha en hel avdelning på JKL som hjälpte mig, säger hon. 
   Hon säger att hon förstår och accepterar att en del gör en annan bedömning är vad hon och mässan gjort, och inte vill delta av ideologiska eller personliga skäl. 
   Bokmässan har nu skrivit om sina avtal så att de är lättare att riva. Man har förbättrat möjligheten för utställare att få kontakt med säkerhetsvakter. Storleken på säkerhetsapparaten är ännu inte klar. Det är en bedömning för polisen och Säpo, säger Maria Källsson. Mässan har också börjat göra mer djupgående kontroller av nya sökande. Både förlaget Runeskrift och Granskning Sverige har nekats monter. Men trots att Maria Källsson betonar att Bokmässan nu ämnar vara transparent, vill hon inte berätta vem som utfört granskningen av de båda aktörerna.
   Skulle ni vara beredda att dela med er av genomlysningen av dem?
   – Det är en tjänst vi har köpt. Det kan vem som helst göra utifrån sina värdegrunder.

Som en reaktion på Bokmässans agerande har alternativa evenemang vuxit fram. Scener & samtal ordnas av Göteborgs litteraturhus och har stöttats ekonomiskt av en rad förlag. Etc och Leopard ordnar Bokmassan. Men de blir inga konkurrenter, tror Maria Källsson, snarare tvärtom. Inte heller har de bojkottande författarna skapat hål i programmet. När hon får frågan om denna kris kan vara början på slutet för Bokmässan, svarar hon:
   – Det har hotats med bojkott förr, men vi har överlevt. 

2017-09-08

Skiftet som oroar

FOKUS: Lyssningen på skönlitteratur i prenumerations-tjänsterna ökar kraftigt. Samtidigt går försäljningen av inbundna romaner ner. Hittills har förlagsbranschen inte påverkats negativt av utvecklingen, men sjunkande ersättningar för digitala böcker väcker oro för framtiden.

Sara Djurberg

Juni 2017. Författaren Denise Rudberg ringer upp sin förlagschef på Forum, Adam Dahlin. Hon har precis läst att Bonnierförlagen ökat sin försäljning kraftigt bland annat tack vare digitala ljudböcker. Hon är själv en av de författare som bidragit till tillväxten – hennes rappa underhållningsromaner är populära i ljudbokstjänsterna. Romanen På sex meters djup (2016) har legat högt på Storytels topplistor och intäkterna från boken kommer nästan till hälften från digitala format. Ändå ser Denise Rudberg de totala inkomsterna från författarskapet sjunka, då ersättningen för en digital bok är mindre än för de fysiska utgåvorna. Hon är oroad.
    – Så här kan det inte fortsätta, säger hon till Adam Dahlin.

Denise Rudbergs upplevelse speglar utvecklingen i branschen. Litteraturkonsumtionen har blivit mer digital och särskilt tydligt är det inom skönlitteraturen. När Förläggareföreningen summerade 2016 konstaterade man att försäljningen av ny, inbunden skönlitteratur minskade med 12 procent, medan försäljningen av ny skönlitteratur i prenumerationstjänsterna ökade med 39 procent.
   En fjärdedel av förlagens intäkter för skönlitterära böcker var förra året digitala, och kom främst från Storytel, men även från Bookbeat och Nextory.
   När Förläggareföreningen skickade ut sitt pressmeddelande för fjolårets förlagsstatistik, som visar förlagens försäljning till återförsäljare under året, konstaterade man att formatförskjutningen medför lägre intäkter. För trots att antalet sålda exemplar totalt hade ökat med 2,4 miljoner exemplar så sjönk de sammanlagda intäkterna med 4 procent.
   Men denna, något dystra, bild delas inte av alla. Flera förlag uppger att de hittills tjänat på den digitala utvecklingen.

I en ståtlig sjurumsvåning på Hantverkargatan i Stockholm hittar vi ett av dem. Här håller Lind & Co till sedan i mars i år, då förlaget flyttade från de gamla, mindre lokalerna i Gamla stan. Det senaste året har gått lysande för Lind & Co – försäljningen har vuxit med 35 procent jämfört med föregående år, mycket tack vare strömmade ljudböcker. De digitala intäkterna står i dag för närmare en tredjedel av förlagets omsättning, motsvarande 21 miljoner kronor.
    – Jag tror att Storytel har utökat marknaden och att vi har problem i övrigt, som är ganska oberoende av Storytel, säger förlagschefen Kristoffer Lind när jag träffar honom i hans nya, luftiga arbetsrum.
   Han menar att den inbundna boken tagit stryk under en lång tid. Det har att göra med konkurrens från billigare format såsom tidigare pocket, och nu digitala böcker i prenumerationstjänster.
    – Streaming-tjänsterna fungerar som en katalysator i en oundviklig utveckling. Boken som ting håller på att försvinna, det är inte samma grej längre, säger Kristoffer Lind.
   De senaste två åren har Lind & Co kraftigt ökat sin utgivning av ljudböcker. Förra året gav förlaget ut 70 ljudtitlar, varav runt hälften från andra förlag.

