BLOGG: Årets läsgodis

Foto: Julia Gillberg

Det är den där magiska tiden på året igen. När alla book of the year-listor kommer. Jag måste erkänna att jag har läst jämförelsevis lite i år. Går ni igenom såna perioder också? När livet liksom kommer emellan och det känns som man läser fler recensioner än faktiska verk. Nåväl, några riktiga godbitar har i alla fall hunnits med. För mina topp tre böcker 2018, vänligen se nedan.

Mars Room av Rachel Kushner

Ni vet när man läser böcker och vissa meningar, ibland hela stycken, fastnar i huvudet på en och dröjer sig kvar flera år efteråt? Lite som hur dammkornen reflekterar solljuset i föreläsningssalen där Stoner upptäcker litteraturens kraft i John Williams roman, eller när Mikage i Banana Yoshimotos bok Kök betraktar de grå molnen på himlen och inser att det inte finns någon plats för sorgsenhet i denna värld, inte en enda. Nu har det inte ens gått ett år sedan jag läste Rachel Kushners Mars Room, men det finns två passager jag fortfarande tror att jag kan citera från minnet. Det är helt enkelt en så jävla stark bok. Ämnet avskräckte mig till en början – större delen av romanen utspelar sig i ett kvinnofängelse och det är ganska brutal läsning på sina ställen – men slutligen gav jag efter när en tredje kollega försökt trycka boken i handen på mig. Och det var tur det. Obligatorisk läsning.

Normal People av Sally Rooney

Jag är Sally Rooneys största fan. Jag menar allvar. Att läsa Samtal med vänner var lite som att återuppleva Kalle Blomkvist-ruset när man var liten och bara inte kunde släcka sänglampan. Rätt många vänner och kollegor har pekat ut bokens många problem. De har rätt om det mesta, men det spelar ingen roll. Jag älskar den sanslöst ändå, med alla sina konstigheter och brister. Och så i år kom Rooneys andra bok, Normal People. Och jag vet inte hur det är möjligt, men den är ännu bättre. Inte ens mina snobbigaste kollegor har något att klaga på. Dialogen, relationerna, karaktärerna – det är bara så intensivt och sexigt och perfekt.

Ghost Wall av Sarah Moss

Årets underdog, i alla fall på min lista. Ingen Bookerpris-nominering eller årslång hype här inte. Alla som har läst Sarah Moss vet att hon är skitbra, en sådan där författare det inte skrivs så mycket om men som folk inte kan få nog av när de väl upptäcker. Och vilken tyst käftsmäll den här romanen är. Boken kretsar kring tonåringen Sylvie som med sin obehagliga pappa och underdåniga mamma deltar i en pedagogisk rekonstruktion av järnåldersliv i England, och är knappt 150 sidor lång, men innehåller så sjukt mycket. Det som kommer att utspelas mellan de sju deltagarna ställer frågor om klass, kön, historia, arv och brittiskhet på sin spets. Om du är en svensk förläggare och vill ge ut Sarah Moss, vänligen kontakta mig. Det vore en dröm att få översätta Ghost Wall. 

Klart slut. Trevlig läsning!