Tillbaka

Nya stjärnor sätter press på förlagen

2003-06-19
av Lars Schmidt
Det fanns en tid, inte alltför avlägsen, då en debutant skickade sitt manus till ett förlag och sedan väntade och väntade och väntade. När refusen kom upprepades historien med ett nytt förlag. I dag skickar debutanten manus till många förlag samtidigt, och påpekar det gärna. Resultatet blir en allt större konkurrens mellan förlagen. Ingen vill missa en lovande författare.

å Bonniers. Redaktionen och marknadsavdelningen diskuterar höstens utgivning. Turen är kommen till debutanten Mari Jungstedt och hennes deckare Den du inte ser. Marknadsavdelningen hojtar till: – Den här måste vi ge ut i sommar! Nytt utgivningsdatum blev den 17 juni. I början av juni damp romanen ner på tidningsredaktionerna och Mari Jungstedts telefon började ringa. Hennes flyt startade redan för två år sedan då hon började skriva på en berättelse om en polis, en tv-journalist, en lärarinna och ett mord på Gotland. – Jag har aldrig skrivit något förut, säger Mari Jungstedt, till vardags journalist på ABC, SVT:s lokala nyheter i Stockholms- och Uppsalaområdet. – Men det gick verkligen lätt. Efter 150 sidor ville hon höra med ett förlag om hur man gör när man ger ut en bok. Bonniers var stort och välkänt, hon ringde dit och hamnade hos Jonas Axelsson. – Hon ville visa det hon hade skrivit. Men jag sa att ”du befinner dig i en genre där det viktigast av alltihop är hur man knyter ihop säcken”. Skicka in det när det är klart! Några dagar före Valborgsmässoafton 2002 var Mari Jungstedt färdig. Jonas Axelsson läste manus över helgen och ringde så fort han kom till jobbet. – Det var en snabb och effektiv text, säger Jonas Axelsson. Och en Gotlandsroman är en sällsynt vara. Av de sex-sju debutanter Bonniers årligen ger ut har denna förutsättningar att bli en kommersiell framgång, liksom Åsa Larssons Solstorm som snabbt nådde topplistorna tidigare i år. Bonniers tar årligen emot över 2 000 manus, Norstedts något färre. Chansen att något ska antas räknas i promille. Ändå fortsätter förväntansfulla skribenter att skicka sina manus till förlagen. Fram till datorernas och de snabba kopiatorernas tid skickade debutanten oftast sitt manus till ett förlag i taget. Först Bonniers. När refusen sent omsider anlände, väntade nästa resa för manuset – nu till Norstedts. Därefter kom de andra förlagen. Numera skickar de allra flesta sitt manus till flera förlag samtidigt. Och de talar gärna om det i ett följebrev. – Det är inte alla som skriver att de skickat till flera, men vi tar alltid för givet att de gör det, säger Karin Alfredsson på AlfabetaAnamma, ett av de förlag som alltfler debutanter fått upp ögonen för. – Det är fullt förståeligt att de skickar till många, säger Jonas Axelsson. Det tar lång tid att få svar och det sätter press på oss. En blåslampa vi behöver. Göteborgaren Johannes Anyuru debuterade i våras med lyriksamlingen Det är bara gudarna som är nya. När han någon gång förra vintern bestämde sig för att kontakta förlagen skickade han manuset till Bonniers, Norstedts och Wahlström & Widstrand. Norstedts och Bonniers var självklara, W&W hittade han via en länk på Bonniers hemsida. – Jag minns inte exakt när jag skickade in manuset, men det var kallt, kanske var det runt jul. Det var färdigt – och jag tänkte: vi får se hur det går. Efter en tid svarade Norstedts – de var intresserade. Dagen efter kom W&W – de ville också ge ut Anyuru. – Jag tror inte att jag tyckte den var lika bra som de tyckte! Bonniers kom första senare, och då med ett brev där de skrev att de inte skulle hinna svara före semestern utan återkomma till hösten. Johannes Anyuru for till Stockholm, Norstedts betalade resan. W&W erbjöd lite bättre ekonomiska villkor, men Norstedts större förskott, säger han. Det som slutgiltigt fällde avgörandet var att W&W är lite mindre och har andra poeter som han gillar – Bruno K. Öijer bland andra. Stephen Farran-Lee och Eva Gedin representerade Norstedts. – Vi sörjer honom lite grann, säger Eva Gedin. Jag kommer ihåg att han sa att han tyckte W&W:s hemsida var bättre än vår. Så vi skyndade oss att jämföra med deras. Genom att flera förlag får samma manus samtidigt upptäcker de sina missar snabbare. En av förra årets mest uppmärksammade debuter, Sven Olov Karlssons Italienaren, får Karin Alfredsson på AlfabetaAnamma att gnissla tänder. – Varje gång jag ser den blir jag irriterad, säger hon och skrattar. Jag kände att den var bra, men jag visste inte hur bra. Hon sa nej till Sven Olov Karlsson. Natur och Kultur och Ordfront sa ja; Natur och Kultur fick ge ut den. Natur och Kultur missade å andra sidan AlfabetaAnammas första Augustprisnominerade bok: Tamara T:s