Den förlorade symbolen – ett extremt förlagsarbete

I somras funderade Jonas Axelsson, litterär chef för Albert Bonniers förlag och den som höll i hela Dan Brown-projektet, på att tillsammans med förlagen som ger ut Dan Brown i Tyskland, Holland och Italien sätta hårt mot hårt mot Dan Browns agent.
– Vi kände att agenten gick de amerikanska och brittiska förlagens ärenden när vi inte fick manus i tid. Det strider mot det ”gentlemen's agreement” som råder i branschen men även mot gällande EU-regler när det brittiska förlaget fick företräde.
Företrädet handlar om att den engelskspråkiga utgåvan kom mer än en månad innan de första av de andra europeiska ländernas utgåvor kom ut och att ingen fick manus innan den engelskspråkiga utgåvan låg på bokhandelsdiskarna.
Det här är inget nytt. Och det sker i en allt ökande omfattning. Amerikanska och brittiska förlag vägrar allt oftare att lämna ut manus för översättning innan deras egen upplaga ligger ute till försäljning. På så sätt kan de engelskspråkiga exportutgåvorna plocka köpare över hela världen.
Det handlar om stora pengar. När det gäller författare som Dan Brown säljer man miljontals exemplar utanför sina egna territorier och det ger stora extravinster till de anglosaxiska förlagen.

Så vad gör det svenska förlaget i den situationen? Frågan är inte ny. När det gäller Harry Potter valde Norstedts/Tiden att arbeta traditionellt med de flesta av böckerna i serien. Det ledde till att Sverige för flera böcker i serien var ett av de sista länder där boken översattes. Och för varje ny bok i serien såldes det fler och fler engelskspråkiga böcker i Sverige. Som mest omkring 150 000 exemplar, innan den svenska utgåvan kom ut.
Till slut, inför den sjunde och sista Harry Potter-boken föll Norstedts delvis till föga och använde två översättare.
Så såg spelplanen ut när Albert Bonniers förlag skulle bestämma strategi för utgivningen av Den förlorade symbolen. De diskuterade med andra europeiska förlag och valde en väg som en handfull andra länder, som Tyskland och Spanien, också valde: att översätta så snabbt som möjligt.
Och att kommunicera i media varför man gjorde så för att få så många potentiella köpare som möjligt att tåla sig till den svenska översättningen låg klar.

Tidsramen sattes till 25 dagar. Sju dagar för översättning, sju dagar för redigering, korrläsning och sättning, resten av tiden för tryckning och distribution.
Egentligen en omöjlig uppgift. Frågan har aldrig tidigare ställts i den svenska förlagsvärlden. Ingen har haft fantasi nog att tro att det går. Albert Bonniers ledning satte ihop en arbetsgrupp på åtta personer. Två viktiga spår mejslades ut – översättningsjobbet och marknadsföringen.
Översättningen skulle göras på rekordtid. Sex översättare kontrakterades, men för hur många sidor? Ingen visste ännu. Vad man visste på förlaget var att bara idén med sex översättare skulle skapa problem. I översättarvärlden, och i synnerhet på kultursidorna.
Jonas Axelsson:
– Vi visste vi skulle få frågor om varför vi gjorde så här och om vi inte var rädda för att det skulle bli pannkaka.
Men eftersom man var tvingad till situationen av Dan Browns förlag valde man aktivt att gå ut med en motbild och att vara så öppna som möjligt.
– Ja, jag tänkte att om vi var avväpnande och sa som det var, att det var vanskligt så skulle det kunna fungera. Det fanns ingen anledning att vara kaxig i det läget. Jag visste också att det inte finns några översättare som vill jobba så här. Och jag hade nog räknat med att någon skulle tacka nej till vårt förslag. Därför fanns det också två reserver i bakgrunden, säger Jonas Axelsson.
Men alla tillfrågade översättare tackade ja.

Den 17:e september, två dagar efter det stora släppet i USA, möttes arbetsgruppen för en genomgång. Tre böcker har anlänt med express dagen innan och några i gruppen har hunnit läsa igenom en del av boken, mest för att skaffa sig en överblick över eventuella svårigheter. Och översättaren Ola Klingberg, som sitter i New York, var redan igång och hade levererat de första fyra sidorna. För att ge hemmaredaktionen en känsla för tonen och terrängen.
Det mesta av marknadsföringen mot återförsäljare var avklarat, mediekontakterna tagna, intervjuer inplanerade och delvis genomförda, pr-apparaten intrimmad och marknadsföringsmaterial i stort sett färdigplanerade.
Bonniers tidsplan och antal översättare hade bestämts innan någon på förlaget visste omfånget på den engelska utgåvan. Den hamnade på 509 sidor, rätt nära gruppens gissningar.
Även den svenska titeln blev en chansning. Man visste att boken hette The Lost Symbol på engelska. Men ingen visste vad som var rätt valör på ”lost”. Man valde förlorad, och höll tummarna. Det var en chansning som gick hem, konstaterade Jonas Axelsson lättat på redaktionsmötet efter att snabbt skummat igenom den engelska utgåvan.

