Helt ofattbart

För ganska många år sedan arbetade jag på en redaktion där vd:n en dag kallade till stormöte. Personalen anade vad som var i görningen. Tidningen hade inte direkt blomstrat ekonomiskt och en uppsägningsrunda hade redan skakat redaktionen. Vd:n berättade att det fanns en positiv nyhet och en negativ. Den positiva var att tidningen inte skulle lägga ner. Den negativa: att hela redaktionen skulle sägas upp och ersättas av en ny. 

Ridå.

Jag var fackklubbsordförande. Veckorna som följde kantades av hårda förhandlingar mellan facket och vd:n och chefredaktören. Journalistförbundet kom in och stöttade. Genom kollektivavtalet fanns regler att förhålla sig till. Utan det hade vd:n inte ens behövt informera om den här typen av stora beslut i förväg. Utan kollektivavtal saknar man rätt till insyn och förhandling. Tack och hejdå. 

Ett kollektivavtal handlar så klart om mer än vad som händer om man förlorar jobbet. Exempelvis om rätt till föräldralön, övertidsersättning, restidsersättning och försäkringar. Om du inte har kollektivavtal måste du förhandla om tjänstepension när du anställs. Annars kan du bli utan. Du har inte heller automatiskt rätt till löneförhöjning varje år. 

Det är stora grejer.

Därför blir jag högst förvånad när jag hör att facket på Massolit, i alla fall utåt, inte verkar reagera nämnvärt när Jonas Tellander, vd för Massolit/Storytel, nu låter kollektivavtalet löpa ut. Visst kan det bli så att det i praktiken inte påverkar personalen så mycket. Att man fortfarande får inflytande på arbetsplatsen. Att lönerna höjs på samma sätt som tidigare och att det är en självklarhet att tjänstepension skrivs in i nya kontrakt. 

Men hur vet man att det följs om, säg, två år? Hur vågar man lita på det om det inte finns reglerat i ett påskrivet avtal? Visst kokar det bland personalen på Massolit? Allt annat är helt ofattbart. 

Till SvB:s reporter Lars Schmidt säger Jonas Tellander: »Jag vill ha frihet att driva företaget på det sätt som jag tycker är bäst«. 

Som vd kan du annars välja att se bestämda regler som något som skapar trygghet och arbetsro på en arbetsplats. Alla vet vad som gäller och vad man har att förhålla sig till. 

Det är klart att man kan föra en dialog utan ett kollektivavtal. Men att det skulle innebära samma trygghet för personalen har jag väldigt svårt att se.

Samtliga stora förlagsgrupper har i dag kollektivavtal. En del mindre, samt HarperCollins, har det inte. För Storytels personals skull får vi hoppas att det sätt Jonas Tellander tycker är bäst, även blir det bästa för dem.