Konsten att vara selektiv

Min kollega läser bara böcker om folkmordet i Bosnien. När han inte gör det läser han böcker om förintelse, eller Östberlin, ibland Rumänien men inte så ofta. Det blir allt från memoarer, historisk litteratur, romaner och reportageböcker. Formen är inte viktig, utan var det utspelar sig, och vilka spelare som finns med på spelplanen. Nya titlar eller backlist är sak samma.

Nämnda kollega är ett perfekt exempel på någon som inte har en eklektisk smak. Det bottnar i att han egentligen inte är särskilt intresserad av böcker eller litteratur som sådant – han är intresserad av Bosnien (1), Berlinmuren (2) och Europas folkmord (3). Han vet inte hur lyckligt lottad han är. Aldrig behöver han fråga sig: Vad ska jag läsa härnäst? Den där kulturellt intressanta novellsamlingen, den här stilistiskt utmanande memoaren, eller den där nya ungdomsserien som alla pratar om? Ju bredare intressespann, desto svårare ångest. Även plikten spelar naturligtvis in. Den här boken har blivit skickad till mig speciellt med en rekommendation från den där trevliga förlagsrepresentanten, men hur blir det då med den här barnboken min kollega bad mig ta en titt på, och samtidigt var det evigheter sedan jag läste någon non-fiction… Inte undra på att man ibland känner jag sig smått sjösjuk.

När jag först började på min nuvarande arbetsplats var det fruktansvärt. Jag hade ingen referens till någon av titlarna på något av borden och jag kände paniken stiga; jag kommer ifrån en boksäljarbakgrund, jag är van vid att ha koll. Så började mitt frenetiska komma-i-kapp-läsande: under de första sex månaderna läste jag bara nyutgivet i kategorin ’on everybody’s lips’, tillsammans med Guardians och Telegraphs recensionsdel varje lördag (den senare brukade i regel ta mig omkring 10 timmar att komma igenom, men under den tiden var jag fortfarande ny i London och hade som tur var inga vänner).

När jag hade varit anställd i ungefär fem veckor började en ny kille i min ålder. Han hade aldrig jobbat i bokhandel förut men var en ivrig litteraturfantast. Vad läser du för tillfället, frågade jag hungrigt (att bygga upp min personliga databas av andras formulering om författare och titlar, för att sedan kunna upprepa dem inför kunder med exakt precision, var något jag arbetade med intensivt)? “Oh, you know”, svarade han ledigt, “just re-reading some old Philip Roth.” Jag höll på att svimma. Hur kan man vara så fruktansvärt cool? När han frågade mig detsamma ville jag bara sjunka genom marken. ”Oh, you know”, mumlade jag ”a bit of this and that...”

Idag har jag ett mer nyanserat system för hur jag väljer böcker. Mitt roterande månadsschema är en noggrant avvägd balans mellan kategorierna (1) böcker jag borde läsa (2) böcker jag vill läsa (3) böcker jag köpt men som blivit liggande (4) barn- och ungdomsböcker. Jag är fortfarande inte lika cool som den nya killen, men det är också delvis för att jag bryr mig mer. Jag vill kunna ha en åsikt om vad andra pratar om för tillfället – en del av mitt yrke är att kunna erbjuda just detta. Sedan måste det såklart finnas djup också, inte bara bredd. Både för min egen skull och för kundernas.

Hur väljer du?