Ciona från förra året. Bakom pseudonymen döljer sig Torkel Wächter som lyckats med konststycket att debutera två gånger. Först med Samson på Natur och Kultur för sex år sedan. Den gången blev uppmärksamheten på hans yrke som pilot och hans person för stor, tyckte han. Därför ville han ge ut sitt kvinnoporträtt Ciona under pseudonym. Hans förläggare på Natur och Kultur tände aldrig på idén. – Jag lyckades inte förklara för honom vad jag ville åstadkomma, säger Torkel Wächter. Som Tamara T skickade han manuset till Alfabeta, Bonniers och dåvarande Anamma. Alfabeta sa nej, men de andra nappade och förläggaren Magnus Bergh på Bonniers arbetade med manuset – utan att veta vem Tamara T var. I maj 2001 var det dags att skriva kontrakt trodde Torkel Wächter, som fick avslöja sin identitet för förlaget. Men Bonniers drog sig i stället ur. Men Karin Alfredsson på Anamma fanns – kanske – kvar. De möttes utanför NK i Göteborg. – Jag var väldigt nervös, befann mig vid vägs ände, säger Torkel Wächter. Men Karin Alfredsson såg inga komplikationer med att den forne piloten skrivit en feministisk roman. Och Alfabeta, som under tiden köpt Anamma, slapp undan misstaget att inte ge ut Ciona. Annika Korpi debuterar i höst. Hevonen Häst heter den roman som vuxit fram under sju års tid, varav två år på kursen för Litterär Gestaltning på Göteborgs universitet. För Annika Korpi var det nervöst på avslutningen förra våren, det var hennes första uppläsning. Eva Gedin från Norstedts greps av det hon hörde. I pausen gick hon fram till Annika. – Det visade sig att hon hade skrivit färdigt nästan hela romanen, säger hon. Under hösten skrev de kontrakt. – Jag hade nog kunnat dra ut en bra stund på skrivprocessen, säger Annika Korpi, men när hon frågade så… Att Norstedts ger ut Annika Korpis debutbok är en händelse som kan synas som en tanke. Förlaget dominerar stort bland debutanterna på Litterär Gestaltning. Av de tolv avgångseleverna 1998 hade åtta debuterat på Norstedts, antingen före kursstarten eller under utbildningens gång. Med tiden har förhållandet jämnats ut en del – av totalt 51 som kommit in på kursen är 15 knutna till Norstedts, åtta till Bonniers, fyra till Wahlström & Widstrand, tre till AlfabetaAnamma och en vardera till Natur och Kultur, Prisma och Ellerströms. Siffrorna inkluderar en elev som bytt från Bonniers till Norstedts. Kursen för Litterär Gestaltning är annars inget större samtalsämne på Bonniers, där man nämner denna universitetsutbildning i samma andetag som andra skrivarskolor, till exempel Biskops Arnö. – Det är litterära miljöer som är bra för unga författare, menar förläggare Magnus Bergh, som säger sig inte ha någon uppfattning om Norstedts dominans bland eleverna på Litterär Gestaltning. Hans kollega Jonas Axelsson säger att förklaringen kan ligga hos Staffan Söderblom, som har god kontakt med Norstedts. – Att han tipsar dem före oss, det vore inget konstigt med det… men jag vet inte om jag ska säga att Staffan Söderblom är enda anledningen. Vi lutar oss väl lite tillbaks och väntar på manus som är färdiga. Vi går inte ut på gatan och ropar in folk. Staffan Söderblom som är professor på Litterär Gestaltning, författare, lektör på Norstedts och utgiven på Bonniers och Norstedts, menar att det är en slump att Norstedts dominerar. – Hur ser det normala beteendet ut för en ung människa som ska debutera? Jo, man skickar till flera förlag. Frågan är: vad har de andra förlagen svarat? Själv deltar han inte i beslut som rör elever från Litterär Gestaltning, säger han. En förklaring till de täta kontakterna mellan skolan och Norstedts, menar han, är att deras förläggare brukar komma och lyssna när avgångseleverna har avslutning, en tradition som inleddes med första kullen 1998. Staffan Söderblom minns inte riktigt om Bonniers fick någon inbjudan första året. De kom i varje fall inte, och har inte gjort det sedan dess. En av höstens romandebutanter, Anne Swärd, var med i en antologi på Wahlström & Widstrand för ett par år sedan. Uppskattande recensioner fick henne att skriva färdigt sitt romanbygge. I november förra året var hon klar och skickade in manus till W&W. – Ärligt talat så trodde jag att antingen så är det väldigt bra eller så är det helt oläsligt! Anne Swärd har gått skrivarkurser på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv och på Biskops Arnö. Hon pratar om den spända stämning som råder runt den debut som alla så hett traktar efter. – Det är ett litet, litet nålsöga. En process man absolut inte styr över, man är maktlös… Det är kräsna kavaljerer som valt höstens tiotal debutanter bland tusentals panelhönor. Därmed är maktbalansen bestämd. – Man får ett kontraktsförslag. Det skriver man