Tillbaka
2017-08-25

Det stormiga året

FOKUS: Kritiken har haglat och de ansvariga har vacklat. Argument om yttrandefrihet har mötts av hot om bojkott. Avhoppen har avlöst varandra. Sedan man släppte in Nya Tider har det blåst hårt kring Bokmässan.

Moa Kärnstrand

Det är juni 2017 och runt hörnfönstren på vd Maria Källssons kontor i ett av tornen vid Korsvägen tjuter vinden. Himlen är göteborgskt grå.
   – Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle bli så här.
   Nej, den storm som satte i gång tio månader tidigare hade Bokmässan inte räknat med. Inte heller hade Maria Källsson och hennes kollegor förutsett att det som började som ett rutinbeslut skulle orsaka ett år av infekterad debatt, ge upphov till hundratals artiklar och sprida sig långt utanför landets gränser i form av internationella författaravhopp.
   Hon suckar.
   – I den värsta fasen var det otroligt jobbigt. 
   Många misstag finns att ångra, när man rannsakar sig själv, konstaterar Maria Källsson. Brist på utredning, de snabba kovändningarna. 
   Inför årets politikervecka i Almedalen tackade hon nej till att delta i debatter. Hon tycker inte att Bokmässan har anledning att driva på den diskussion som detta nu blivit. En pajkastning, menar hon. För frågan är större än dispyten över en specifik utställare på Bokmässan.
   Snett under oss breder hallarna ut sig i väntan på årets mässa, där den högerextrema veckotidningen Nya Tider återigen kommer att bygga upp sin monter.

17 augusti 2016. SvB avslöjar att Nya Tider, fram till nu nästan okänd, kommer att ställa ut på Bokmässan i Göteborg. Reaktionerna låter inte vänta på sig. Serietecknaren Lina Neidestam är först med att meddela att hon bojkottar mässan. Efter henne följer tidningen Djungeltrumman. »Hur garanterar Bokmässan sina besökares och utställares säkerhet och trygghet med nazister bland montrarna?«, twittrar tidskriften Bang.
   – Jag blev inte förvånad, säger kulturskribenten Kristina Lindquist, som skriver om högerextremism i bland annat DN Kultur och tidigt var kritisk till Bokmässans beslut.
   Hon tolkade det som ett tecken i tiden, en del av en normaliseringsprocess av de antidemokratiska rösterna.
   – Det är inte alls ovanligt i dag att det omgivande samhället är valhänt i sin hantering av högerextrema rörelser. 
   Bokmässan hänvisar till yttrandefrihet och att alla åsikter ska få plats, medan mediestormen tilltar i styrka. Två dagar senare kommer mässans första kovändning: Nya Tider delar inte mässans värdegrund, heter det, och får inte längre ställa ut. 
   »Det är tragiskt att man böjer sig för några få högljudda personer som känner konkurrensen från alternativ fri media«, säger Nya Tiders chefredaktör Vávra Suk i den egna tidningen. Anhängarna startar en protestkampanj.
   Också själva kursändringen kritiseras. Bokmässan »schabblade bort sin linje«, tycker Expressens kulturchef Karin Olsson. 
   Under sensommarveckorna som följer formeras två läger: de som hävdar att Nya Tider inte hör hemma på en bokmässa. Och de som i voltairsk anda menar att yttrandefriheten gäller alla – även dem med förkastliga åsikter.