Hur ser då Kristoffer Lind på att den digitala ersättningen är lägre? Innan han får svara behövs det en sammanfattning av hur ersättningsnivåerna i prenumerationstjänsterna utvecklats. Ersättningen för en lyssnad bok hos Storytel har gått ner successivt sedan tjänsten startade. Frågan har varit omdebatterad länge, då ersättningen sjunkit till så låga nivåer som drygt 20 kronor per bok för de flesta förlag. Det är närapå en halvering jämfört med för två år sedan, enligt uppgifter från flera förlag. Storytel förklarar det med tjänstens revenue share-modell, som innebär att intäkterna delas på allt fler lyssningar.
   20 kronor är långt mindre än vad förlagen får in för en såld inbunden bok.
   Men än så länge har de sjunkande ersättningarna kompenserats av att lyssningarna blivit fler och att Storytel kontinuerligt fått fler abonnenter.
    – De totala royalty-intäkterna från Storytel har ökat trots att intäkten per lyssning minskat, sammanfattar Kristoffer Lind.
   Han lutar sig tillbaka i stolen.
    – Men det är klart att det är ett problem att intäkten per lyssning blivit så låg. Vad vi har sett fram tills nu är att intäkterna totalt sett ökat så kraftigt att det ändå blivit en bra affär. Men om försäljningen i prenumerationstjänsterna skulle börja sjunka, samtidigt som ersättningen blir lägre, då är det ett katastrofläge.

Finns det inte en risk här att förlagen går med på en modell där man får mindre betalt och sedan står man där med bara den?
    – Fast det är ju tvärtom. Nu låter jag köpt av Storytel, men vi hade en ljudboksmarknad som helt hade kollapsat på grund av fildelning och det fanns inga sätt att göra det bra igen. De digitala böckerna som såldes var på tok för dyra. Sen kom Storytel in bakvägen och skapade en marknad.

Kristoffer Lind säger att han inte kan se några tecken på att streamingtjänsterna tar från den fysiska försäljningen. Flera av förlagets författare som lyckas bäst i streaming-tjänsterna har inte sett sin fysiska försäljning gå ner. Största säljaren i prenumerationstjänsterna är Dag Öhrlund, vars senaste fyra böcker tillsammans har 170 000 lyssningar.
    – Den senaste, Uppståndelsen, kom som ljudbok en månad efter den fysiska boken. Men att den inbundna utgåvan fanns ute en månad innan ljudboken ledde inte till ökad försäljning av boken i det tryckta formatet. Man ser i kommentarsfälten på Storytel att många bara konsumerar serien som ljudbok. En liten del kanske skulle köpa den fysiska boken om vi ströp tillgången i tjänsterna, men 90 procent skulle inte köpa den över huvud taget. Det är en annan marknad, säger Kristoffer Lind.
    Ett annat förlag som ser sig som vinnare på det digitala skiftet är Bonnierförlagen, som var tidigt ute med att digitalisera en stor del av sin backlist. Nyss basunerade förlagsgruppen ut att 2016 blev det bästa försäljningsåret sedan 2011, delvis på grund av en ökad digital försäljning, som för första gången översteg 100 miljoner kronor.
   Vd Håkan Rudels har ägnat mycket tid åt att fundera på vad prenumerationstjänsternas framfart inneburit för förlagsgruppen de senaste åren. Han är övertygad om att den digitala försäljningen tar från den fysiska.
    – De som säger något annat vill antingen inte se sanningen eller har inte fattat någonting, säger han samtidigt som han petar i sig en bit laxsushi i ett konferensrum på Bonnierförlagens kontor på Sveavägen i Stockholm.
   Men han tycker egentligen inte att frågan om kannibalisering är intressant. Precis som i övriga medievärlden blir även konsumtionen av böcker alltmer digital.
    – Vi måste se till att få det att funka.
    – Det är en utmaning i att det är lägre ersättning i alla led, färre kronor för väldigt många författare. Du behöver tre, fyra lyssningar för att få samma ersättning för som en inbunden bok. En förlorad inbunden bok måste därför ge tre eller fyra digitala för att det ska bli samma pengar i slutänden, säger Håkan Rudels. När prenumerationstjänsternas snabba tillväxt och kundtilltrömning mattas av kommer problemet att bli akut, tror han.
   Ersättningsmodellerna behöver därför ses över, anser Håkan Rudels, som vill se en förändring på plats i branschen redan nästa år. Han ser flera alternativ. Det kan vara en »mjuk karens« i form av en prisdifferentiering, det vill säga att förlagen tar ut ett något högre pris för nya böcker.
   Men helst vill Bonnierförlagens vd se en helt ny betalningsstruktur. I dag är ersättningen för en bok i prenumerationstjänsterna densamma, oavsett hur lång tid det tar att lyssna på den.
    – 24 timmar Läckberg ger i princip samma ersättning som fem timmar Martina Haag, vilket är helt snurrigt. Jag tycker att man ska få betalt per minut. Skit i allt annat. Det kräver en del it-utveckling, inte minst hos tjänsterna, men vi kikar på det, kanske kombinerat med ett högre pris för de största varumärkena.

