Alla är journalister

För några år sedan hörde en gammal journalistkollega av sig. Hen hade fått kontrakt på en bok på ett av de stora förlagen och var förundrad över hur lite hjälp hen fått med marknadsföringen och pr för boken. »Bra att du är journalist, då känner du ju ändå alla och kan få in boken i olika medier själv«, hade den blivande författaren fått höra av förlaget. Eftersom jag jobbar där jag jobbar kontaktade min gamla kollega mig och undrade om det är så det brukar gå till. Hen kände sig övergiven och ensam. Och rätt besviken.
Jag svarade något i stil med att det nog är väldigt olika, men att jag förstått att det är rätt vanligt att debutanter känner så. Att krutet läggs på etablerade författare. Eller att det i alla fall upplevs som att det är så. Men att det kanske också, även om det är slappt av någon som jobbar med att marknadsföra en bok att säga så, ibland kan vara lättare att få ut sina böcker via egna kanaler och kontakter som journalist.
Jag såg något år senare att min gamla kollega gav ut sin nästa bok på ett annat förlag. Ett mindre. Jag kunde inte låta bli att skriva och fråga varför. »Det är en mindre besvikelse om man inte får hjälp om man vet att förlaget inte har en hel avdelning som jobbar med pr«, svarade ex-kollegan.
Jag har jobbat som journalist i över 15 år nu. Under några år av dem hoppade jag omkring i vikarie- och las-svängen på ett flertal nyhets- och kulturredaktioner. Man lär på så sätt känna väldigt många andra journalister. Det är en rätt liten värld. Ibland känns det som att hälften av dem har gett ut böcker vid det här laget. De är i alla fall många. Och det är ju inte så konstigt. Reportageböcker är ju grävande journalistik i långt format. Många journalister är också vana vid deadlines, att strukturera text, att redaktöra sig själva, eller ta hjälp av andra kollegor med redigeringen. Och de kan skriva. De jobbar också i en bransch i kris och är inte vana vid att någon tar sig tid att gå igenom text eller att ta för mycket plats. Det finns med andra ord inte tid eller plats eller pengar för några divalater (för de flesta, undantag finnes). En dröm för förlagen. Lägg då till att de själva kan sprida ordet om sin bok. Eller som man ofta ser, jobbar på en arbetsplats som är kopplad till förlag, där man sen får stort utrymme i den egna tidningen för boken man gett ut. Pangträff för förlaget.
I den här katalogen är 24 av 100 debutanter journalister. Journalister älskar att skriva. Många gräver, granskar och avslöjar. De syns och hörs. Men förlag: Fortsätt att anstränga er för att söka er lite längre bort än närmsta tidningsredaktion. Journalister har viktiga saker att berätta, men det finns fler där ute som har det!
Vad tyckte du om artikeln?