Den sista augusti, två veckor efter SvB:s avslöjande, kommer besked nummer tre: Nya Tider får behålla sin monter. Det är inte juridiskt möjligt att riva det avtal som redan skrivits. 
   Bokmässan hade visserligen noterat att den nya sökanden, Alternamedia som ger ut Nya Tider, inte var vilken verksamhet som helst. Men när den skulle godkännas, i början av 2016, var mässans rutiner kring hur en ny utställare ska kontrolleras inte speciellt formaliserade. Mässan hade heller inte sina gränsdragningsprinciper klart formulerade. Man hade historiskt varit tillåtande, utan att mötas av skarp kritik. 
   – När jag första gången fick frågan om Nya Tider tittade jag i våra anteckningar. Där stod att de får presstöd. Det stod högerextrem, säger Maria Källsson. 
   Det var inte svårt att försvara beslutet i början. Företrädarna hade inte begått lagbrott. Men snart kände Maria Källsson sig tvungen att ta hjälp. Protesterna hade blivit för kraftiga. Dagarna efter att nyheten briserat tog hon kontakt med Expo, som kartlägger och granskar den högerextrema miljön i Sverige, för att be dem göra en sammanställning kring Nya Tider. Hon fick besked att det skulle ta tre månader. Den tiden fanns inte. 
   Det var då mässans ledning beslutade att riva monterkontraktet, utan att först konsultera en jurist. 
   – Då kan vi göra en genomlysning och ta ett ordentligt beslut inför 2017. Så resonerade vi, säger Maria Källsson.
   Kritiken som följde var befogad, säger hon. Det var ett förhastat beslut.
   – Vi hamnade i en situation som vi aldrig varit i tidigare, där vi försökte lösa upp ett avtal med en avtalspart som till varje pris vill vara på plats. 
   En avgrund inombords, så beskriver Maria Källsson känslan när hon insåg att det inte skulle fungera.
   – Jag hade misslyckats och kunde inte våra avtal. De var otroligt pålästa och hävdade sin rätt att få ställa ut genom ett interimistiskt domstolsbeslut. Våra juristers bedömning var att de kommer att få rätt. I värsta fall hade de kunnat få med Kronofogden och låst upp här nere, säger hon och nickar i riktning mot mässhallarna. 

Vad är då Nya Tider för publikation? För att förstå det behöver man känna till vem dess chefredaktör, Vávra Suk, är. Suk startade Nya Tider 2012 och enligt Expo är det han och vice chefredaktör Sanna Hill som utgör Nya Tiders kärna. Vávra Suk var tidigare partisekreterare för Nationaldemokraterna, ett parti som ingick i den svenska vit makt-miljön. ND startades som en utbrytargren ur Sverigedemokraterna, då utbrytarna ansåg att moderpartiet tagit en för liberal gir. ND:s tidning, Nationell i dag, drevs av Vávra Suk fram till 2012. Sanna Hill arbetade också med Nationell i dag, men följde sedan med Suk till Nya Tider och de är båda nu delägare i Alternamedia. 
   2013 blev Nya Tider tillräckligt stor för att få presstöd. Tidningen publicerar positiva artiklar om alltifrån SD till nazistiska grupper, förklarar Expos chefredaktör Daniel Poohl. Enligt honom går det inte att tolka Nya Tiders samlade retorik på något annat sätt än som förintelseförnekande, även om tidningen håller sig ifrån att uttryckligen uttrycka åsikten. 
   – I den miljön är det en naturlig position att ha. Man menar att liberaler använder förintelsen för att upprätthålla en maktordning i samhället, säger han. 

I en granskning som SVT:s Kulturnyheterna gjorde i våras lästes samtliga artiklar publicerade i Nya Tider under sista kvartalet 2016. Journalisterna kunde visa att det »vita folket« skildras som överlägset men under hot och att »mångkulturen« uppges som skäl till ett Sverige präglat av kriminalitet. Debattörer som ifrågasätter alla människors lika värde förekommer. »Det finns ett avståndstagande från de grundläggande värderingar som en modern demokrati vilar på«, kommenterade Lena Berggren, docent i historia vid Umeå universitet.
   Själv beskriver sig Nya Tider som en nyhetstidning som granskar makteliten och rapporterar för läsare som »genomskådat hyckleriet i den etablerade pressen«. Med en upplageökning från 3 300 till 4 200 var tidningen en av landets snabbast växande förra året, något som Alternamedia i sin årsredovisning tillskriver den uppmärksamhet tidningen fick kring Bokmässan.
   Veckorna runt mässan 2016 får Maria Källsson och hennes kollegor ta emot kritik från många håll: från Förläggareföreningen, förlag och Författarförbundet. Författaren Lisa Bjurwald startar ett upprop där hon kräver att Nya Tider portas från mässan 2017. Många författare skriver på och några veckor senare har uppropet över 2 000 underskrifter. På kultursidorna går debattens vågor höga. Simon Wiesenthal-centret vädjar i DN till statsministern att stoppa Nya Tider. Expo avslöjar att Nya Tider bjudit en förintelseförnekare till sin monter. 
   Samtidigt är stödet för Nya Tiders rätt att få närvara starkt.
   Under senhösten träffar Bokmässan företrädare för mässor utomlands för att diskutera var man ska dra gränsen. Expo anlitas för att göra den sammanställning som inte hanns med inför mässan. Man vill ta kritiken på allvar, säger Maria Källsson.

