Tillbaka

Leif GW Persson tilldelas Glasnyckeln

2011-06-14
av Lasse Winkler
Foto: Foto: Fredrik Hjerling
Leif GW Persson får årets Glasnyckel för bästa nordiska kriminalroman för Den döende detektiven. Det är åttonde gången sedan 1992, då priset instiftades, som en svensk har vunnit.  

– Jag tycker inte att boken var så märkvärdig. Den är snabbt tillkommen och en enkel historia. Den är skriven på samma tema som Friedrich Dürrenmatts Domaren och hans bödel (1952). Det har säkert prövats massor av gånger. Samtidigt passade jag på att ta livet av en av mina karaktärer som jag hållit på med i 35 år, säger Leif GW Persson när han kommenterar priset för SvB.

Nu är du i samma sällskap som Mankell, Nesser, Alvtegen. Roslund & Hellström, Stieg Larsson och Johan Theorin.
– Det är ju inte alla som jag odelat gillar där.

 

Den döende detektiven tog ungefär tre månader att skriva.

– Jag skriver ganska snabbt. Den som dödar draken tog 31 dagar.

Är det mycket återbruk i dina böcker?

– Jag sysslar inte med sådant. Men jag har ett försprång framför många av mina kolleger, jag behöver inte ödsla tid på research.

Men nästa bok, Gustavs grabb, som kommer i höst och inte är en roman om ett brott utan handlar om en klassresa och lånar drag ur Leif GW:s liv, krävde mycket research.

– Jag gjorde research med Gustavs grabb, men det var en förskräcklig historia. Det visade sig att nästan allt var fel.

– Jag skriver lite lattjo. När jag sätter mig och börjar skriva har jag handlingen klar och kanske ett synopsis på 20 sidor. Om jag fastnar någonstans går jag in och skriver på ett annat ställe och till slut går det ihop. De första veckorna skriver jag fyra-fem sidor om dagen. I slutet blir det cirka 20 sidor om dagen. Då vet jag att det är nära och då börjar det bli ångestfyllt. Men det brukar reda ut sig.

 

Det gör det väl alltid?

– Nja, jag har skrivit tre böcker som jag aldrig gett ut. En var en slags pikareskroman som utspelar sig på sent 1800-tal. Sedan en dokumentär om Stureplansmorden, samt en traditionell roman om ett brott. Skälen till att de här inte gavs ut varierar.

Leif GW låter ofta sina böcker ligga ”till sig”. Den döende detektiven var klar på hösten men lämnades in till Albert Bonniers förlag sommaren efter.

– På så sätt hinner du få perspektiv på det du skriver.

 

I dagsläget har Leif GW Persson ingen agent sedan han brutit med Salomonsson Agency. Han säger sig heller inte ha så bråttom att skaffa en ny.

– I de tiotal länder där jag kommer ut behöver jag nog ingen agent. Förlagen som ger ut mig och deras förläggare känner jag ju.

 

 

Glasnyckeln:

  • Är det Skandinaviska Kriminalsällskapets pris.
  • Konkurrenter i år var Susanne Stauns Døderummet (Danmark), Marko Leinos Fälla (Finland) och Chris Tvedts Dødens sirkel (Norge).
  • Island deltog inte i år.

 

Det är enkelt att hålla sig à jour

Det är enkelt att hålla sig à jour med allt som händer i branschen via Svensk Bokhandels sajt. Ännu enklare blir det om man abonnerar på våra nyhetsbrev. Varje gång vi lägger ut en större nyhet landar ett mejl i din inbox. Samma sak på fredagar då vi antingen summerar veckans händelser eller aviserar ett nytt nummer av tidningen.