De verkliga storsäljarna, som Camilla Läckberg, Jo Nesbø och Lars Kepler, är mest exponerade för det digitala skiftet, enligt Håkan Rudels. Dessa författare har tidigare sålt i flera hundra tusen exemplar av sina verk bara i inbundet, men lyssnas nu på i allt större utsträckning via streaming-tjänster. Att dagligvaruhandeln säljer allt mindre böcker förstärker utvecklingen.  
    – Om konsekvensen av den digitala konsumtionen blir att varuhusen tycker att de säljer för lite av de här böckerna och därför inte längre vill jobba med dem i så stora volymer – då är det för lite pengar in i systemet. Det har prenumerationstjänsterna inte en chans att kompensera för i intäkter. Det behöver vi jämna ut lite, säger Håkan Rudels.
   På Östermalm finns förlaget som är mest utsatt för denna utveckling. Det utpräglade bästsäljarförlaget Piratförlaget har dock hittills tjänat på prenumerationstjänsterna, enligt säljaren Lasse Jexell.
    – Vi har kommersiella titlar som passar i alla format, vilket inte är helt oangenämt.

Piratförlaget har sett samma utveckling som Bonnierförlagen på de största titlarna, att försäljningen i inbundet gått ner kraftigt över tid. Författare som Jan Guillou och Liza Marklund kunde för tio år sedan sälja uppemot 300 000 exemplar av en ny inbunden roman – numera är dessa siffror halverade, berättar Lasse Jexell.
   Men om man tar Jan Guillou som exempel, så ligger hans 1900-talsserie fortfarande på i snitt 100 000 sålda inbundna exemplar per titel, samtidigt som böckerna är populära i streaming-tjänsterna.
   Dessutom lyfter Storytel intäkterna från backlist. Jan Guillou hade 2016 totalt 100 000 lyssningar på sina böcker i prenumerationstjänsterna, varav hans senaste bok stod för en femtedel.
    – Uppsidan för författare med en stor backlist är att varje gång du ger ut en ny bok i en serie, så får du upp lyssningen på de tidigare böckerna. Det han förlorar på nya strömmade böcker tjänar han in på sin backlist-försäljning, säger Lasse Jexell.
   Han tror att prenumerationstjänsterna »tar lite« från den inbundna försäljningen, men ännu så länge påverkar det varken förlag eller författare, enligt Lasse Jexell.
    – Men den dag det kannibaliserar för mycket på vår fysiska försäljning är det inte lika positivt, säger han.

På Piratförlaget diskuteras karens för nyheter i prenumerationstjänsterna, det vill säga att man väntar ett visst antal månader innan man släpper en ny bok i tjänsterna. Karens tillämpas redan av vissa förlag, exempelvis Natur & Kultur.
    – Vi har frågan på dagordningen, men jag kan inte säga att vi ska göra det i dag. Vi tror att streaming-tjänsterna kan leva utan nyheter, precis som Netflix inte har nya filmer. Men karens är bara en åtgärd för att lyfta styckförsäljningen – får vi inte den uppsidan finns ingen anledning att införa det. Det har vi inte analyserat färdigt än, säger Lasse Jexell.
   Med sina försäljningsvolymer behöver Jan Guillou inte ligga sömnlös för att intäkterna från de digitala formaten är mindre. Trots att han för en ny bok på Storytel får cirka 10 kronor per lyssning, jämfört med runt 40 kronor för en inbunden bok.
   Men för Denise Rudberg, vars böcker konsumeras ännu mer digitalt än Jan Guillous, är situationen annorlunda. Hon får dessutom lägre royalty för en digital ljudbok än för en inbunden utgåva. Hennes förlag Forum följer Författarförbundets ramavtal, där digitala ljudböcker har samma royalty som pocket, som är lägre än för inbundna böcker. Enligt ramavtalet ska en inbunden bok ge minst 25,5 procent i royalty, medan royaltyn för en pocket kan variera mellan 13,75 och 16,5 procent beroende på hur många exemplar som säljs.
    – Varför ska min vinst minska, när förlagens ökar? I min värld ska det vara samma procentsats för en bok oavsett när den ges ut. Det är ett förlegat system, och jag är djupt besviken på Författarförbundet som förhandlat till sig ett skitavtal, säger hon.

