Tillbaka

Det ekar

2010-04-21
London dag tre. Det ekar. Jag skojar inte. Det ekar när man går in i mässan på Earls Court när den öppnar den tredje dagen. Fortfarande, en timma senare, är det tomt som om mässan inte öppnat ännu...

London dag tre.

Det ekar. Jag skojar inte. Det ekar när man går in i mässan på Earls Court när den öppnar den tredje dagen. Fortfarande, en timma senare, är det tomt som om mässan inte öppnat ännu. Det ser ut att bli en spöklik dag.

De flesta jag möter av organisatörerna tittar förvånat på mig: ”Är du kvar?”

I Booksellers redaktionsrum är det tomt och nedsläckt. När jag möter mässgeneralen Alistair Burtenshaw ser jag en sliten och blek figur. När jag frågar honom varför det är så tomt på mässgolvet ler han lite undvikande och tittar på klockan. Det kan fortfarande fyllas på. När jag frågar honom hur mässan varit svarar han ”Det har varit en utmaning.” Så hastar han vidare.

Nu handlar det bara om att härda ut.

Men jag säger som alla andra, och det handlar inte om stiff upper lip i den stela överläppens hemland, det har varit en intressant mässa trots allt. Eller snarare en intressant händelse fyllt med oväntade samtal. Men som bokmässa var den kanske inte så mycket att ha om man undantar seminarierna; de jag bevistade höll bra klass och led inte alltför mycket av de internationella talarnas frånvaro.

De som ställdes in på grund av samma frånvaro vet jag inget om. Kanske missade vi något?

Men samtalen tas upp igen, framför allt i New York om någon månad. Den mässan får större tryck på sig nu. Och sedan är det Frankfurt och affärer som vanligt.

Men jag var här! Och det kan jag skryta med om någon orkar lyssna.