Mötet är uppsluppet. Alla visste att de var med om något unikt och krävande som de aldrig mött tidigare. I centrum sitter Jonas Axelsson men också redaktionschefen Ulrika Åkerlund som skulle hålla i översättningsarbetet och redigeringen.
Jonas Axelsson börjar mötet med att berätta krigshistorier från New York.
– Jag fick en rapport från vår scout Maria Campbell i New York. Hon var på Random Houses stora party häromdagen. Hon rapporterade om ett glädjelöst party. De är rätt så hårt pressade. Folk har tappat tron och väntar på att man ska börja lägga ner förlag. Det sägs att chefen för Random House inte klarar sin uppgift.
Därefter övergår Jonas Axelsson till mottagandet av Dan Browns bok i USA. Han läser ur en recension.
– … det är den bästa hittills… Dan Brown has done it again.
– Det är, säger han, nästan på den nivån att man skulle kunna plocka in den på omslaget till vår utgåva.
Ja, ropar alla unisont.
– Men, fortsätter han, problemet är att det stod i Publishers Weekly, en branschtidning. Jag pratar med en översättare så kanske vi kan lägga den på baksidan.
Diskussionen runt de första recensionerna fortsätter en stund innan Jonas Axelsson ger gruppen mer syre.
– Det roligaste är att man har räknat ihop en miljon sålda exemplar till kund i USA och Storbritannien första dagen. De kallar det recordbreaking. Där finns väl bara Harry Potters åtta miljoner att jämföra med?
Gruppen övergår till att diskutera det amerikanska omslaget men kommer snabbt fram till att man gillar John Eyres svenska omslag bättre.
Anna- Karin Korpi, pressansvarig, frågar varför den svenska utgåvan har egna omslag från början.
– Vi bestämde det från början. Vi tyckte att Mona Lisa-omslaget till Da Vinci-koden i USA var skit. Och, säger Jonas Axelsson, jag tror att Dan Brown gillar våra omslag.
I ett tv-inslag kunde man nämligen tydligt se de svenska utgåvorna i Dan Browns egen bokhylla.

Gruppen går vidare: marknadsföringsåtgärder, försäljning, medietäckning.
Hur säljer boken? Adlibris är rättesnöret så här tidigt och Dan Brown på svenska hade den första september fler förhandsbeställningar än Camilla Läckberg och de engelska Dan Brown-utgåvorna.
Var kommer priset att bli?
Martin Ahlström, marknadsansvarig:
– Runt 200 spänn. Vi har klarat oss från priskriget i Storbritannien där den kostar fem pund. Vissa rykten i USA säger också att man skulle få boken gratis om man köpte två andra.
Anna-Karin Korpi går igenom mediestrategin. Där fokuserar man på den snabba översättningen.
– Det ska vara intressant för media att berätta vår historia från ax till limpa.
Jonas Axelsson inflikar att media ska erbjudas att få åka över till New York och intervjua översättaren Ola Klingberg och det ska också ges möjligheter att prata med den brittiska förläggare som en gång övertygade Jonas Axelsson att köpa Da Vinci-koden långt innan den ens fanns som färdigt manus, vilket också ändrade Jonas Axelssons karriär: från stigande till brant stigande.
Journalisterna kommer också att bjudas in till redaktionen för att se arbetet på nära håll.

