Tillbaka

GÄSTBLOGG: Konsten att pitcha böcker

2017-01-26
Foto: Natur & Kultur

Hur och varför pitchar vi böcker? Om det handlar Nina Eidems nya gästblogg.

Hej förläggare! Känner ni igen den här situationen?

Valfri bokmässa, Frankfurt, London. Rättighetscentret. Lysrör i taket. Heltäckningsmatta. Du sitter vid bord 56 E. Klockan är halv fem, du har ont i fötterna, oklart varför (jo, för att du har högklackade skor! Varför??) och ditt möte har just kommit. Det är en fransk/brittisk/holländsk rights person, ni är bekanta men du har aldrig köpt en bok av henne, förlaget har en lite oklar profil, och efter det inledande småpratet börjar hon presentera sina titlar.

”It’s a beautiful novel … about a family… ” Tankarna vandrar. Var var det ni skulle äta middag sen? Sa hon ”during the war?” Vilket krig? ”And then they’re reunited…” Tio minuter senare har hon berättat hela handlingen. Din blick är glasartad. Du tänker på att byta skor, ett glas vin, en säng. Du tänker att du inte förstår vad det är för bok hon pratar om. Du kommer inte att köpa den.

Jag tänker mycket på att pitcha böcker, hur vi pitchar och varför vi pitchar.

Jag började som agent, och jag lärde mig mycket om att pitcha under de åren. Det är en nästan lika viktig del i min roll i dag, som förläggare. Egentligen är det relevant för alla: redaktion, pr, marknad och naturligtvis, sälj. Hur ska vi berätta vad det är för bok? Göra den rättvisa, väcka nyfikenhet? Få fram varför du måste läsa den? Det underbara med vår bransch är att den drivs av entusiasm, av människor som vill någonting, i bästa fall, med de böcker de ger ut.

Det finns agenter och förläggare som kan sälja vad som helst – en bok om en talande katt, som ger nya perspektiv på migrationen från syd till nord – om de bara vet vilka ingångar de ska använda. För att det är en bransch som handlar om förtroende och trovärdighet. Det finns agenter vars submissions jag alltid läser, och agenter vars submissions jag aldrig läser – och det handlar sällan om kvaliteten på böckerna. Utan om att agenten i den första kategorin vet vad jag ger ut och varför, och har valt ut de titlar som skulle kunna passa på min lista och kan motivera det i vårt möte. Det ”kurerandet” om man nu vill använda ett slitet ord, är guld värt. Den uppmärksamheten på motparten, snarare.

Entusiasm är underbart, men jag tror att det är så här för oss nu: konkurrensen från andra medier är mördande, och det betyder att vi alla – agenter och förläggare – måste vara vassare än någonsin i hur vi tänker kring och presenterar våra böcker. Målgrupperna för enskilda titlar blir allt tydligare, samtalen allt mer nischade. Vi följer inte alla samma debatter. Och just därför fungerar inte ”generic publishing passion” som det gjorde för tio år sen, eller vad vet jag, under bokklubbseran som man kan känna en viss nostalgi för. En halvdan översatt roman, som når ut i femtio tusen exemplar…? Jag antar att det var det man ägnade sig åt en tisdagskväll, som kulturkonsument. Sen kom internet, hundra andra sätt att tillbringa sin tid på - och förutsättningarna förändrades.

Generic publishing passion är:

”I stayed up until 3am reading this manuscript.”

“I missed my bus stop reading this manuscript.”

”It’s a beautiful novel, about a family.”

Du, den där talande katten förresten, den boken skulle ju funka ihop med vår satsning på böcker om globala utmaningar … Skickar du den?