Tillbaka

GÄSTBLOGG: I ängslighetens tidevarv

2016-09-06
Foto: Ola Kjelbye

Sitter i galapremiärpubliken till Den allvarsamma leken. Ännu en adaption på en litterär förlaga. Pernilla August tackar alla inblandade för att de levandegjort denna märkvärdiga kärlekshistoria. 

Hjalmar Söderberg hade säkert tackat Pernilla för denna ambitiösa adaption. Men det är framför allt Pernilla och filmbranschen som är tacksamma. För klassiker som Den allvarsamma leken och för att det i allmänhet finns bokberättelser. De behöver dem, mer än någonsin, för att kunna göra film och tv-serier. En omtyckt och säljande bok är högvaluta och givetvis beror det på att vi lever i ängslighetens tidevarv. En boksuccé är ett bevis på att det finns en publik och en efterfrågan.

Men bokmarknaden behöver inte filmen i samma utsträckning. Bokmarknaden växer inte av filmsuccéer baserade på böcker. Vi är snarare i krig om den tid som läsare lägger ner på att se på film och tv-serier. En tröst då att många väljer en filmatisering på en bok i det svällande utbudet. Och det sker allt oftare tydligen.

Även på scenen florerar bokhistorierna. Imorgon tänkte jag se Min kamp, baserad på Knausgårds megaopus, på Stockholms Stadsteater. Doktor Glas går upp igen nästa vecka. Och snart spelas Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson på fler platser än en i detta land.

Bokberättelsen har kanske aldrig mått bättre. Den regerar på fler platser än tidigare. Trots att vi inte ens behöver läsa texten. Det finns fler sinnen att ta in den på, tack och lov.