Med rätt att skvallra

Jag har skrivit väldigt mycket positivt om min nuvarande arbetsplats. En vän till mig sa här om dagen att hon kände sig förvirrad över detta. Jag kommer ihåg hur mycket du avskydde det där stället i början, sa hon. Det verkar ju minst sagt ha förändrats.

Sanningen är att det naturligtvis har förändrats. Men inte så mycket som det kanske verkar. Vad jag verkligen har lärt mig att uppskatta är deras inställning till bokförsäljning och vad en bokhandel bör och framför allt kan vara. Organisationen som sådan slutar dock aldrig att förvåna mig. Jag tror att det blivit dags för lite skvaller.

Låt mig presentera favoritkonceptet på min nuvarande arbetsplats – att vara en platt organisation!

Där jag jobbar har vi inga titlar (förutom boktitlar förstås): alla är boksäljare. Arbetsmottot som presenterades för mig under intervjun var ”each man on his own”, vilket betyder att det är upp till var och en att göra sig nyttig där det behövs. Idén att alla ska kunna hjälpa till med allt och att vi delar de dagliga arbetsbördorna är både nobla och realistiska. Men en fullkomlig implementering av mottot ovan producerar i verkligheten ett ganska märkligt arbetsklimat. Eller är det bara min jantelagshjärna som kokar över? När ingen har tilldelat dig ett ansvarsområde, en avdelning eller ett tydligt mål, då gäller det att armbåga sig fram!

Hitta ett förbisett område och grabba tag i det så fort du kan! Den rekommendationen gav min kollega Poppy. Jag brukade jobba heltid, förklarade hon, och när Charles som var ansvarig för hemsidan plötsligt slutade såg jag min chans. Nu läser Poppy sin master och jobbar bara en dag i veckan, men hemsidan ger hon inte upp. Istället sköter hon det hemifrån, obetalt. Jag kommer ju tillbaka på heltid om ett år, sa hon, släpper jag det nu har jag ingenting sen.

Samma system har resulterat i att Sophie, som är driven, intelligent och lätt blir stressad när saker inte fungerar, plötsligt finner sig ansvarig för andrahandsbeställningar, posten, bokklubben, att svara på e-mejl samt uppackning när Thomas är sjuk. Och att Gary, trött boksäljare sedan århundraden tillbaka, finner sig ansvarig i att inte svara i telefonen eller hjälpa till med bokuppsättning, utan att endast stå bakom disken och bete sig nedvärderande mot kunder som inte tycker att nyöversättningen av Madame Bovary är en lämplig semesterbok/konfirmationsgåva/födelsedagspresent.

Exemplen ovan skulle kunna göras otaliga. Och vänta bara tills jag sätter igång om upplärning, datasystemet, inställningen till inventering och (haha) ergonomi…

Hur mycket av mina upplevelser är unika för just min arbetsplats, och hur mycket har att göra med mer övergripande nationella skillnader? Koncept som ”effektivitet” och ”funktionalism” är tveklöst inte lika framstående i den engelska kulturen (något som är märkbart i allt ifrån trafikplanering till föräldraledighet). Men ibland när jag betraktar mina kollegor kan jag inte låta bli att förundras över hur mycket enklare allting skulle kunna göras, om vi bara kunde sätta oss ner och strukturera lite mera.