Tillbaka

Kommentar: Bakom kulisserna i London

2019-03-16
av Per PeKå Englund

LONDON. En okänd svensk och hans ålar blev den stora vinnaren på London Book Fair – och jag har tre goda skäl till varför Patrik Svensson är debutanten en hel förlagsvärld vill ha just nu.

Så följ med bakom kulisserna och uppdatera dig även om Petter Stordalen och hans värvade avhoppare från Forum och mycket mer.

Ålevangeliet  ges ut på Albert Bonniers Förlag  i augusti men har på bara drygt två veckor sålts till 22 länder efter bland annat ett rekordstort förskott i USA – en branschnyhet som blev den mest lästa här på svb.se.

Många är de som skulle jubla ohämmat åt en sådan försäljningsframgång – och att det skrevs om den. Men jag tror inte att det smälls champagnekorkar i taket på Sveavägen för rubriker om försäljningsframgången utomlands. 

Får jag gissa (men då måste du som läsare ta i beaktande att jag inte alltid kan förutse ens mina egna känslor – och då bor jag ändå inne i den kropp vars fingrar skriver den här texten)  blandas glädjen och stoltheten med oro.

Man kan koka ner det till en enda fråga som är omöjlig att besvara: Kommer läsarna tycka lika mycket om boken som förläggarna? 

Det är naturligt att de vill prata sig varma för boken och glida undan kronor och ören och dollar och cent.

Så låt oss prata lite om såväl författaren som boken först. Även om det inte är så lätt innan man läst den. (Ålevangeliet gick till tryck i början på veckan, så den letar sig snart ut till tidningsredaktioner och inköpare i bokhandeln.)

Patrik Svensson är kulturjournalist  i Malmö. Trots att jag jobbat på tidningar sedan 1984 har våra vägar aldrig korsats. Tyvärr. För alla jag pratat med talar väl om både hans person och om hans språk.  Litterära chefen på Albert Bonniers förlag, Daniel Sandström, likaså.

De var en gång i tiden kollegor på Sydsvenskan och det är inte konstigt att Patrik Svensson vände sig till just Daniel Sandström med sitt manus som i vartannat kapitel berättar om uppväxten med ålfiske tillsammans med en gåtfull far som han aldrig riktigt förstår sig på – och i vartannat kapitel i essäform skriver om ålen och dess historia.

Jag har ytterst begränsade erfarenheter i ämnet. Men det blev ett minne för livet när jag och farsan metade abborre i Hjälmaren och han fick en ål på kroken mer av misstag. Jag var nästan lika rädd för fisken som rörde sig bland våra fötter i ekan – även om jag vill försvara mig med att jag trodde att det var en orm – som jag långt senare var på farsans dödsbädd. Inte blev det bättre av att gubben sa att det inte fanns så många sådana här varelser i Hjälmaren och att de inte drog sig för att äta av de drunknade som aldrig återfunnits i sjön, så det var inget han föredrog som middag till kvällen. Varpå han väldigt försiktigt lösgjorde ålen och släppte ner den under vattenytan.

Jag googlar lite på ål i lobbyn på hotellet. Sigmund Freud gjorde tydligen försök på ålar för att utröna om de har testiklar. De drar till Sargassohavet för att para sig, men jag får ingen klarhet i hur de gör för att fortplanta sig. De tycks vara mer diskreta än exempelvis sjöhästar som låtit sig ertappas på skarpa bilder. Och ålbeståndet ska ha minskat med 95 procent.

Förmodligen finns en förklaring till förläggarnas rekordartade intresse här; mystiken och miljöfrågan på samma gång. Sammanvävt med vad jag utgår ifrån är ett gripande porträtt av pappan och pojken och uppväxten och livet självt.

Försäljningen av skönlitteratur är lite svalare i framför allt USA just nu. Det behövs liksom inte lika mycket fiction när själva verkligheten känns en smula overklig och förbryllar och skrämmer. Jag vaknade i morse till nyheten om att Donald Trump lägger in sitt första veto som president; för att kunna köra över kongressen och bygga muren mot Mexiko.

Kort sagt: I tider som dessa söker sig människan till non fiction och till böcker som känns trovärdiga. Det är ytterligare en förklaring till att en bok om livet och ålar värderas så högt i budgivningarna.

I ett sådant här läge är det viktig att vara snabb med en bra non fiction-bok. Inte för att det är någon akut risk att presidenten ställs inför rätta (även om en och annan nära medarbetare redan dömts i domstol för brott de begått när de varit i Donald Trumps tjänst) och det plötsligt blir Obama-bra igen. 

Richard Nixons hejdukar greps på demokraternas högkvarter i Watergate i juni 1972, men presidenten avgick inte förrän i augusti 1974 när han hotades av riksrätt. Då handlade det ändå om något så påtagligt som ett inbrott. Vad Donald Trumps medarbetare gjort eller inte gjort i cyberspace och om han uppmanat till det eller inte – ja, det är mer komplicerat att utreda. Det kommer ta tid innan det går att slå fast om presidenten är skyldig eller oskyldig.

