Tillbaka

»Varför dessa nedsättande etiketter?«

2016-06-03
Foto: Hubert Blomquist

»Pigromaner. Tantsnusk. Chick lit. Bekännelselitteratur. Vi vill slippa beskriva en roman om kvinnor som något annat än vad den är. En roman«. Det skriver författaren Denise Rudberg och Bonnierförlagens Stephanie Tärnqvist som uppmanar branschen att sluta sätta etiketter på romaner om kvinnor.

När Denise debuterade i oktober år 2000 blev Väninnan något av en vattendelare bland recensenterna. Svenska Dagbladet beskrev den som »En svensk Jane Austen, omplacerad i nutid«. Andra skrev att den var en mardröm för svenska feminister. Vad som däremot blev enande var att man valde att sätta etiketten chick lit på böckerna. 

En debutroman vars röda tråd handlar om en trettioårig kvinna, som befinner sig i en destruktiv och våldsam relation som hon med hjälp av en nära väninna får hjälp att bryta. Som beskriver en ekonomiskt oberoende kvinna med stort socialt nätverk. Dessutom kryddat med explicita sexscener och en jävla massa alkoholstinna kvällar i Stockholms nattliv. 

Man rasade. »Ytligt!« »Skandal!« Chick lit. 

Under arbetet med Denise nya roman, Disa, den första delen i en trilogi om tre unga kvinnor, på väg in i vuxenlivet, har denna diskussion ställt oss inför en utmaning: När det varit dags att börja kommunicera kring böckerna – mot medierna såväl som bokhandeln – har vi noterat ett starkt behov hos mottagarna av en etikett.  

Är det chick lit? Är det en ungdomsroman? Den handlar ju om unga kvinnor, då måste det väl vara chick lit? Vid en första anblick kan det verka naturligt. Självklart vill handeln veta var i hyllan boken ska stå. Samtidigt möter vi inte alls samma behov av att sätta en etikett när det handlar om böcker skrivna av män, om mäns utveckling. Vi kan räkna upp en rad romaner med identiskt innehåll som Denise, skrivna av män som analyserar sitt accelererande vuxenliv och sina känslomässiga tillkortakommanden. Ackompanjerat av sex och alkohol. Dessa kallas generationsromaner. 

De hittar sin plats i hyllan. 

Denise har för sina spänningsromaner valt att uppfinna en helt egen, könsneutral, genre hon kallar Elegant Crime för att slippa få ännu en nedsättande variant påklistrad. Många ställer sig frågan varför man inte vill stå för att skriva om kvinnor för kvinnor. Det gör Denise alla dagar i veckan. Däremot är det väldigt tröttsamt att behöva »reclaima« en nedsättande benämning. 

Precis som att vi anser det vedervärdigt att vråla »tjejkast« på brännbollsmatchen tycker vi illa om att man avfärdar böcker i samma anda. Och kom då inte med argumentet att det ju är du själv som väljer om det ska uppfattas som nedsättande. När i världshistorien har ett »tjejkast« uttalats i positiva termer? 

De globala kampanjer som just nu pågår för att råda bot på dessa uråldriga och kränkande språkval inom idrotten borde även nå bokbranschen i Sverige. 

I USA har debatten pågått en längre tid. Redan 2012 skrev Meg Wolitzer i New York Times Sunday Book Review: »many first-rate books by women and about women’s lives never find a way to escape Women’s Fiction«.

Vi vill slippa beskriva en roman om kvinnor som något annat än vad den är. 

En roman. 

Stephanie Tärnqvist 
Projektledare Bonnierförlagens Kommunikationsavdelning
Denise Rudberg
Författare 

 

Det är enkelt att hålla sig à jour

Det är enkelt att hålla sig à jour med allt som händer i branschen via Svensk Bokhandels sajt. Ännu enklare blir det om man abonnerar på våra nyhetsbrev. Varje gång vi lägger ut en större nyhet landar ett mejl i din inbox. Samma sak på fredagar då vi antingen summerar veckans händelser eller aviserar ett nytt nummer av tidningen.