Tillbaka

Det är inte ofta vi är överens

2010-11-22
Svenska Deckarakademin och jag brukar sällan tycka om samma böcker. Kanske inte så konstigt då de tröskar igenom allt som ges ut och måste vara mer eller mindre chockskadade när de sedan ska nå kon...

Svenska Deckarakademin och jag brukar sällan tycka om samma böcker. Kanske inte så konstigt då de tröskar igenom allt som ges ut och måste vara mer eller mindre chockskadade när de sedan ska nå konsensus om vad som är bäst.
Jag har bara mig själv att ta hänsyn till och dessutom ingen som säger emot mig.


Men i år är vi överens om att Deon Meyer är Da man. Han utsågs i helgen till årets bästa utländska deckarförfattare med Devils Peak.
Där finns det bara en sak att säga. Äntligen!


Tredje boken på svenska, tredje nomineringen. För mig är Deon Meyer en av de mest intelligenta och välskrivande deckarförfattare som finns. Och han blir bara bättre för varje ny bok.
Årets Thirteen Hours, som kommer på svenska nästa år, är en höjdare och ligger på min lista över årets bästa deckare.


Toppar gör Peter Temples Truth som är en lysande berättelse där en stor del av historien utspelar sig mellan raderna. Sedan följer Deon Meyer, Don Winslows Savage och Stuart Nevilles The Twelve och Cullosion och James Lee Burkes Rain Gods.
Två sydafrikaner (varav en boende i Australien), en nordirländare och två amerikaner. Alla, utom James Lee Burke, ges ut på svenska. Men alla kommer på mindre förlag som Kabusa, Weyler och Voltaire Publishing.


Det är intressant eftersom det är böcker som alla de stora förlagen har fått till påseende men passat på. Alla författarna skriver rätt hårda historier men de är mer än välskrivna, med lysande miljöskildringar (Lee Burke), litterärt avancerade (Temple), enormt driv och roliga (Winslow) och med rötter djupt i den moderna historien (Neville). Och de är alla bra tecknare av tillståndet i det egna landet. Vill du veta något om dagens Sydafrika, Australien och USA, läs de här författarna.


Men det räcker inte. De stora förlagen tror inte att de här titlarna säljer i några nämnvärda upplagor, och ser de till historien har de rätt, så det blir mindre, pigga förlag som ändå väljer att ge ut de här böckerna.
Till allas vårt fromma.

Jag vet inte hur man ska kunna få upp de här författarnas försäljningssiffror, så att förlagen vågar satsa på dem ordentligt, och få medias intresse för dem att öka.
Men kvaliteten är obestridlig, liksom min glädje när deras böcker kommer. Det är som julafton varje gång.


Fick jag bara be om en enda sak i detta ämne så vore det att något svenskt förlag fick för sig att ge ut Philip Kerrs historiska deckare om den tyske privatdetektiven Bernie Gunther, verksam i Tyskland före och under andra världskriget. Jag har försökt få ett antal svenska förlag att ge sig på Kerr, men förgäves.


De böckerna kommer troligen aldrig att bli storsäljare men de kommer att lända sitt förlag evig heder och ära. Och de kommer att stå i min bokhylla i evighet.