Tillbaka

TEMA: …men vad hände med alla vänsterpolitiska boklådor?

2001-02-23
av Lennart Nylund
Oktober, Röda Stjärnan, Röda Rummet, Barrikaden, Set Persson, Arbetarkultur. Som mest fanns över 150 vänsterpolitiska boklådor i Sverige. I dag finns inte mycket kvar. Under vänstervågen på 1970-...
Oktober, Röda Stjärnan, Röda Rummet, Barrikaden, Set Persson, Arbetarkultur. Som mest fanns över 150 vänsterpolitiska boklådor i Sverige. I dag finns inte mycket kvar. Under vänstervågen på 1970-talet öppnades ett stort antal boklådor med anknytning till de olika politiska fraktionerna. Alla vänstergrupper skulle ha sin egen butikskedja. För lokalorganisationerna runtom i landet fungerade boklådan som skyltfönster, samlingspunkt, propagandacentral och som en bekräftelse på att vandringen mot det politiska slutmålet inletts. Av allt detta finns bara spillror kvar. Några har överlevt genom att ombildas till ”vanliga” boklådor. Någon enstaka har behållit grundkonceptet och lyckas leva vidare på eldsjälars entusiasm och frivilligt arbete. En vänsterboklåda kunde se ut nästan hur som helst. Det kunde vara en rymlig butik, öppen sex dagar i veckan, med hyfsat läge och anställd personal. På mindre orter var det ofta en källarlokal, öppen några kvällar i veckan och bemannad av frivilliga aktivister. Rikard Hoogland, som arbetade i vpk:s bokhandel i Stockholm under 1980-talet, uppskattar antalet vänsterboklådor på den tiden till cirka 150. Under slutet av 1970-talet fanns det möjligen ännu fler. För de olika vänstergrupperna innebar det prestige att ha många boklådor. Det blev ett mått på rörelsens styrka och framgångar. Som mest fanns ett 50-tal Oktoberbokhandlar, 35 Röda Stjärnan, ett tiotal Röda Rummet respektive Barrikaden samt en handfull Set Persson. Även vpk (som partiet hette fram till 1990) hade ett antal boklådor, men inget gemensamt bokhandelsnamn. Oktober drevs av ”maoisterna” i skp, Sveriges kommunistiska parti. I dag finns inte en enda bokhandel kvar. De försvann i början av 1980-talet, i samma takt som partiet. Ett undantag finns dock. Oktoberbokhandeln i Örnsköldsvik köptes av ett gäng kulturintresserade personer för en symbolisk summa. Bokhandeln heter i dag Örnen, omsätter 10 miljoner kronor per år och är stadens bokhandel, vid sidan av bokavdelningen på Åhléns. – Det var inte mycket kvar av Oktober när vi tog över. Sedan dess har vi passerat hela utvecklingskedjan: Specialbokhandel, servicebokhandel, vi var med i diskussionerna om att skapa Ugglan och 1996 gick vi ihop med Ö-viks andra bokhandel. Numera är vi en del av Bokia-kedjan, berättar vd Pelle Westman. Han var med redan på Oktober-tiden. Det var musikintresset som drog och han åtog sig att sköta skivavdelningen. – Ingen annan sålde skivor från MNW och Silence, till exempel Hoola Bandoola Band. Av skönlitteraturen gick Yasar Kemal, Moa Martinson och Ivar Lo i kopiösa mängder. Skp:s studiematerial var också storsäljare, till exempel Gör facket till en kamporganisation. Det här är ju en industristad. Den största Oktoberbokhandeln låg på Holländargatan i Stockholm. Vägg i vägg fanns Handelsfront, som sålde matvaror, hantverk och andra produkter från länder i tredje världen. Innanför bokhandeln fanns ett café och i källarvåningen ett centrallager, som servade boklådorna ute i landet. – När jag började i bokhandeln 1977 växte Oktoberkedjan fortfarande. Vi hade roligt, men