Jonas Axelsson går över till att berätta delar av bokens innehåll.
– … att tankens massa kan påverka materia om den är tillräckligt tung… Om man skriver det i en bok som trycks i sex och en halv miljoner exemplar så blir det många amerikaner som läser det och blir påverkade.
Han känner att det tangerar new age-tänkande och markerar till alla och ingen i rummet, kanske till mig och fotografen:
– Vi är inte så mycket new age-förlag. Vi vill inte vara det.
Diskussionen rör sig sakta över till frågor runt översättningen.
Helena Ljungström, redaktionschef:
– Det finns ingen slang i boken, så det blir inte svårt på det sättet.
Ulrika Åkerlund:
– Vi måste få till en konsekvens i alla uttryck.
Jonas Axelsson:
– Vi fick lite hjälp av recensionen i Los Angeles Times som påpekade att alla författare har sina uttryck. Robert Langdon säger alltid ”What the hell?”.
Helena Ljungström:
– Och han stirrar alla i ögonen.
Jonas Axelsson:
– Det där uttrycket ”within the order” kan vara lätt att vackla kring.
Helena Ljungström:
– Det bygger på att det betyder olika saker och det finns inte på svenska. Lite ordlekar har vi också stött på.
Jonas Axelsson:
– Ja, och man kan konstatera när man läser den att den är packad med både vetenskapliga och fornreligiösa kopplingar och linjer. När Jens Petterson i Aftonbladet säger att det är en överlastad nagelbitare är det svårt att säga emot.
Diskussion rör sig över rummet. Alla är imponerade över Browns förmåga att hålla kursen och ett högt tempo genom hela boken.
Anna-Karin Korpi frågar vad man ska välja för utdrag till de media som vill ha det. Och Martin Ahlström pratar om hur bloggen ska organiseras, den som ska vända sig till fler än dem som vill läsa boken. Kartan på sidan 139, hur ska den hanteras? Och hur översätter man sub basement? Finns det ens som företeelse på svenska? En källare under källaren?
– Är Dan Brown religiös? frågar någon.
Jonas Axelsson:
– Jag tror det värsta man kan vara i USA är ateist. Då hamnar man på Guantanamo. Men Dan Brown verkar flörta med allt.
– Han känns som en sökare, inflikar Ulrika Åkerlund.
– Visst, men det känns lite jobbigt i slutet. Jag tror att Tom Cruise blir jätteintresserad av att ta Tom Hanks roll på film, säger Jonas Axelsson.

Diskussionen vandrar till slut in på omfånget. Man hade en allmän uppgift från den engelska förläggaren innan att manus var på omkring 160 000 ord, lite större än Änglar och demoner. Och man räknar av tradition med en tioprocentig omfångsökning vid översättning från engelska.
Jonas Axelsson:
– Först när vi fick manus såg vi vad sista pagina var (509 sidor). Men på det stadiet hade vi redan bestämt oss för att vår utgåva skulle landa på 598 sidor.
Annika Lindholm, faktor:
– Men 624 går också bra.
Diskussionen går över till en uppräkning av olika symboler och vilka problem dessa kan bli i översättningen innan Jonas Axelsson rundar av med att fördela några arbetsuppgifter innan mötet rundas av.
– The Lost Symbol har en egen hemsida. Vi får titta där för att se om det finns info vi behöver. Åtminstone för att ge till media. Förmodligen är det här den bok som betytt mest för förlaget på länge. Precis som när 20th Century Fox gjorde Titanic. ”Fungerar det inte lägger vi ned”.
Jonas Axelsson avslutar med den sedelärande historien om filmen som kunde förgjort filmbolaget men som i slutändan blev en succé.
– Lite så känns det som att Random House ser på The Lost Symbol.

20:e oktober. Dagen innan det svenska släppet. Allt har fungerat som tänkt. Alla höll sina deadlines. De sju dagarnas översättning räckte.
Ulrika Åkerlund har varit spindeln i nätet för översättningen:
– Det var en utmaning. Kul men också läskigt såklart. Vi var fyra som arbetade med det redaktionella på förlaget, plus två externa korrläsare.
Man arbetade tidigt ut så kallade konsekvenslistor för att lägga en gemensam grund för alla översättare. Hur skulle i dag, i morgon och andra ord och uttryck skrivas ut?
– I USA fanns det, innan boken kom ut, The Guide To The Lost Symbol. Där stod en massa termer som författaren trodde skulle dyka upp hos Dan Brown. Vi tittade på hur vi skulle översätta dem innan.
Fick ni användning för det arbetet?
– En del, men det fanns ett hundratal andra i boken.
Översättarna fixade det mesta själva, en av dem var även antikvetare. Det hjälpte. Men mejlet man skickade till en svensk frimurarorden fick man aldrig något svar på. Så det blev mycket gissningar. Ännu har ingen reagerat.
Man arbetade med gruppmejl för översättarna och redaktionen. Varje dag gick redaktionen igenom alla mejl för att inget skulle falla mellan stolarna.
Det mest problematiska för Ulrika Åkerlund har varit tidspressen, på alla plan, i alla detaljer.
Det roliga var att översättarna verkade ha roligt hela tiden.
– Det var bra stämning i gruppmejlen. Debatterna kom bara i det lilla formatet. Ska det heta slutsten eller toppsten? Den översta stenen på en pyramid.
Har hon sett några missar i den färdiga boken? Ja, men inga stora saker.
– Lite stilistiska grejer jag skulle vilja ändra till nästa upplaga.
En viktig farhåga var om man skulle klara att hålla sig konsekvent när man arbetar med sex olika översättare.
– Det dök upp saker vi inte tänkt på. En mening i början som sedan återkom tre översättare längre bort. Det arbetet, att ha konsekvens i det lilla, tog mycket tid.
Hur många sidor blev det?
– 614. Vi la på tio procent på originalet och räknade med att de har en annan satsyta så vi kom ganska nära i vår kalkyl.