Men snart visar det sig om Joe Biden, Bernie Sanders eller någon annan tänkbar kandidat ligger bra till i opinionsmätningarna inför demokraternas primärval och kan signalera trygghet och utmana Trump 2020.

Men då är Ålevangeliet med största sannolikhet redan utgiven och läst på andra sidan Atlanten. Bonnier Rights tajming är således perfekt. Det är en tredje förklaring till Ålevangeliets  höga prislapp i USA.  

***

 Mitt under bokmässan i Frankfurt i höstas blev chefen på Bonnier Rights, Elisabet Brännström, under uppmärksammade former av med deckardebutanten Stina Jackson och hennes bok Silvervägen, som senare kom att få pris som årets bästa kriminalroman, till Salomonsson Agency. Den högsta ledningen på Bonnierförlagen bestämde sig för att tillgodose författarens och den nya agenturens ganska hastigt påkomna vilja. Beslutet fick till följd att båda agenturerna under en tid sålde in samma bok. Åtminstone fick flera utländska förlag den uppfattningen.

Efterspelet från Frankfurt har det varit tyst om. Professionellt tyst. Så det är bara att utgå från att allt annat varit lika professionellt och att man haft ett och annat möte som med fog skulle ha kunnat kallats krismöte och att Bonnierförlagen nu har en strategi för hur de agerar om situationen uppstår igen. (Det motsatta, att Bonniers underlåtit att ta tag i det, hade varit en betydligt mer sensationell nyhet.)

London Book Fair – och försäljningsframgångarna för Ålevangeliet – är en upprättelse för Elisabet Brännström.

Intressant är också hur hon, Daniel Sandström, författaren Patrik Svensson och de andra som är inblandande i boken jobbade som ett team med insyn i varandras uppgifter. Det möjliggjorde att de kunde ha en engelsk översättning framme så snabbt att de kunde agera lagom till London Book Fair. Sättet att arbeta liknar det som Elisabet Brännström hade som vision när hon intervjuades i Svensk Bokhandel redan då hon tillträdde chefsjobbet 2013. 

Jag är övertygad om att förlagsagenturerna kommer få en större och viktigare roll så fort Petter Stordalens förlagsgrupp startat sin verksamhet i Sverige. Det gäller att slå vakt om sina bästsäljare lite extra då..

En naturlig framtida utveckling vore också att förlag som bygger nya författarskap försöker säkra dem via en egen, eller delägd, agentur så att det går att planera verksamheten långsiktigt.

Moderklubben till en fotbollsspelare kompenseras vid övergångar och det finns klara regelverk, så kallade transferfönster, för när man kan värva en spelare. Det är givetvis svårt att få till i bokbranschen.

Men något måste göras när bestsellerförfattare blir hårdvaluta och etablerade namn värvas.

Annars blir viljan, och möjligheterna, att satsa på nya namn mindre hos de inte absolut största förlagen.

Och det vore väl väldigt trist, på alla sätt och vis, om framtidens Patrik Svensson och Stina Jackson inte kan komma fram ens på mellanstora förlag? Det är så stora investeringar att bygga ett nytt författarskap att man inte kan räkna hem det om någon annan – oftast kapitalstarkare än man själv – tar över när grundjobbet är gjort.

Ebberöds bank framstår som en mer lukrativ verksamhet i jämförelse.

Risken finns alltså att  etablerade författare får dela på mer pengar - samtidigt som färre förlag vågar satsa hårt på nykomlingar. Trist!

***

Det snackades mycket på London Book Fair om de som inte var där.

Bonnierförlagens vd, Håkan Rudels, stannade bara en dag innan han åkte vidare till München på möten. Den norske hotellmiljardären Petter Stordalen, vars Strawberry Publishing värvade en topptrio från Rudels förlag Forum, var inte i England alls. Så där gick man miste om möjligheten att kunna iaktta ett måhända frostigt möte i vimlet på Olympia och att ställa en massa spontana frågor till dem.

Men oftast är dylika saker mer dramatiska att spekulera om än att uppleva i verkligheten. Särskilt i bokbranschen som känns hyfsat vänlig.

Träffar du på Storytels nya kommunikationschef Dan Panas kan du säkert få höra någon rolig anekdot om hur det gick till när vi tvingade honom att jobba uppsägningstiden ut på Aftonbladet innan han fick gå över till sitt nya jobb som nöjeschef på Expressen.

Många undrar hur den avgående topptrion på Forum har det. Min analys är att det inte går någon nöd på dem.

Karin Linge Nordh gör sin drömresa och Anders Sjöqvist renoverar sitt hus. Sara Lindegren har jag inte hört något om. Men inga nyheter är oftast goda nyheter.

Trion sade upp sig på kvällen den 13 februari och har tre månaders uppsägningstid innan de träder in i Petter Stordalens tjänst.

Just nu är de i den situationen att Bonnierförlagen rimligtvis inte vill att de är i lokalerna på Sveavägen – men att de heller inte vill att de tre jobbar en sekund för någon annan innan uppsägningstiden är över.

