Tillbaka

Leif Alsheimer älskade människan

2010-07-18
Jag har känt en man vars kall i livet var att få oss andra att ta livet på allvar. Har känt, för i slutet av juni rycktes han hastigt bort i en ålder av 57 år. Hans namn var Leif Alsheimer...

Jag har känt en man vars kall i livet var att få oss andra att ta livet på allvar. Har känt, för i slutet av juni rycktes han hastigt bort i en ålder av 57 år.

Hans namn var Leif Alsheimer och hans död är en förlust, inte bara för familj och vänner, men för oss alla.

I allra högsta grad för oss som arbetar i bokbranschen. För oss var Leif det dåliga samvetet, rösten som sa till oss att inte sälja ut alla grundläggande värden bara för att tillfredsställa nästa kvartalsrapport.

Hans anspråk var inga mindre än att få världen att göra medvetna val och få oss att förstå människan och hennes drivkrafter. Annars riskerade vi att bli obalanserade människor som drevs av egennyttan och enbart egennyttan, till förfång för vår omgivning. Både miljö och människor.

Leif Alsheimer var sällsynt väl rustat för det uppdraget. Min vän, jag vill gärna kalla honom det även om vi inte sågs så ofta, hade en gång utbildat sig till och arbetat som affärsjurist.

Erfarenheterna från det livet skrämde honom och fick honom att bryta upp.

I stället för att söka sig till ett annat yrke, och en fristad för de egna värderingarna, som de flesta av oss gör, valde Leif att försöka ändra på villkoren.

Om världen, och i synnerhet dess utbildningssystem, valde att utbilda obildade och obalanserade människor fokuserade på egennytta och enbart egennytta, ofta utan hänsyn till konsekvenser, så var det viktigt att ändra på den utbildningen.

Så Leif blev lärare på Handelshögskolan i Jönköping och införde på sina kurser en kompletterande utbildning, en som det inte gick att få betyg i men som ändå var obligatorisk. Eleverna fick stora pensum med skön- och facklitteratur som de skulle läsa för att kunna reflektera över livets grundläggande frågor samtidigt som de studerade handelsrätt. Kursen syftade till att skapa en bildad och humanistiskt färgad idégrund för de ekonomer som gick igenom Leifs kurser.

Bara så rustade, ansåg Leif, kunde de vara mogna att förstå sin egen framtida roll och de konsekvenser som skulle följa av de beslut de tog.

I slutet av 1900-talet och i början av 2000-talet, spreds hans rykte allt mer över landet. Han talade ofta på Bokmässan i Göteborg och uppvaktades flitigt av olika förlag för att skriva en bok om sitt arbete och sina idéer.

Så småningom kom boken, Bildningsresan; från ensidigt instrumentell utbildning till sammanhangsskapande bildning, ut, på Prisma förlag (2004). Jag tror att den kommer att ges ut i pocket inom en snar framtid. Köp den!

Titeln, som i modern tid måste vara en av de absolut mest osäljande som någonsin tryckts på en bok, säger egentligen allt.

Leif hade som sagt aldrig några små anspråk så han ville att hans tankar skulle genomsyra den svenska skolan. Så blev det inte, motståndet var alltför stort.

Leif lämnade Handelshögskolan i Jönköping och började driva egna ledarskapsutbildningar med samma utgångspunkt som han haft i Jönköping.

Leif njöt av livet och av debatten. För mig var han en av få verkligt intellektuella människor som intresserade sig för allt. Han var manisk i sin jakt på kunskap och information och jag var nog inte ensam om att undra över hur han fick tid för allt läsande. På något sätt gick det och ett samtal med Leif var aldrig någonsin tråkigt. Det var krävande och givande.

Det var en ynnest att få lära känna Leif och en glädje att följa hans arbete. Jag vet att det finns andra som, likt Leif, ser det som sin uppgift att bilda oss andra till mogna människor men de är så förtvivlat få. Så när Leif nu har lämnat oss blir det väldigt tomt där han nyss stod, där han talade med oss.

Och det kommer att bli väldigt tyst i bokbranschen. Vem ska nu säga till oss när vi glömmer vad vi är eller borde vara?

Tack Leif, utan dig hade livet varit mycket tråkigt.