Tillbaka

Heliga enfald

2009-11-06
För mig ska en bokhandel värd sitt namn vara en levande del av sin lokala miljö. Händer det något i närmiljön eller på orten så ska man kunna gå till bokhandeln och köpa en bok, om det finns någo...

För mig ska en bokhandel värd sitt namn vara en levande del av sin lokala miljö. Händer det något i närmiljön eller på orten så ska man kunna gå till bokhandeln och köpa en bok, om det finns någon, om den personen eller företeelsen.

Varför ska man annars ha en bokhandel? Då kan man lika gärna sälja mjölk, eller snarare ännu hellre.
Jag kom att tänka på det när jag fick ett mejl från Staffan Lindhé, förläggare på musikförlaget Reverb. De ger ofta ut klassiska musikbiografier, som Nick Tosches Jerry Lee Lewis-bok Skärseld. Tosches är en husgud. Och Jerry Lee Lewis? En av ikonerna i den amerikanska populärkulturen med en minst sagt färgstark bakgrund.
Så här skrev Staffan i går, torsdag:

”Hej Lasse,
Jag blev så full i skratt när jag pratade med Akademibokhandeln i Linköping. Anledning var att Jerry Lee ska spela på Cloetta Center den 20 nov. Då kan man ju tycka att det vore naturligt att stadens bokhandlar saluför Skärseld.
Nu visste jag väl vad deras svar skulle bli... "Vi är ju sortimentsstyrda... och den ingår inte i sortimentet.." och "Det går inte om du inte kan övertyga ledningen om att vi ska ha den..."
Då är det svårt att veta om man ska skratta eller gråta.
En gång i tiden kollade jag om Hard Rock Café kunde sälja Iron Maidenboken, när de spelade på Ullevi och cafét var fullt av fans... ”Kanske det?”... ”Men du får höra med huvudkontoret i Oregon.” Eller var fan det nu var.
”Det brukar ta så där 3-6 månader att få svar”...
Kanske de kunde slå ihop sig och spara lite pengar genom att bara ha en organisation?
Skjut dem!”

Staffan frågade också Bokia i Linköping. De tog två exemplar.

Det är självmål, straffspark och vad ni vill på ett sådant beteende.
Folk i Linköping kanske för länge sedan vant sig av med att bokhandeln är samtida. I så fall är det bara i sin ordning.

Men tänk tanken: Jerry Lee i tio exemplar i halva skyltfönstret och förhandsartiklarna ur pressen uppsatta bredvid. Och några av JLL:s cd-skivor som dekoration (lånade av en lokal skivbutik). En snabb, aktiv, aktuell skyltning i två dagar, kanske tre. Sedan in med nytt. Jag slår vad om en månadslön om att det hade lett till ökad försäljning, roliga samtal… Men det förutsätter förstås att personalen vet vem Jerry Lee Lewis är.