Enligt Denise Rudberg säljer hennes böcker i lika många exemplar som tidigare, men omfördelningen till de digitala formaten har gjort att de totala intäkterna gått ner.
    – Man kanske inte ska släppa mina böcker direkt i prenumerationstjänsterna, utan samtidigt som pocket ett halvår senare, eftersom ljudboken ses som en sekundärutgivning. I dag överväger jag nästan att i stället lägga ut mina ljudböcker gratis till Sveriges Radio, av princip.
   När jag pratar med Denise Rudberg igen, en tid senare, har hon hunnit diskutera royalty-frågan mer med sitt förlag.
    – Vi ser över våra avtal i dag och det känns positivt att vi har en diskussion. Man får inte glömma att det är en komplicerad situation för alla aktörer i och med att marknaden förändrats radikalt så snabbt.
   Hon har också för första gången skaffat en agent eftersom royalty-frågorna blivit så komplicerade.
   Håkan Rudels har ätit upp sin sushilunch och kliver upp och hämtar en white board-penna. Han börjar rita diagram på en tavla i konferensrummet. Ena stapeln är priset på en bok, den andra är tid.
   Priset på en fysisk bok varierar över tid: högt i början, sen går det successivt ner när titeln kommer ut i billigare utgåvor. I prenumerationstjänsterna är priset hela tiden detsamma. Ett rakt streck symboliserar 169 kronor i månaden för obegränsad tillgång till alla böcker.
   Abonnemangstjänsternas sätt att sälja böcker ställer de traditionella strukturerna på ända – på många sätt. Det förändrar bland annat sättet vi konsumerar böcker på.
    – Det intressanta med prenumerationstjänsterna är att här är varje bok faktiskt konsumerad, läst eller lyssnad på, medan det i fysiska handeln finns ett enormt mörkertal. Du köper ofta böcker som du inte hinner läsa.
   På det viset är prenumerationsmodellen en nackdel ur förlagssynpunkt, resonerar Håkan Rudels, eftersom tiden är begränsad. Man hinner inte lyssna på hur många böcker som helst.
   Han tror på en fortsatt snabb utveckling mot digitalt läsande.
    – Jag gissar att när vi summerar det här året så är prenumerationstjänsterna den största kanalen för skönlitteratur i volym räknat, säger Håkan Rudels och fortsätter:
    – Det som håller på att hända, tror jag, är att prenumerationstjänsterna blir dominerande inom skönlitteratur, den fysiska bokhandeln kommer att dra åt barn och barnprylar, och internet tar bredd och fack. I alla fall på kort och mellanlång sikt.
   Ett scenario med stora konsekvenser för branschen, inte minst för bokhandeln. Men också för utgivningen. Vad händer med författarna vars böcker inte funkar digitalt?
    – På sikt kommer den fysiska utgivningen att påverkas eftersom den delen av marknaden blir mindre. Vi kommer aldrig att kompromissa med vår bredd och spretigheten i utgivningen. Det man hela tiden får korrigera är hur glest det ska vara i den bredden: Om jag har hundra titlar som vi vet på sikt inte kommer att funka på en stor del av bokmarknaden, ska det i stället vara 50, 70 eller 30 om X antal år?

Lägre intäkter är inte den enda utmaningen som det digitala skiftet för med sig. Den digitala marknaden är dessutom mycket tuffare än den fysiska, säger flera förlagspersoner.
   Tusentals titlar ska slåss om ett utrymme som är betydligt mindre än i den fysiska handeln. Redan nu ser förlagen att det blivit svårare att nå ut med sina titlar i prenumerationstjänsterna. Kristoffer Lind har märkt att det blivit knepigare att tjäna pengar på streaming-tjänsterna, säger han. Och som den pragmatiker han är har han börjat dra ner på sin ljudboksutgivning.
– Det finns så enormt många böcker i tjänsterna i dag, så de tenderar att drunkna, precis som fysiska böcker drunknar i bokfloden. Förut var det inte så, då kunde du lyfta upp okända böcker och få det att funka bra, men nu är det ur ett förlagsperspektiv en överutgivning.