GÄSTBLOGG: Var är satsningarna?

Rubriken är ”Kulturens roll i en föränderlig värld”. Jag håller föredrag igen.

På plats finns ungefär hundra personer som arbetar – inte med att skapa själv – utan för kulturen runt om i Sverige. Någon som ska dra igång en ungdomssatsning i Bollnäs. En politiker från Linköping. En från kulturförvaltningen i Simrishamn.

Författare, förlag, bibliotek och bokhandeln är nästan alltid frånvarande i sådana här sammanhang. ”Bokbranschen” sköter sig helst själv. Jag ska återkomma till det, och varför det har kostat branschen flera miljoner kronor per år.

För mig har det blivit mer än hundra föredrag i sådana här sammanhang under 15 års tid. Innan Volantes förlagsdel växte fanns det en tid för mig med många utredningsuppdrag och etablering av kulturekonomi som område; jag startade bland annat bloggen kulturekonomi.se 2007 ihop med Emma Stenström på Handelshögskolan i Stockholm, och idag sker denna verksamhet inom Volante Research.

Numera tackar jag oftast nej, men håller ändå tio föredrag om året. Jag brukar prata om ”kulturens olika värden” och gå igenom en palett som bland annat består av ekonomi, turism, platsattraktivitet och individuell utveckling. Ofta känns det som att jag upprepar mig, men jag tycker fortfarande att det är viktigt. Det viktigaste budskapet är att långsiktighet krävs för offentliga investeringar i kulturen.

Den stora skillnaden om jag jämför med 10—15 år sedan är att då pratade jag om vad som skulle hända. Nu har det hänt: en allt mer estetiserad värld där allt mer säljs med hjälp av berättelser, känslor och upplevelser, pådrivna av ökat konsumtionsutrymme, teknologisk utveckling och globalisering. Se till exempel hur svenska hushålls utgifter på kultur har ökat, i figuren nedan.

Under denna utveckling har begrepp som ”upplevelseindustrin” och ”kulturella och kreativa näringar” passerat förbi. Leif Pagrotsky var i sin roll som handelsminister och senare näringsminister den första ledande politikern som lyfte dessa branscher och utvecklingen, och den tidigare regeringen släppte senare ett handlingsprogram för kulturella och kreativa näringar. Numera är näringsministern Mikael Damberg (S) engagerad, liksom ordföranden i kulturutskottet, Olof Lavesson (M).

Missförstå mig inte. Allt i denna utveckling är inte bra – tvärtom när det gäller boken, förlagen och bokhandeln – men ändå nödvändig att förhålla sig till. Därför varför diskussionen är viktig.

Vad innebär detta politiska engagemang och denna samhällsutveckling för boken, litteraturen och våra branscher?

En del möjligheter har funnits då andra branscher under kulturella och kreativa näring-fanan lyfts fram. Almi har genomfört särskilda satsningar. Tillväxtverket har ett särskilt program. Särskilt har musikbranschen, datorspelsektorn, filmbranschen och modebranschen lyfts fram och fått miljoner kronor i stöd för exportfrämjande och undersökningar.

Fortfarande sker mycket. Utrikesdepartementet och Näringsdepartementet verkar särskilt ha ringat in modebranschen och musikbranschen, till exempel.

Jag tror verkligen att förlag, agenter och författare skulle gynnas av det som satsningar såsom Export Music Sweden, exportpris och ”Swedish House” vid SXSW-festivalen utgör. De skulle behöva anpassas och vässas, men notera att de finns.

Dessutom pågår en rad EU-projekt som involverar andra kulturnäringar, inte minst filmen. Jag kan inte minnas att jag sett någonting från bokbranschen i sådana sammanhang. Ofta är det regionala insatser, men genom att inte från centralt håll – tänk: Förläggareföreningen och Författarförbundet – engagera sig så uppstår färre sådana regionala initiativ.

Genom att inte visa intresse, och därmed inte bli inbjuden, så missar man möjligheter till direkt finansiellt stöd eller satsningar på andra sätt, samt utbildningar och kompetenshöjande åtgärder för författare och småförlag runt om i landet. Boken, berättelsen och författaren hade kunnat få större utrymme, och inte bara i kultursammanhang utan från ett bredare samhällsperspektiv.

Totalt sett handlar det om stora pengar som bidrar till att stötta och utveckla ett branschsystem. Bra eller dåligt att sådana insatser sker? Medan man diskuterar kan man i alla fall vara med i spelet.

Utvecklingen i stort – den känner vi till. Den handlar om den skrivna berättelsens roll då konkurrensen om människors tid och uppmärksamhet hårdnar. Det är därför bra att läsfrämjande åtgärder sker, att vi har biblioteken och att ”svenska” ännu har en relativt stark ställning på skolschemat.

Bokhandelns och bibliotekens roll kommer också skakas om. Det vet vi också. Men vi kan dra många lärdomar om vi vidgar perspektiven och inte ser oss som en isolerad bransch, utan koppling till en pågående, bredare utveckling.