Tillbaka
2018-05-04

Nördarnas planet

Namnet antyder låsta dörrar. Men inget kunde vara mer fel. I 40 år har Forbidden planet välkomnat hela västvärldens alla nördar.

Kalle Laxgård

Minnet är lite vagt, men Jörgen Forsberg kommer fortfarande ihåg första gången han besökte det lilla kyffet.
   Det var sent 1970-tal och den trånga källaren på bakgatan i Soho var full av serietidningar, samlarprylar och science fictionböcker.
   Hemma i Stockholm fanns inget liknande. Snart började Jörgen Forsberg och hans vänner resa allt oftare till London för att besöka sitt nyupptäckta nörd-mecka. Inspirationen blev viktig. Efter några år startade de Science fiction-bokhandeln, en verksamhet som i dag har tre butiker och omsätter 100 miljoner kronor.
   I telefonen får Jörgen Forsberg något nostalgiskt i rösten.
    – De flesta på den tiden hade så snäva perspektiv. Det var antingen serier som gällde. Eller böcker. Eller prylar. Forbidden planet visade att man kunde blanda allt.
   Våren 2018 har Forbidden planet sedan länge flyttat ut ur källarlokalen.
   På gatan utanför paradbutiken på Shaftesbury Avenue i centrala London glider en röd dubbeldäckare förbi. Sidan är tapetserad med reklam för storfilmen Pacific Rim 2. Stora maskiner som slåss för mänsklighetens överlevnad.
   Medan science fiction på 1970-talet var något som fick entusiaster att flyga över hela Europa, är det i dag en industri i mångmiljardklassen. Med hjälp av fenomen som Sagan om ringen, Harry Potter och otaliga superhjältefilmer har subkulturen blivit allt mer kommersiell. Licensspel och samlarprodukter omsätter sedan länge enorma summor.

Den resan har Forbidden Planet, likt Science fiction-bokhandeln, lyckats slå mynt av. I dag har företaget nio butiker runt om i Storbritannien och målsättningen är tydlig.
    – Vi ska vara ditt »one stop place« om du är nörd, förklarar biträdande butikschefen Lou Ryrie.
   Hon är 36 år och har jobbat på Forbidden planet i hälften av dem. Handslaget är fast, de rosa hårslingorna distinkta, kroppsspråket yvigt och vänligt.
    – Har vi en signering tvingar vi dig inte att köpa boken, du ska kunna ta med din egen. Vi gör det här för att vi älskar det.
   Lou Ryrie kastar sin cigarett och visar oss in i butiken. I nacken blottas en av hennes 49 tatueringar med populärkulturella teman: en serieversion av Askungen förvandlad till zombie, där hon tappat sitt ena öga i stället för en glassko.
   Med åren har Forbidden Planet blivit ett allt mer populärt turistmål. Till Lou Ryries förtjusning rankas butiken på Shaftesbury Avenue som en av Londons 20 främsta shoppingupplevelser på sajten Trip advisor.
   I glasskåpen i entrén trängs samlarfigurer för tusentals kronor styck. Hela gatuplanet är fyllt av prylar, kläder, filmer.
    – Jag skulle tro att vi har fler hyllmeter av »geekery« än någon annan, säger Lou Ryrie.

En trappa ner breder ett helt landskap med bokhyllor ut sig. Flera hundra kvadrat med serier och böcker.
   Vi passerar en hylla med japansk manga.
    – Vi har börjat ta emot order från skolbibliotek och är ute i skolorna och ger råd om manga och serier och om hur eleverna själva kan göra dem. Barnen som lyckas bäst är alltid de som är dåliga på att läsa. De blir också jätteglada om de vinner en bok. Det är underbart att få komma ut och väcka den läslusten! Jag menar, att driva en butik är ju bara kapitalism, isn’t it? säger Lou Ryrie.
   På ryggen av hennes svarta sweatshirt står årtalen 1978–2018 tryckta i vitt. Det har gått 40 år sedan Forbidden Planet grundades av Nick Landau, som fortfarande äger företaget tillsammans med sin fru, Vivian Cheung. Sedan 1993 ingår Forbidden Planet i Landaus företagsgrupp Titan Entertainment Group, tillsammans med olika bolag för produktion av serietidningar, merchandise – och förlaget Titan Books.
   Bokförsäljningen står stadigt för omkring en tredjedel av omsättningen.
    – Men för företaget är böckerna ännu viktigare eftersom vi också har förlaget, säger Lou Ryrie.

Nu planerar Forbidden Planet sommarens 40-årsfirande. Lou Ryries mål är 40 författarsigneringar under jubileumsmånaden. Man ska också trycka klassiska serier i samlarutgåvor och producera specialgjord merchandise för fansen.
   Runt hyllorna i källaren cirklar såväl grånande gubbar som tonåringar i färgglada frisyrer och universitetsstudenter med Kånken-ryggsäckar.
   Enligt Lou Ryrie handlar allt om fansen.
    – Även om sci-fi och fantasy är mer mainstream i dag är det fortfarande vissa av dem som kommer hit som är lite annorlunda. Eller ser lite annorlunda ut. Men det här är en subkultur där folk accepteras. Vår roll är att inkludera alla.