I en debattartikel i DN i december presenterar Maria Källsson och chefen för Bokmässan i Frankfurt den värdegrund och de gränsdragningsprinciper man nu antagit. Förutom lagens råmärken har man beslutat att dra gränsen vid vad man kallar koppling till »hat, hot och våld«. »Ibland avskyvärda åsikter, av olika ideologiskt ursprung, kommer även i framtiden att vara representerade«, skriver de.
   – Vår ambition är att hålla fast vid yttrandefriheten, det vill säga att det som är lagligt också ska kunna finnas på en bokmässa, säger Maria Källsson.
   Frågan om yttrandefrihet och hur man ska behandla denna långtgående medborgerliga rättighet har hela tiden varit i centrum för debatten kring Nya Tider och Bokmässan.
   Ulla Carlsson, världens första Unesco-professor i yttrandefrihet och global mediepolitik, har följt den svenska debatten. Tidigare i år fick hon ett samtal från en norsk journalist. Vad är det som pågår i Sverige?
   – Han kunde inte förstå att medlemmar av Svenska Akademien kunde gå ut i DN och kräva att Nya Tider inte ska få medverka på Bokmässan. Vad är då förståelsen för yttrandefrihet som en av demokratins hörnpelare, frågade han sig, säger Ulla Carlsson.
   Hon visar in i ett konferensrum på institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet, där hon arbetar. Runt oss lägger studenterna på journalistprogrammet sista handen vid terminens arbete.
   – Vi har en lång tradition av yttrandefrihet i Sverige. Vår yttrandefrihetslag var den första i världen och är kanske också den starkaste. Det bör ju vara nedärvt i oss på något vis. 
   Men frågan är långt ifrån enkel.
   Enligt Ulla Carlsson är det hur man definierar vad en bokmässa är, som ligger till grund för att de olika lägren gör så skiftande analys av hur Nya Tider bör behandlas. 
   – Som privat sammanslutning kan man bestämma själv hur man vill agera. Men när jag tittar på Bokmässans värderingar och principer så definierar de sig själva mer som ett offentligt rum än som en privat sammanslutning.
   Detta är själva kärnan i hennes resonemang. 

Ulla Carlsson skjuter några utskrifter över bordet.
   – De skriver att de står för öppenhet, yttrandefrihet, mångfald och respekt. Och grund för bedömning av utställare är relevans och bred, fri åsiktsbildning. Då går det tillbaka till vår grundlag i någon mening, så måste man tolka det, säger hon. 
   Genom sin definition åtar sig Bokmässan således att följa de lagar och regler som gäller för yttrandefrihet i offentligheten, menar Ulla Carlsson. I detta fall i första hand regeringsformen. Enligt den ska »särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter.« Men lagen anger också vid vilka tillfällen rättigheten får begränsas: av hänsyn till rikets säkerhet, allmän ordning och säkerhet, enskildas anseende, privatlivets helgd samt förebyggande och beivrande av brott. Bestämmelser om själva yttrandefrihetsbrotten, till exempel hets mot folkgrupp, förtal och olaga hot, regleras sedan i brottsbalken.
   – Enligt de här principerna synes det inte finnas några hinder för att låta Nya Tider ställa ut, säger hon, samtidigt som hon konstaterar att publikationen är mycket skicklig på att balansera just på gränsen. 
   – Och om man inte låter dem ställa ut – vad blir nästa steg? Vi riskerar en åsiktscensur.

