Tillbaka

Hur naiv får man vara?

2014-01-08
Historien om Paul Frigyes Guillou-bok Höjd över varje misstanke är intressant ur flera perspektiv. Jag tänker inte på att faktagranskning varit en negligerad del av förlagens arbete i många år. De...

Historien om Paul Frigyes Guillou-bok Höjd över varje misstanke är intressant ur flera perspektiv.

Jag tänker inte på att faktagranskning varit en negligerad del av förlagens arbete i många år. Det har att göra med en allmän bristande omsorg om detaljer, hantverk och känsla för kvalitet som tar för lång tid att reda ut orsakerna till.

Det jag tänker på är hur naivt Norstedts agerat.

För det första handlar det om ämnet: Jan Guillou.

Om det är någon gång man ska göra ett undantag från regeln att slarva med faktagranskning så är det i en bok om Jan Guillou, en man som till stora delar byggt sin karriär på att påstå att han aldrig har fel.

Att Paul Frigyes heller inte tog tillfället i akt och konfronterade Jan Guillou själv med uppgifterna om att Guillou skulle blivit relegerad och att hans far och farfar inte skulle stött den franska motståndskampen, är rent pinsamt.

För det andra handlar det åter om ämnet: Jan Guillou.

Jan Guillou tycker inte om Norstedts. När han 1999 lämnade förlaget hade han ett par decennier bakom sig som Norstedts kassako - bara Hamilton-serien lär ha sålts i närmare fem miljoner exemplar. Men Guillou hade tröttnat på att få för liten del av kakan och på Norstedts "räknenissar som sprang omkring på förlaget och slog sig för bröstet", som han sa.

Dessutom, och kanske ännu viktigare, hans sambo Ann-Marie Skarp var förläggare på Norstedts men blev aldrig förlagschef. I stället satte förlaget dit Svante Weyler och Ann-Marie Skarp trängdes tillbaka.

Hon och Jan Guillou hoppade av och startade Piratförlaget tillsammans med Sigge Sigfridsson och Liza Marklund.

Och nu skulle alltså Norstedts fira sin tidigare författares 70-årsdag med en granskande bok. Att inte fatta att den skulle nagelfaras in i minsta detalj av Jan Guillou är antingen bara korkat eller så finns det ingen i ledande ställning på Norstedts längre som minns varför Jan Guillou lämnade förlaget. Eller som orkade läsa på.