Kvällen innan boken släpps kan Jonas Axelsson summera arbetet som en triumf. Så stor var utmaningen, så stor belöningen. Den största oron kände han inför översättningen. Men den lade sig när han såg översättarnas entusiasm.
– Men jag undrade vad som hände ett tag. Det var så tyst så jag funderade på om vi skulle kasta in våra två avbytare. Men tystnaden berodde på att alla hade fullt upp med jobbet.
Däremot hängde oron för kvaliteten med till slutet.
– Det största problemet sedan var rent tekniskt. Hur skulle vi läsa utan att tappa mark? Och hur skulle jag själv klara att läsa med dubbla ögon, att hålla huvudet kallt och läsa med kritisk blick för att hitta det som inte stämde och sjöng falskt och samtidigt vara en vanlig läsare. Det var svårt. Det vi trodde skulle ge oss mest problem, dialog och karaktärsteckning visade sig vara en barnlek. Dan Brown var tacksam att översätta där.
Teamet fungerade perfekt. Alla klarade sin uppgift.
Jonas Axelsson själv hade även tagit på sig uppgiften att vara medial stand in för den frånvarande författaren.  Precis så uttrycker han sig:
– Jag skulle prata om projektet vi skapade. Varför vi gjorde det vi gjorde och andra väntade frågor. Vi poängterade att boken skulle vara ute den 21 oktober.
Han är nöjd med utfallet i media men nervös inför släppdagens recensioner. Han tror inte man hittar några fel i översättningen:
– Men vi får nog höra att vi hajpar underhållningslitteraturen för mycket.
De kunniga journalisterna förstod vårt dilemma, säger han.
– De okunniga förstod inte ekvationen och spelreglerna i branschen. För dem blev jag tvungen att förklara hur det går till.
Hur många medier har nappat på upplägget och historien?
– Jag har pratat med alla stora tidningar som har en rejäl cirkulation i de större städerna. Och för en gång skull var affärstidningarna intresserade.
Resultatet?
– Det har överraskat mig positivt. Det mest kritiska fanns, föga överraskande, i Dagens Industri.
Något som förvånade i medias bevakning?
– Egentligen inte. Jag hade väntat mig ganska mycket frågor på ytan. Jag var lite rädd för att man skulle gå på djupet med till exempel spelet runt Dan Browns agent. Då hade jag inte riktigt veta vad jag skulle svara. Just då ville jag inte diskutera det i media. Det hade inte varit ett medialt tacksamt ämne.

Just den frågan, om det amerikanska förlagets makt att styra tiden för manusöverlämning, kommer han att fokusera mer på i framtiden.
– Vi ska bli mycket noggrannare när vi skriver kontrakt. Manusleveransen blir central i avtalen: när man kan starta översättningen och hur man ska förhålla oss till originalets utgivningsdag.
Han konstaterar att förhandsordrarna har nått 290 000 exemplar och att man tryckt 300 000. Då räknas en planerad upplaga i bokklubbarna Månadens Bok och Bonniers Bokklubb på 60 000 exemplar in.
– Det har gått lite för kort tid för att kunna göra en djupare reflektion. Det har varit en rekordförsäljning internationellt men hur lång är svansen? Om en månad kan vi se om den här boken är en tremånadsföreteelse eller ej. Men får vi samma goda start som i USA, Storbritannien och Tyskland är vi nöjda. Vår målsättning är att sälja den här upplagan. Allt annat är en bonus.
Han befarar att marknaden nu är sådan att det blir en snabbsäljande titel. Inte som för fem år sedan då Da Vinci-koden sålde och sålde och sålde. I ett år.
För säkerhets skull har man redan planerat in en reprint nästa år.
– Det är tydligt att underhållningslitteraturen i dag har ett bäst före datum.