pengar var ett ständigt bekymmer, minns Ia Lind, som i dag jobbar på Hedengrens, och som översättare. – Försäljningen var vikande från år till år. Vi hade få kunder utanför den egna kretsen. Om det hade funnits mer pengar att satsa hade vi kunnat sköta det hela mer professionellt. Kaféet, däremot, gick väldigt bra och många lunchgäster köpte med sig något från bokhandeln. Oktober försökte bygga upp ett nät av arbetsplatsombud, för att öka bokläsandet och den egna försäljningen. Vid demonstrationer och möten ordnades bokbord. Under Ia Linds tid på Holländargatan kom Ivar Lo-Johanssons memoarer, vars första del är Pubertet. Boken blev snabbt slutsåld och några fler gick inte att få från förlaget. – Jag fick springa till Akademibokhandeln och köpa några exemplar. Ackis var fortfarande billigt då, så vi tjänade väl några kronor. Kpml(r):s bokhandelskedja heter Röda Stjärnan. Ett tiotal boklådor finns kvar, åtminstone på pappret. I Göteborg, r:arnas huvudstad, fanns tre boklådor på 1970-talet plus en i Mölndal. Den enda som nu återstår, håller öppet måndag till lördag. Per Bergh är ombudsman i kpml(r):s Göteborgsavdelning men sköter också bokhandeln. Han berättar om Mot strömmen, skriven av förre partiordföranden Frank Baude, som kom ut i december. – Det är en memoarbok och en politisk historia. Vi har sålt bra av den och även fått beställningar utifrån. Per Bergh är missnöjd med BTJ/Seelig, som han anser för dyr för småbokhandlare. Men när restupplagor av arbetarlitteratur dyker upp försöker Röda Stjärnan hålla sig framme. – Nyligen kom vi över 100 exemplar av Fritjof Lagers Berlinmuren, utgiven på Cavefors 1968. De gick åt direkt. Mlk (Marxist-leninistiska kampförbundet) är kanske mest känt som en av Gudrun Schymans ungdomssynder. Mlk:s boklådor var uppkallade efter Set Persson, riksdagman för ”gamla” skp och borgarråd i Stockholm på 1940-talet. Set Persson-boklådor fanns i Stockholm, Trollhättan, Sundsvall och Kiruna. När Set Persson i Sundsvall hotades av nedläggning i början av 1980-talet drogs ett upprop och en insamling i gång med målet att driva verksamheten vidare. Räddningsaktionen lyckades, i dag heter bokhandeln Tidsspegeln. – Vi hade ett brett sortiment och en vid kundkrets redan på Set Persson-tiden. Det bästa finns kvar och har utvecklats vidare, säger bokhandlare Lotta Meurling. Tidsspegeln omsätter numera cirka 2,5 miljoner kronor och ingår i Ugglan-kedjan. Via Tidsspegeln går det att abonnera på den pågående Strindbergsutgivningen och bokhandeln har dessutom en antikvariatsdel. Den så kallade avgrundsvänstern höll sina boklådor i ganska strama tyglar. De var vapen i propagandakriget. Åtminstone på Oktober och på Röda Stjärnan salufördes främst det egna politiska budskapet. För vpk som etablerat parti var situationen annorlunda. Vpk ville samla hela vänstern och de boklådor som förknippades med vänsterpartiet var mindre centralstyrda. De kunde ha olika namn, bokhandeln i Göteborg hette till exempel Arbetarkultur, detsamma som partiförlaget. I Stockholm låg bokhandeln i partihögkvarterets fastighet på Kungsholmen. Den bytte namn flera gånger: Vpk-information, Stockholms Bokcafé, Stockholms Bokaffär. Men inte heller vpk lyckades få någon snurr på verksamheten, trots att man i Stockholm försökte bli en bred lokal bokhandel. – Partiet fick ständigt pumpa in pengar. Dessutom fick vi höra att vi var för breda. Bo Hammar protesterade vid ett tillfälle mot att vi sålde en bok som kritiserade Tito, berättar Rikard Hoogland. 