I mars 2017 är Expos sammanställning klar och Bokmässan bedömer att det inte finns några hinder för att låta Nya Tider hyra en monter även i år. För första gången hoppar ett förlag, Ersatz, av mässan.
   Ett par veckor senare avslöjar Expo ett youtube-klipp där personer gör hembesök hos journalister som skrivit om och ifrågasatt den högerextrema miljön. Tittarna uppmanas att själva söka upp journalister i deras hem. 
   – Tänk om tio, tjugo personer besöker dem dagligen, sju dagar i veckan. Jag lovar jag, de kommer att tänka om, när de ska hänga ut folk, säger personen i klippet, från en organisation som kallar sig Megafonerna. 
   Expo kan visa på Nya Tiders kopplingar till videon bland annat genom dess vice chefredaktör Sanna Hill, som själv bekräftar i sociala medier att hon deltog.
   Filmen river på nytt upp den massmediala stormen.
   – Vi fick enormt mycket frågor, säger Bokmässans vd Maria Källsson.
   Så de lät en jurist titta, som inte kunde hitta några lagbrott. De konsulterade också Utgivarna samt undersökte om de journalister som utsätts i klippet planerade att polisanmäla saken, vilket de inte gjorde.
   – Vi kom till slutsatsen att hur obehaglig filmen än är så är det inte fog nog för att bli utkastad från Bokmässan. Och det blir svårt när vi ger oss in i en bedömning där man inte kan använda juridik, säger Maria Källsson.

Just detta hänvisande till lagstiftningen var en av de punkter som Per Almgren, vd för Natur & Kultur, kritiserande i det brev som han i maj skickade till Maria Källsson. Varför ens formulera en värdegrund om man inte tänker använda den?
   – Värderingar och principer är ju till för att skapa sig en identitet bortom lagstiftningen. Bokmässan hade formulerat principer så bra 2016, men sedan går de inte från ord till handling och det är vi kritiska till, säger Per Almgren.
   För honom och Natur & Kultur var kopplingen mellan filmklippet och Nya Tider avgörande för hur de ser på tidningens medverkan på mässan.
   – Att ta avstånd från filmen ligger helt i linje med mässans utställarprinciper, hävdar vi. Det här var ett synnerligen bra läge för Bokmässan att sätta press på Nya Tider att ta avstånd från filmen för att få komma in på mässan. Men mässan valde att inte göra det. 
   Natur & Kultur kommer ändå, efter en »intensiv intern debatt«, att delta vid årets mässa. Per Almgren säger att förlagens röster i år behövs mer än någonsin, men att Natur & Kultur också stöttar de författare som väljer att avstå från mässan och i stället medverkar i alternativa aktiviteter i Göteborg. Den stora majoriteten övriga förlag kommer också att åka, även om många öppet visat sin skepsis.
   – Men jag hoppas fortfarande att Bokmässan tänker om. Vi kan inte ha den här situationen varje år där hela mässan kapas av Nya Tider, sa Daniel Sandström, litterär chef på Albert Bonniers förlag, till Sydsvenskan i maj.
   Han tror att insisterandet på att låta Nya Tider ställa ut mycket väl kan bli slutet för Bokmässan. 
   Det finns en förbluffande okunskap om den samtida högerextremismen. Det är delvis därför så många kan hävda att Nya Tider ska få närvara på Bokmässan, menar kulturskribenten Kristina Lindquist.
   – Men det är nödvändigt att titta på vilka Nya Tider är. Tidningen har till exempel en chefredaktör som i en intervju med SVT vägrar medge att förintelsen ägt rum, trots upprepade frågor.

