Framtiden mörk för reseguider

När man tittar närmare på reseguidesbranschen så är det lätt att drabbas av en känsla av »efter oss syndafloden«. Vill du resa till Paris, London eller New York? Då har du minst ett trettiotal traditionella guider att välja bland. För att inte tala om alla andra guider till samma resmål som är skrivna utifrån olika specialintressen och preferenser. Vill du åka på weekendresa till Kapstaden? Då finns det gott om reseguider för ändamålet.

Aldrig förr har vi rest

så mycket som nu, aldrig förr har det varit så billigt. När billighetsflyg som Ryan Air öppnar en ny flygrutt kommer det strax ut nya reseguider till resmålet.

Men den här nivån på resandet kan bli en kort parentes i vår historia. Miljöhot och, åtminstone på kort sikt, recession kommer att ändra våra resmönster. Och kanske också på utseende och innehåll i reseguider som de ser ut i dag.

Hoten mot reseguidesförlagen

är flera. Ett är lanseringen av guider på nätet som blir mer och mer omfattande. Ett annat är den besvärande diskussion om kvaliteten på guiderna som med jämna mellanrum dyker upp.

Så sent som förra veckan hamnade frågan på förstasidorna i världens media när den amerikanske reseguidsförfattaren Thomas Kohnstamm gav ut sin bok Do Travel Writers Go To Hell? där han berättar om genvägar och fusk i reseguidesskrivandets värld.

Hans uppdragsgivare, Lonely Planet, försvarade sig och sina rutiner och Kohnstamm blev hårt attackerad även från andra håll.

Men samtidigt vet vi

att reseguidesförlagen betalar allt mindre till dem som skriver dessa guider. I Storbritannien ligger snittet i dag runt 2 000 pund för en reseguide. Det gör att seriösa författare och journalister hoppar av jobbet och ersätts av entusiaster utan varken erfarenhet eller rutiner. Dessutom läggs mycket av faktakontrollen ut på underleverantörer vars jobb man ofta inte kan ha koll på. Allt för att det ska bli så billigt som möjligt.

Det här är en utveckling som varit galopperande på senare år och som så småningom måste tvinga fram en reaktion på marknaden.

Tills dess kan vi konstatera

att marknaden för reseguider till utländska mål, i ett land som Sverige, är oerhört pressad. Marknadsledaren Wahlström & Widstrand har nästan monopol med upp till 80 procent av marknaden för svenskspråkiga guider. På ett skickligt sätt har man på senare år köpt upp konkurrenter och utvecklat ett koncept som täcker i stort sett hela marknadssegmentet. Inget av de större förlagen vill eller vågar ge sig in på marknaden då initialkostnaderna och kostnaden för att driva serier med egna redaktioner är för stora. Så konkurrenterna är få och små.

Ett fåtal förlag

, Vagabond, Willma och Alpina förlaget, ger ut egna, svenskproducerade serier. Andra, som ICA, väljer att ge ut mer nischade guider eftersom konkurrensen är mindre där. Det säger något om villkoren på marknaden.