1990 var det roliga slut. Vänsterpartiet gjorde sig av med såväl förlag som boklådor. Tidningen Ny Dag lades ner och tryckeriet såldes. – Det var förstås en stor och känslomässig diskussion i partiet om detta. Men vi gjorde i alla fall en snygg sorti och betalade alla skulder. Enligt Rikard Hoogland levde vänsterbokhandlarna under 1980-talet på lånad tid. Luften hade gått ur det han kallar vänsterrörelsen redan efter kärnkraftsomröstningen 1980. Förbundet Kommunist drev boklådor på större orter i landet samt ett förlag, under det gemensamma namnet Barrikaden. En av butikerna fanns på Söder i Stockholm. – Barrikaden skilde sig från andra partiförlag genom att ge ut mycket skönlitteratur, säger Dag Hernried, Alfabeta, som var med när det begav sig. Socialistiska partiets (trotskisterna) boklådor hette Röda Rummet. En låg på Drottninggatan i Stockholm, dessutom fanns boklådor i Göteborg, Malmö, Uppsala och Umeå. Ingen av dessa finns längre kvar, bokhandeln i Stockholm har flyttat och används nu främst som möteslokal. Däremot finns en relativt nyöppnad Röda Rummet i Jönköping, vilket torde vara unikt i dessa sammanhang. Den startades av Matts Nilsson, som till vardags kör en pappersmaskin på Munksjö bruk. I Jönköping med omnejd är Matts Nilsson känd som ”den röde bokhandlaren” men också som avdelningsordförande i facket. Röda Rummet sköts av ett 30-tal frivilliga, som turas om att hålla butiken öppen. – Politiskt arbete ska inte vara avlönat, det ska vara ett straff. Det är så man sållar agnarna från vetet. Vi vill inte ha några karriärister, de sticker bara i väg, säger Matts Nilsson med skämtsam ironi när SvB når honom på hans mobiltelefon. Han står då utanför Systembolaget och säljer partiorganet Internationalen, en syssla han ägnat några timmar åt varje vecka i mer än 20 år. Röda Rummet öppnade under sommaren 1999 och är hittills en förlustaffär. Förra året omsatte boklådan 95 000 kronor. – Jag räknar med att vi ska stå på plus minus noll när vi bildar bolag i höst, säger Matts Nilsson. Röda Rummet satsar på ett brett sortiment från mindre och halvstora förlag, men har enligt Matts Nilsson ett gott samarbete även med till exempel Norstedts. – Trots att vi är små blir vi respekterade som en juste bokhandel, det uppskattar jag. Från mindre förlag försöker vi hålla hela utgivningen, när andra boklådor i stan bara tar hem enstaka titlar. Röda Rummet säljer bra av författare med lokal anknytning, som Ragnar Järhult och Björn Larsson. I antikvariatsdelen finns Ivar Lo, Folke Fridell, Maria Sandel och Moa Martinson. Bokhandeln ordnar också konstutställningar, föreläsningar, debatter och författarträffar. Agneta Pleijel, Maria-Pia Boëthius och Åke Edwardson har varit på besök, liksom EU-parlamentariker från Sverige och Frankrike. Matts Nilsson är stolt över vad som uträttats. – Vi sitter inte och trycker i någon källarskrubb, det kan jag upplysa om.

Det är enkelt att hålla sig à jour

Det är enkelt att hålla sig à jour med allt som händer i branschen via Svensk Bokhandels sajt. Ännu enklare blir det om man abonnerar på våra nyhetsbrev. Varje gång vi lägger ut en större nyhet landar ett mejl i din inbox. Samma sak på fredagar då vi antingen summerar veckans händelser eller aviserar ett nytt nummer av tidningen.