Tillbaka

INTERVJUN: Maktfaktor med klös

2006-10-05
av Lars Schmidt
Först kommer Ingalill Mosander. Sen blir det tyst.När de tjugo största förlagen ska utse Sveriges mäktigaste journalist, vinner 63-åringen med de röda naglarna från Aftonbladet och SVT:s Go’kväll en förkrossande seger. Ingen annan är lika viktig för en boks framgång

Varför?
– De har väl lärt sig att det nästan bara är jag som kan lansera en bok i TV och i Sveriges största tidning samtidigt. Det är det som räknas: 3,5 miljoner människor.
3,5 miljoner?
– Enligt Orwestos mätningar når Aftonbladet i papperstidningen och nätupplagan 2,6 miljoner personer varje dag. Alla läser förstås inte, men de nås av tidningen. Go’kväll har mellan 800 000 och en miljon tittare – och de som tittar på TV, de tittar. Jag sitter tre fredagar i månaden hemma hos folk.
Hur känns det?
– Väldigt roligt. Jag förstår ju att det innebär någon sorts makt, men det har jag aldrig strävat efter. Det känns så fantastiskt att kunna berätta för folk hur bra en bok är, att få dem att läsa den. Det är läsglädjen och lusten som driver mig.
Du kan göra succé av en bok!
– Ja. Ta James McBrides Som vattnets färg, som kom för några år sedan. En bok som ingen köpte. När den skulle gå på rean hade inte en enda bokhandel beställt den och Annelie Eldh, pressansvarig på Forum, tyckte att jag skulle läsa den. Den var fantastisk. Jag talade mig varm för boken i TV, sen sålde den slut i hela Sverige.
Hur försöker förlagen påverka dig att välja deras böcker?
– De stora förlagen propsar sällan. Men jag är nerringd av folk som vill att jag ska läsa just deras bok, nån dam som skrivit om indiska gudabilder, och säger att jag ska prata om den i TV – »men helst inte på fredag, för då är jag bortrest«. Jag svarar alltid: »Ni får gärna skicka en bok. Men jag kan inte garantera att jag skriver om den, eller ens läser den«. Det säger jag även till de proffsiga damerna på de stora förlagen.
Umgås du med de proffsiga damerna?
– Nej, jag hinner inte. Jag sitter vid Globen, det tar tre timmar att åka in till stan och äta lunch. Men jag brukar säga att om de vill får de komma ut hit och ta en fika på redaktionen, det gör de gärna. Och så går jag på de stora förlagens fester.
Vilken förändring har du märkt i förlagens PR-arbete?
– Att varenda författare som kommer ut med en bok ska ha ett releaseparty. Vilka är det som går dit? Släkt och vänner, tror jag.
Har du någon gräddfil till författarna?
– Jag gör en hel del intervjuer med utländska författare på telefon. Förlagen hjälper mig med telefonnummer. De har glädje av det och jag också.
Får du intervjua vem du vill?
– Det har nästan aldrig hänt att någon tackat nej. Jag är ju dagstidningsjournalist, så när det kommer stora författare vill jag vara först. Det brukar inte vara några problem. Det blir också bättre: författarna är inte så pigga efter åtta intervjuer i rad.
Vad är det som är roligt med att träffa författare?
– De har något att berätta och så uttrycker de sig väl. Det blir bra ingresser och rubriker. När jag intervjuade Paul Auster till exempel, tänkte jag att »det är ju inte klokt att man ska få betalt för att göra detta«. Men säg inte det till mina chefer!
Hur många böcker läser du?
– Fyra i veckan, minst. Uppåt tvåhundra om året. Jag läser jämt.
Det är ändå inte ens en femtondedel av alla böcker som kommer ut. Hur väljer du?
– Jag tar de jag tycker är bra, bryr mig inte ett dugg om vilket förlag de kommer ut på.
Hur många böcker får du?
– Jag tror ibland att jag får alla böcker som ges ut. Och det ges ut alldeles för många; hur ska man hinna läsa dem? I slutet på våren inför semestern är jag helt slut. Ett år märkte jag att jag inte ens kunde koncentrera mig, det var väldigt obehagligt. Jag får börja semestern med att cykla, titta på TV och laga mat för att vila.
Du har två helsidor i veckan i Aftonbladet.
– Det började med en spalt, sen 1997 blev det en sida i bilagan Kvinna. När den las ner år 2000 blev det två sidor.
Varför satsar en kvällstidning så mycket på böcker?
– Jag tror att redaktionsledningen tycker att det ger prestige åt tidningen. Och mina sidor har flyttats fram så att de ligger före både Jan Guillous och Herman Lindqvists krönikor. Det är status det!
Om jag vill att du ska skriva om en bok – vilket är bästa sättet?
– Ett effektivt sätt att inte få mig att skriva, det är att tjata

Det är enkelt att hålla sig à jour

Det är enkelt att hålla sig à jour med allt som händer i branschen via Svensk Bokhandels sajt. Ännu enklare blir det om man abonnerar på våra nyhetsbrev. Varje gång vi lägger ut en större nyhet landar ett mejl i din inbox. Samma sak på fredagar då vi antingen summerar veckans händelser eller aviserar ett nytt nummer av tidningen.