på, säger Fredrik Nyberg. I det läget är man så glad att man får ge ut en bok att ekonomi och sånt kommer i andra hand. Fredrik Nybergs första diktsamling En annorlunda praktik trycktes av Norstedts i 750 exemplar. Den är slutsåld. Åren, som kom i höstas, trycktes i 1 500 exemplar. Däremellan kom Blomsterur. Han är alltså etablerad. Men hans syn på författarens villkor och möjligheter att påverka kontraktets innehåll har inte ändrats. – Skriver man dikt för att tjäna pengar, så är man fel ute. Kristian Reimers, förlagschef på Natur och Kultur, säger: – Debutanterna kräver väldigt lite. Men de lär sig uppskatta motstånd och närläsning. Staffan Söderblom tycker att förlagen sköter sig bra. – Det är väldigt få debutböcker där man tänker: ”Vad är det här? Varför ger de ut den?” Jag tycker kvaliteten är bra. Förlagen har ingen kommersiell slagsida, de ger ut texter för det litterära värdets skull. De förväntningar en debutant kan ställa på ett förlag sammanfattar han kort: – Noggrant läst och motstånd! Och tillägger: – Livet ut! – Det andra, säger han, är en förhandlingsfråga mellan marknadens parter, Förläggareföreningen och Författarförbundet. På de stora förlagen är det mesta spikat från början. Man får ett förskott och garanteras en royalty på hälften av första upplagan. Diskussioner kan uppstå mellan etablerade författare och förlagen om villkoren. Debutanterna däremot, finner sig snällt i förlagens förslag. – Vårt främsta vapen för att locka nya bra författare till oss är att se till att förlagets författare är nöjda, säger Eva Gedin. Då pratar de gott om oss och sådana rykten sprider sig. Sara Villius, före detta kurskamrat med Annika Korpi på Litterär Gestaltning, håller inte med. Med vana från förlaget Ink vill hon ställa krav på de stora förlagen. – De borde få en att känna sig stor och trygg i författarrollen, inte liten. Jag tror det är delvis medvetet från förlagen, en författare som känner sig väldigt tacksam ställer inga krav. – Det finns så många missnöjda debutanter. Det är nästan som en sorg, men väldigt hemlig – och inget man pratar med förlagen om. Hennes kritik handlar mycket om hur stora möjligheter författaren har att påverka bokens utseende, vem som ska göra vilket jobb och hur boken ska marknadsföras. – En grej man får höra som debutant är att ”Du har ingen rätt att yttra dig, dina böcker säljer så dåligt”. Men det är inte författaren som säljer, utan förlaget som misslyckats. Man måste sälja aktivt för att bli av med böcker – det vet jag som haft förlag. I början av år 2000 hade hon ett manus antaget på Wahlström & Widstrand. Utgivningsdatum var bestämt. När de skulle skriva kontrakt tyckte Sara Villius att det skulle stå inskrivet vilken marknadsföring förlaget skulle göra. – Jag ville att de skulle lova i kontraktet, eftersom jag lovade en massa saker! Hon hade med sig en lista med 15 förslag till förhandlingarna. Det skar sig snabbt. – De kastade ut mig, säger Sara Villius. Camilla Nagler på W&W säger: – När man kommer med en sådan kravlista som hon gjorde så kände jag bara: hon lever i en annan värld. Hon hade så höga förväntningar på hur boken skulle nå ut, så vad jag än skulle göra så skulle hon aldrig känna sig riktigt nöjd. Sara Villius kontaktade andra förlag i stället och Norstedts nappade. – Då var jag inte riktigt lika kaxig längre. Även på Norstedts ställde hon krav – efter att kontraktet var underskrivet. Det blev långa diskussioner om omslag och formgivning, men framför allt om marknadsföringen. – Jag ville ha releasefest och jag ville ha klistermärken, det tyckte jag var lite modernt och roligt. Jag fick tjata, tjata, tjata. – Det stämmer inte alls, säger Eva Gedin. Vi är noga med att författarna får vara med och tycka om omslag och omslagstexter och får information om hur vi arbetar med press och marknadsföring. Förra våren kom så Nej, det är en snöklump och det blev både klistermärken och releaseparty, även om festen mera antog formen av en uppläsning ihop med två andra debutanter. – Visst kan man få intrycket att debutanterna ligger på knä, men så är det inte, säger Eva Gedin. Alltfler ställer krav. Sara hör till dem. I höst kommer Sara Villius andra roman Battle. Blir det något party? – Jag vet att de kommer att säga nej, säger Sara. Men då fixar jag ett själv. Och jag vågar inte fråga om klistermärken

Det är enkelt att hålla sig à jour

Det är enkelt att hålla sig à jour med allt som händer i branschen via Svensk Bokhandels sajt. Ännu enklare blir det om man abonnerar på våra nyhetsbrev. Varje gång vi lägger ut en större nyhet landar ett mejl i din inbox. Samma sak på fredagar då vi antingen summerar veckans händelser eller aviserar ett nytt nummer av tidningen.