Lost in translation – eller?

Är det en bra översättning? Jag vet inte hur många gånger dagligen jag får den frågan. Inte vet jag, vill jag svara. Jag har inte läst det tyska originalet så jag har liksom ingenting att jämföra med. Men för det mesta svarar jag bara: ”Oh yes, splendid”. Det funkar också.

Jag tror visst att man kan ha en åsikt om en översättning utan att ha läst originalet. Om man inte märker att det är en översättning när man läser en sådan – ja, då måste det väl vara en bra översättning? Men sedan jag började sälja böcker i England har jag gjorts medveten om översättningar på ett helt annat sätt. Detta är för att kunderna inte kan sluta prata om dem: Ska jag verkligen köpa den här boken, den är ju översatt? Det uttalandet är inte lika vanligt som frågan jag citerade här ovan, men det är också för att många kunder inte skulle plocka upp en översatt bok till att börja med.

Ändå säljer vi fler utländska titlar än många andra boklådor i London, för att inte tala om England. Detta är delvis för att vi aktivt köper in översatt litteratur – för att personalen är intresserad, för att vi vill stödja små och oberoende förlag som Pushkin Press och Peirene Press, som endast ger ut översättningar.

Delvis också för att vi har kunder som är ute efter någonting annorlunda. För många av våra kunder är det en prestigegrej att läsa utländska författare – det understryker hur litterära de är. Denna uppfattning om översatt litteratur är för övrigt faktiskt sann. Två redaktörer på Stork Press skrev en intressant artikel om hur mycket det kostar förlagen att översätta, så för att vara säkra på att det ska vara värt det ska författaren i fråga helst ha ett antal tunga litterära priser bakom sig.

Det finns naturligtvis undantag. Vi har till exempel alla skandinaviska deckare. Men annars är exemplen på populär utländsk litteratur få. Siffror visar att av alla böcker som ges ut i Storbritannien är endast 2,5 % översättningar.

I Sverige är det annorlunda. Svenska läsare är mycket mindre försiktiga med att läsa i översättning och även om vi helst läser svenska författare smyger sig en och annan översättning på topplistorna. Personligen har tanken på att avstå en bok för att den är översatt aldrig fallit mig in. Jag läste inte ens på engelska innan jag flyttade till London, jag var helt enkelt för lat (något jag lärde mig att ångra bittert när jag först började på min nuvarande arbetsplats). Att läsa en översättning har för mig tvärtom alltid varit ett privilegium.

Saken är den att vi svenskar, liksom många andra nationaliteter runt om i världen, inte har samma val. Vårt utbud vore oerhört smalt om vi endast valde att läsa på originalspråket svenska, medan det engelskspråkiga litteraturutbudet naturligtvis är oändligt mycket större.

Man vill såklart läsa en bra översättning, jag menar inte att förlöjliga frågan. Det är dock fascinerande att se hur oroliga många engelsmän blir av tanken på att läsa något som inte ursprungligen formulerats på deras språk. Men det är klart, med Dickens, Austen och Orwell i bagaget, vem behöver något annat?