Jag har mött Mannen på gatan

I helgen var jag på vuxenmiddag. Det händer inte så ofta att jag går på sådant, det kräver barnvakt och fina kläder, och hela fördrink-bordsplacering-dans-grejen känns ibland lite krystad, men det är kul hur som helst. Inte minst för att man pratar med en del folk man inte skulle pratat med annars. Min bordsherre, en gänglig värmlänning med ett trist jobb på ett statligt verk (”det är i alla fall bra lön”) smusslade inte när jag berättade vad jag jobbar med. ”Jag läser högst en bok om året” sa han och räknade upp de få som i alla fall hade blivit lästa de senaste åren. Svensk maffia, en Mötley Crue-biografi, en bok om Hells Angels. Annars var det mest Castor-böcker och LasseMaja för döttrarna. När skulle han ha tid att läsa? Bussresan till jobbet var för skakig, och hade han någon tid över på kvällen ville han ut och springa.