Forbidden Planet

Grundades: 1978 av Nick Landau.
Namnet: Döpt efter science fictionfilmen med samma namn från 1956, på svenska »En förbjuden värld«.
Finns även: Forbidden Planet International, med butiker på andra ställen i Storbritannien och USA, är ett helt annat bolag med en annan ägare. Tillsammans har de två bolagen cirka 30 butiker.

2018-12-14

Sågar digitala läromedel

NÖRDEN: Svenska förlag håller inte måttet när det gäller digitala läromedel. Det menar Björn Sjödén, kognitionsvetare, som doktorerat på vad som gör digitala lärverktyg effektiva. Problemet? Fel personer gör fel saker.

Emma Olsson

Hur står sig den svenska läromedelsbranschen när det kommer till digitala läromedel?
– Inte särskilt bra, är jag rädd. Nu får jag en massa sura mejl – det har hänt förr, hehe. De flesta som producerar läromedlen lever kvar i boken som prototyp. Och det är en väldigt dålig utgångspunkt. Det räcker inte att göra saker på ett annat sätt, man vill att de ska göra något på ett bättre sätt. Spara tid, underlätta administrationen, och det som jag är mest intresserad av: att ge andra typer av mått och stöttning för lärande.

Vad får det för konsekvenser?
– Det korta svaret: Vi vet inte. Fler forskare än jag har påpekat att dagens skolbarn är utsatta för ett omfattande, oplanerat experiment. Men jag vill inte vara alltför pessimistisk. Det finns studier som visar på goda effekter.

Varför ser det ut som det gör?
– Branschen har inte hunnit med i utvecklingen, helt klart. Det är inte konstigt med tanke på hur snabbt det har gått. Det är fortfarande så att man lever kvar med mallen att man har en boksida med övningar som ska fyllas i och så gör man i princip samma sak på dataskärmen. Det blir bara en formatskillnad, inte en funktionalitetsskillnad.

Vad funkar och vad funkar inte?
– Det mest aktuella (i forskningsväg, reds anm.) går tvärt emot vad branschen gör nu. Forskningen visar att det inte fungerar med helhetslösningar, att satsa på ett ämne eller en kurs och trycka in så mycket som möjligt. Du kan gå till vilken läromedelsproducent som helst. De menar att de har material som kopplar till varje mål i läroplanen som ska täcka in alla aspekter. Men digitala lösningar verkar ha störst effekt när man fokuserar på tröskelbegrepp, en uppsättning övningar som fokuserar på djupet.

Kan du förklara vad som är bra med digitala läromedel?
– Det finns inga standardiserade normer på det här området. Jag har sett bra läromedel i programmering och naturvetenskap. Det är programmerare som gör dem och de ägnar sig åt något de kan. Vi har ett problem med att it-folk och programmerare gör läromedel i svenska utifrån fullständigt naiva föreställningar om hur man lär sig läsa.

Så textboksförfattare gör dåliga digitala lösningar, och digitala experter skapar dålig pedagogik? Hur löser man det?
– Jag samarbetar med en forskargrupp (Educational Technology Group). Titta på bakgrunden som folk har där – ingenjörer, psykologer, datavetare, språkvetare … Kunskapsområdet som växer fram allt mer är tvärvetenskapligt och jag tror att man kommer att betrakta tvärvetenskaplig kompetens som en kompetens i sin egen rätt. Men du kan ringa mig om tio år och se hur det blivit.

Många elever har tillgång till surfplatta eller dator. Men trots att digitalisering är en del av läroplanen är många lärare osäkra på hur verktygen ska användas. Varför?
– Sverige är ett hårdvaruland. Vi är ett av de mest it-täta länderna vad gäller tillgång till teknik per capita. Konsekvensen är att digitala verktyg kom ut väldigt snabbt i skolorna. Satsningen gjordes utan en pedagogisk plan – man satte verktyg i händerna på lärare. Så lärare hör av sig till mig och vill veta: Hur ska vi använda det här, vad finns det för effekter? Ganska ofta vill någon att jag ska ge tips på bra appar, och det brukar jag inte vilja svara på. Om du frågar så kommer jag nog inte att svara.

Och jag som behöver tips till artikeln …
– Det finns 200 000 sådana här utbildningsappar bara i App store och sen finns det massor av andra tillverkare. Det finns ingen, inte heller jag, som kan gå igenom alla och testa.

Du har sagt att 90 procent av alla digitala program på läromedelsmarknaden är undermåliga. Stämmer det?
– Det var en underdrift. Det går inte att skjutsa ut 200 000 nya produkter och tro att alla är jättebra. Men även om 99 procent är undermåliga så betyder det att det ändå finns tusentals som är bra – och det är en jätte­mängd.