Möjligtvis är det så att DN slutar komma i brevlådan den 14 maj om de haft den som löneförmån och att de får lämna tillbaka sina smartphones då. Om inte abonnemanget bara slutar gälla.

Mer dramatiskt än så tror jag inte det är, trots att de tillsammans jobbat 47 år på samma arbetsplats och är väl insatta i strategin med Forums sammangående med Bonnier Fakta.

I min värld hade det varit en mardröm att tre nyckelpersoner försvinner i det läget. 

***

Vad händer nu då? Kommer Linge Nordh, Sjöqvist och Lindegren att ge sig efter Forums bästsäljande författare och övertyga dem att byta förlag?

Jag tror inte det är särskilt sannolikt.

Det är alltid ett hårklyveri om vem som kontaktar vem. Det finns dessutom fler tongivande personer inom Strawberry Publishing som kan ta kontakt med författarnas agenter så Forum-trion slipper jobbiga eventuella rättsprocesser beroende på vad de haft för anställningskontrakt.

Det är tämligen sällsynt att en författare inte kan tänka sig att tjäna mer pengar eller att deras agent bestämt avråder till en lockande deal.

Och kanske finns det en och annan som helt enkelt skulle tycka att det var inspirerande att jobba med Forum-trion och vara på Petter Stordalens förlagsgrupp. De får nog inga större problem att knyta till sig spännande författare.

Men hör Strawberry av sig till Håkan Nesser…så hamnar de hos hans agent Elisabet Brännström på Bonnier Rights. Förlagsagenturerna kommer som sagt bli viktigare och viktigare.

Och det finns dessutom bästsäljande författare som inte ges ut på Forum eller på något annat Bonnierförlag. 

När vi ändå har pratat så mycket om pengar. Bonniers fasta avtal med Storytel (Svensk Bokhandels största avslöjande 2018), som garanterar nästan dubbelt så hög ersättning per lyssning jämfört med andra förlag, måste också med i ekvationen. Det krävs en stor sign on-bonus för att kompensera ljudintäkterna om man försöker värva författare från något av Håkan Rudels förlag.

Jonas Tellander på Storytel kommer näppeligen ge Strawberry Publishing ett fast avtal. Hans streamingtjänst är för stark  för sådana eftergifter mot affärsmodellen nu.  

***

Under en och samma timme fick jag två disparata tips i London.

  1. Stordalen har köpt ett svenskt förlag.
  2. Stordalen har bytt strategi i Sverige och slutat höra av sig till de förlag de var intresserade av att köpa.

Ett av tipsen måste rimligtvis vara fel. Kanske båda, faktiskt.

Vi får väl helt enkelt se vad som händer. 

När det finns något substantiellt att skriva om, så kommer vi att göra det här på svb.se.

Men fram tills dess kommer jag med stort intresse att lyssna på andras analyser.

Nästa avsnitt av Förlagspodden tänker jag exempelvis inte missa. Kristoffer Lind och Lasse Winkler kom förra gången, bland många andra teorier, fram till att det ligger i tangentens riktning att Stordalen kommer köpa ett ljudboksförlag. Ja, kanske det. Det lät inte helt otroligt när de sa det i podden i alla fall.

Vid sidan om att det är initierade samtal och att de breakat en del nyheter, så är Winkler & Lind roliga att lyssna på.

Båda var givetvis på plats i London.  Jag stack mig förresten lite på Lasse Winklers skägg i pressrummet, men det kanske man borde ha förstått när det gäller ansiktsbehåringen på en person med så vassa repliker.

***

Kristoffer Lind var en av många profiler som hyllade Dorotea Bromberg på Svenska Ambassadens residens på twenty seven Portland Place efter att hon fått ta emot London Book Fairs Lifetime Achievement för sin livsgärning som förläggare.

Det var ett välförtjänt pris och ett högtidligt ögonblick.

Dessutom såg ambassadören Torbjörn Sohlström till att svenskar och britter i bokbranschen verkligen minglade tillsammans.

Översatt litteratur ökade försäljningen med fem procent i Storbritannien förra året och uppgången dras av skandinaviska böcker, något vi skriver om i SvB nummer fem. Och svenska är det tredje mest översatta språket i Storbritannien.

Susanne Bergström Larsson på Kulturrådet berättar att det förs samtal om att låta det här branschmötet bli årligen återkommande på Svenska Ambassaden och att det finns planer på att då bjuda in företrädare från hela Norden.

Jag tror att det skulle bli en bra punkt i programmet för branschen i London.

Så jag hoppas att Kulturrådet och ambassaden spikar detta snart så att onsdag kväll under London Book Fair 2020 kan bokas in i god tid. 

Det är enkelt att hålla sig à jour

Det är enkelt att hålla sig à jour med allt som händer i branschen via Svensk Bokhandels sajt. Ännu enklare blir det om man abonnerar på våra nyhetsbrev. Varje gång vi lägger ut en större nyhet landar ett mejl i din inbox. Samma sak på fredagar då vi antingen summerar veckans händelser eller aviserar ett nytt nummer av tidningen.