Brandtal avslutade förtalsrättegången
091218 | Mikael Marklund
2nyheter: Det ska vara högt i tak. Det är viktigt att det är högt i tak. Och det är inte tingsrättens sak att sänka detta tak. Lasse Winklers försvar avslutade sin slutplädering med ett brandtal för yttrandefriheten när förtalsrättegången mot Svensk Bokhandels chefredaktör i dag avslutades i Stockholms tingsrätt.
Yttrandefriheten handlar om medborgarnas rätt att få kunskap om högt och lågt. Det är vad rättegången handlar om. Den handlar inte om Niclas Salomonsson riggade auktioner eller inte eller om han på annat sätt brutit mot god affärsmoral.
Ytterst handlar den här rättegången om rätten för de som läser en tidning att få sina horisonter vidgade. Det underströk Lasse Winklers försvarsadvokat Ulf Isaksson i sin slutplädering.
Ulf Isaksson hävdade också att det funnits alla skäl att publicera den krönika som målet handlar om.
– Det är en branschtidningsuppgift, dess skyldighet, att rapportera om ojustheter och avarter i branschen. Var skulle diskussionen föras om en författaragent agerat som Niclas Salomonsson gjort om inte i ett branschorgan?
Han menade också att Lasse Winkler hade fog för sina påståenden utifrån de kunskaper han hade. Att de fakta som låg till grund för publiceringen var fullt tillräckliga. Samt att den handlade om kritik mot en yrkesverksamhet, den var inte en personfråga.
Att vissa källor anonymiserats är inget fel framhöll försvaret.
– Kritiken mot att inte öppet redovisa källorna går stick i stäv mot meddelarfriheten.
Ulf Isaksson menade att det i det här fallet fanns skälig grund för att anse att allmänintresset överväger, så att en publicering var befogad.
Att Niclas Salomonsson uppgett att Lasse Winklers text tagit två år av hans liv och varit anledningen till att han nu regelbundet går i terapi hade försvarsadvokaten svårt att sätta tilltro till. I stället menade han att det kunde hänga ihop med att Salomonssons före detta sambo Unni Drougge under samma period gav ut sin bok Boven i mitt drama kallas kärlek där hon gick mycket hårt åt sin före detta pojkvän.
Drougge publicerade också en debattext i Svenska Dagbladet i samband med att boken kom ut. Där nämnde hon också något om Niclas Salomonssons affärsmetoder. I sitt genmäle på den artikeln kommenterade Salomonsson inte just dessa uppgifter.
Sällan har frånvaron av en protest talat ett så tydligt språk, menade Ulf Isaksson.
Lars Viklund, en av Niclas Salomonssons två advokater, betonade i sin slutplädering att målet handlade om en chefredaktör som ”flagrant” brutit mot de journalistiska principerna.
Han menade att källskyddet är ett journalistiskt verktyg för att gräva fram information. Men att när det kommer till publicering gäller att alla påståenden ska kunna beläggas. Och att det är den ansvarige utgivaren som har bevisbördan.
Lasse Winklers arbetsmetod går i första hand ut på att återge rykten och komma med svepande omdömen och överdrifter, enligt Viklund. En journalistik som ”bryter mot alla spelregler”.
Under rättegången har det inte kommit fram några bevis för att Salomonsson har dålig affärsmoral, riggat några auktioner eller bedrivit något falskspel, menade han.
Dessa påståenden har ”inte fått något kött på benen”. Att Salomonsson kan ha friserat vissa upplagesiffror avfärdade Lars Viklund med att det kan ha handlat om att man i visst marknadsföringsmaterial avrundat en upplaga på 198 000 till 200 000.
– Det har framkommit att han har ett hetsigt humör, men det är inte något omoraliskt.
För att det ska vara rätt att publicera den här typen av uppgifter om man inte kan få någon att öppet bekräfta dem gäller det att de antingen har stöd i någon form av offentlig rapport som man kan lita på eller att de bygger på ett långtgående journalistiskt arbete som under hela vägen beaktar de pressetiska reglerna menade Lars Viklund.
Det är mycket viktiga principer som står på spel här ansåg han. Det finns enligt honom en tydlig tendens att det brister i faktakontrollen på många håll. Och att det är viktigt de pressetiska reglerna tillämpas strikt:
– Om vi ska ha ett rimligt och bra medieklimat i det här landet.
Mikael Marklund i samarbete med Medievärlden
Läs även: Lasse Winkler friad i förtalsmålet
Kommentarerna kring Salomonsson håller lika låga nivå som agenturen? Eftersom din kommentar håller så hög nivå och är så saklig och så argumentationsrik så måste jag lägga ned mina vapen och ge upp. Jag menar, du skriver ju ut det så glasklart och visar på vad som är fel med situationen. Att vem som helst kan anta något och så blir det, för vissa, någon form av sanning. Men naglar man och river på ytan, så finns det inte så mycket bakom alla påhitt och lögner. Att Lasse Winkler friades är en förlust för alla oss om vill ha ett stimulerande och konstruktivt förlagsklimat i Sverige. Lars Winkler, en brandtalare för yttrandefriheten? Alltså, SvB, kan ni sluta upp med era hyllande och martyriska rubriker? Vad är yttrande- och tryckfrihet? Vad innebär det att kunna säga och trycka vad man vill? Vad har journalisten för ansvar för sina texter, för yttrande- och tryckfriheten? Att vi har yttrande- och tryckfrihet i Sverige innebär att vi har ett ansvar för det ordet. Att ordet alltid ska vara en sanning som betyder något. Föreställ dig själv hur det hade sett ut om alla hade arbetat som Lars Winkler?
Mishmosh | 09-12-19 | Anmäl kommentar