Hennes argument är talande för den sida som hävdar att Bokmässan bör porta Nya Tider: En publikation som inte ställer upp på alla människors lika värde har diskvalificerat sig, samt att Bokmässan, som privat aktör, har rätt att neka vem de vill. 
   – Det handlar inte om att Nya Tider inte får stå ute i samhället och sprida sin världsbild – det får de ju enligt grundlagen. Men Bokmässan är inte en offentlig arena, inte Götaplatsen eller Korsvägen, säger hon.
    – Det är ju inte så att jag kan stövla in där utan biljett eller betald monterplats, och kräva utrymme. 
   Uppfattningen att yttrandefrihetslagstiftningen skulle reglera hur en privat mässa får agera kallar hon för begreppsförvirring. I stället bör mässan ta sitt ansvar och neka aktörer som Nya Tider, annars riskerar man att bidra till ett samhälle där det är accepterat att anse att människor har olika värde.
   En lång rad tunga författare förespråkar bojkott av mässan. En av dem är Jesper Strömbäck, även professor i journalistik. Han kommer dock att delta, men skriver i ett mejl till SvB: »Jag tycker fortfarande att Bokmässan borde bojkotta Nya Tider«. Och till stöd för de bojkottande författarna har till exempel Nobelpriskandidaten Ngugi wa Thiong’o hoppat av.
   Inte heller Expo kommer att delta. I ett polariserat samhällsklimat får man visserligen acceptera att Nya Tider står i ett hörn, säger chefredaktör Daniel Poohl.
   – Men Bokmässan har inte på något sätt tagit spjärn mot det faktum att Nya Tiders vice chefredaktör har deltagit i en kampanj som går bortom att ge ut en tidning, som handlar om att aktivt uppmana människor att söka upp journalister i deras hem för att tysta kritiker, säger han och håller samma linje som Natur & Kulturs Per Almgren.
   Poohl tycker att den aspekten helt ignoreras i en debatt som allt mer börjat anta formen av »djupt filosofiska resonemang om yttrandefrihet«.
   – Man låtsas att Nya Tider bara är en tidning, säger han. 

Kristina Lindquist är inte säker på att bojkott är rätt lösning. Däremot kommer hon själv inte att åka i år – efterspelet till förra årets debatter blev helt enkelt för obehagligt för henne personligen.
   – Om man utgår från hur debatten rasat så hade jag förväntat mig ännu mer, något ännu värre. Frågan hade varit mycket enklare om Nya Tider gjort något som tydligt bröt mot vad vi tillåter – brutit mot lagen, eller haft ett dokumenterat våldskapital, säger Maria Källsson.
   Den tunga kritiken mot Bokmässans agerande har tärt på organisationen. Under den mest intensiva perioden kunde Maria Källsson få hundratals hotmejl och telefonsamtal dagligen. Daniel Levin, ansvarig för mässans program, sjukskrevs strax innan programmet skulle färdigställas i juni i år. När Bokmässan tog hjälp av pr-byrån Assefa Kommunikation för att presentera seminarieprogrammet resulterade det i skriverier. Maria Källsson nekar till att pr-byrån togs in för att krishantera. 
   – Men egentligen skulle jag vilja ha en hel avdelning på JKL som hjälpte mig, säger hon. 
   Hon säger att hon förstår och accepterar att en del gör en annan bedömning är vad hon och mässan gjort, och inte vill delta av ideologiska eller personliga skäl. 
   Bokmässan har nu skrivit om sina avtal så att de är lättare att riva. Man har förbättrat möjligheten för utställare att få kontakt med säkerhetsvakter. Storleken på säkerhetsapparaten är ännu inte klar. Det är en bedömning för polisen och Säpo, säger Maria Källsson. Mässan har också börjat göra mer djupgående kontroller av nya sökande. Både förlaget Runeskrift och Granskning Sverige har nekats monter. Men trots att Maria Källsson betonar att Bokmässan nu ämnar vara transparent, vill hon inte berätta vem som utfört granskningen av de båda aktörerna.
   Skulle ni vara beredda att dela med er av genomlysningen av dem?
   – Det är en tjänst vi har köpt. Det kan vem som helst göra utifrån sina värdegrunder.

Som en reaktion på Bokmässans agerande har alternativa evenemang vuxit fram. Scener & samtal ordnas av Göteborgs litteraturhus och har stöttats ekonomiskt av en rad förlag. Etc och Leopard ordnar Bokmassan. Men de blir inga konkurrenter, tror Maria Källsson, snarare tvärtom. Inte heller har de bojkottande författarna skapat hål i programmet. När hon får frågan om denna kris kan vara början på slutet för Bokmässan, svarar hon:
   – Det har hotats med bojkott förr, men vi har överlevt. 

2017-11-10

"Våga testa gränserna"

NÖRDEN. För förlag handlar närvaro i sociala medier snarare om ett långsiktigt byggande av varumärke än något som leder till direkta köp. Det säger Björn Gadd, kommunikationsansvarig på Bokfabriken.

Carina Jönsson

Inloggning krävs för att visa resten av innehållet.

eller Prenumerera